18-åring var nära bli mördad – Ann-Charlott, 47, lyckades ta kniven
Trebarnsmamman: ”Jag försöker sära på dem”
Publicerad 2023-12-16
Allt händer på bara sekunder på Eslöv station.
Ann-Charlott Isaksson försöker bryta upp ett våldsamt slagsmål.
Då hör hon skriket: ”Ta kniven!”.
Och läget förändras helt.
Ibland kastas man in i kaotiska, våldsamma situationer. Vissa väljer att fly, andra att ingripa. Ann-Charlott Isaksson, 47, väljer det senare. Det finns starka skäl till det, säger hon när hon återger den dramatiska händelsen.
Det hela inträffar på eftermiddagen den 13 september. Ann-Charlott Isaksson är på väg från jobbet och kommer in i tunneln under Eslöv station.
– Det är mitt i rusningstid, så det är väldigt mycket människor på stationen, säger hon till Aftonbladet och fortsätter:
– När jag kommer gående i tunneln, så kommer det plötsligt två killar nedflygande nerför trappan, i fullt slagsmål.
Ett flertal knivhugg
Ann-Charlott Isaksson uppfattar att det rör sig om ett knytnävsslagsmål.
– Helt ärligt blir jag först irriterad och tänker ”Varför ska ni hålla på och bråka här på stationen, där det är fullt av folk? Gå någon annanstans och bråka!”.
En yngre tjej följer efter de två killarna och försöker sära på dem. De hamnar framför skjutdörrarna i tunneln och fortsätter att slåss. Det Ann-Charlott inte vet är att den ena killen är beväpnad. Under slagsmålet får offret, en 18-åring, ett flertal knivhugg, varav ett punkterar lungan.
– Min nästa tanke är att de kan ju inte hålla på och slåss här. Så jag går emellan och försöker sära på dem. Men då skriker tjejen ”Ta kniven! Ta kniven!”, säger Ann-Charlott.
Läget förändras helt. Nu förstår Ann-Charlott att det finns ett dödligt vapen.
– Då väljer jag faktiskt att backa. För så kärt är ändå mitt liv, så jag tänker inte ta risken att bli knivskuren och bragd om livet.
”Kan inte lämna honom”
Men Ann-Charlott håller sig ändå nära. Och plötsligt får hon chansen att gripa in.
– Sekunderna senare så tappar gärningsmannen kniven. Då sticker jag fram min ena fot, sätter den på kniven och föser den till mig. Så tar jag upp kniven, håller den bakom ryggen och backar därifrån, säger hon och fortsätter:
– Kort därefter så lämnar gärningsmannen platsen. Offret står framåtlutad och håller sig om magen. Jag uppfattar det som att han är väldigt smärtpåverkad. Jag kan inte lämna honom.
Hon lägger undan sin väska, mobiltelefon och kniven.
– Jag går fram och börjar syna honom. På framsidan av kroppen ser jag först ingenting, men på baksidan har han flera mindre skärskador och en större, på ena skuldran, berättar hon.
Pressar mot såret
Nu ansluter fler av offrets vänner och Ann-Charlott beskriver stämningen som skärrad. Hon får näsdukar av en av vännerna, som hon trycker mot det största såret för att stoppa blodflödet. Hon ber vännerna att ringa 112.
– Offret är nära att svimma och han säger att han har svårt att andas, säger hon och tillägger:
– Det är väldigt mycket folk omkring oss och jag vill få upp honom i vänthallen så att vi kan sätta oss ner och vänta på ambulansen. Jag ställer mig bakom honom, pressar med ena handen mot såret och håller andra handen om honom, så att jag liksom kramar honom. Så baxar jag in honom i hissen, och vi åker upp och sätter oss i vänthallen.
Det tar inte många minuter innan ambulansen kommer. Men väntan är plågsam för den knivhuggna 18-åringen.
– Vid flera tillfällen verkar det som att han är på väg att tuppa av och då säger jag ”Titta på mig! Du fixar det här. Det kommer gå bra”. Polisen kommer dit före ambulansen, och när han har åkt iväg till sjukhuset får jag stanna kvar för att poliserna ska förhöra mig på plats.
”Hade en tuff uppväxt”
Reaktionen på det hon varit med om kommer först efteråt, berättar hon.
– Chocken kommer när jag går hem. Reaktionen är jättestark, benen är på väg att vika sig. Jag får verkligen kämpa för att kunna ta mig hem. Så jag ringer min mamma, för att kunna prata med någon och andas igenom chocken.
– Efteråt ser jag att jag har blod på mina skor.
Ann-Charlott Isaksson vittnar i rättegången som följer i Lunds tingsrätt. Gärningsmannen är 17 år när gärningen begås och den 13 november döms han för försök till mord, till sluten ungdomsvård i tre år och skadestånd.
Den knivhuggna 18-åringen överlever, men i domen konstateras att ”utan akutmedicinska åtgärder hade det förelegat en beaktansvärd risk för dödlig utgång”.
Ann-Charlott Isaksson har hunnit landa efter händelsen, som väckt många tankar.
– Jag har tre barn i ungefär samma ålder som gärningsmannen och offret. Men det är inte det som får mig att ingripa. Jag har gått emellan i bråk tidigare. Jag hade en ganska tuff uppväxt och har själv varit i underläge, där jag har önskat att någon vuxen hade kunnat stå upp för mig, säger hon.
Civilkurage viktigt
Hennes insats, som Skånska Dagbladet var först att rapportera om, har väckt stor uppmärksamhet i hemkommunen. Och frågan om civilkurage är viktig för henne.
– Ju mer tystnadskulturen breder ut sig, desto mer övertag får våldet. Då menar jag inte bara gängrelaterat våld utan också våld i nära relation.
Civilkurage kan dessutom komma i många olika former, betonar Ann-Charlott Isaksson.
– Jag kommer att ingripa fler gånger om jag hamnar i sådana situationer. Men det finns så mycket annat man kan göra i vardagen. Om man ser någon stå och skälla på sin partner, så kan man be personen använda en trevligare ton. Eller hjälpa någon uppför trappan, eller hjälpa till i mataffären, om en person inte når paketet på översta hyllan. Det handlar också om att möta sina medmänniskor med ett leende.
Fotnot: Aftonbladet har utan framgång sökt 18-åringen för en kommentar, via målsägandebiträdet.
