”Året när alla lärde sig vad en grisfösare är”

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-01-04

Micke Nybrink om 2009

Travåret 2009 var ingen lek.

Särskilt inte för Åke Svanstedt.

Och inte för hans konkurrenter heller.

”Grisfösar-Åke” kompiskörde i Drottning Silvias Pokal, erkände, tog tillbaka och sopade sedan banan med Stig H och travtränareliten.

Micke Nybrink.

Han är travets bad guy nummer ett.

Älskad, hatad, fruktad.

Nä, dra på trissor. Det här var ingen enkel uppgift. Eftersom jag skriver upp alla abnorma grejer som händer i trav-Sverige sitter jag i år med fulla linor, för att tala travspråk. Under det gångna året har det nämligen hänt sjukt mycket sjuka saker som berör oss travaffecionados.

Jag ringde chefen, travbloggar-Karlsson, och bad om tre uppslag. Eller fyra. Kom igen nu. Han tvärnobbade. ”Glöm det. Du får ta ut godbitarna och vara kort och kärnfull”, sa Mattias barskt.

Så får det bli. Här är mina minnesanteckningar från 2009.

Årets ”första Elitloppsklara”

Japp, vi gillar att börja tidigt. När Quarcio du Chene vann ett V75-försök på 1.11,4/

1 640 auto på Jägersro den 7 februari skrek vi: ”Wow, bjud in honom!” Hästen var grym, bara dundrade runt och vann överlägset. Nu blev det inget Elitloppet 2009 för Gooparnas vilt rusande tanks. Men 2010 lär det väl vara dags?

Årets bästa kompis

Åke Svanstedt, inget snack, vilken polare, eller hur? I Drottning Silvias Pokal bakom Mystical Ann var Svanstedt hjälpryttare med plus i kanten när han släppte fram stallkamraten Mystic Lady U.S. till seger. Spelarna rasade, Svanstedt erkände storsint i direktsänd tv men tog sen tillbaka allt när han, skit också, insåg att det inte var tillåtet. Fars, är ett milt uttryck här. Robert Bergh som körde vinnaren vet i alla fall vad en riktig kompis är.

Årets skoryck

Jag gillar när de rycker skorna av hästarna – men ibland blir det lite fel. Amerikanskan Buck I St Pat bjöds in till Elitloppet och snackades upp till favorit. Om hon var bra? Säg det, tränaren chansade och ryckte av alla skor strax före start. Han hade aldrig provat det tidigare (!) och hästen tog, big surprise…, inte ett travsteg i starten. Sen jagade hon ikapp klungan, slocknade tidigt och smög ut bakvägen, iskall. Tränare Ron Burke ville sjunka genom jorden i tv-studion. Jag stod bredvid, led och hörde honom. ”Fuck, fuck, fuck?…”

Årets ord

2009 var året då hela Sverige fick lära sig vad en grisfösare är. Åke Svanstedt åtalades för anstiftan till djurplågeri och brott mot djurskyddslagen och rättegången i Skara hårdbevakades. Exakt vad som hänt är fortfarande oklart. Men rätten har i alla fall konstaterat att grisfösning förekommit på gården och att det är Svanstedt som gett order om den. Om hästarna lidit eller inte vet inte rätten – de kanske skulle ha testat själv?

Årets korsdag

Inte många överlevde… Kan det rent av vara tidernas värsta rensare vi fick se på V64 på Solvalla den 9 december? Inför sista avdelningen återstod 1045 system. Men efter Zoccer Mickeys chockvinst återstod bara en enda kupong. På kvarvarande lappar var det alltså mindre än en promille som hade markerat Tomas Petterssons häst. Om han var svårhittad? Äsch, han värmde bra. Om jag hade med honom? Well, inte riktigt?...

Årets syjunta

Här har vi en ensam vinnare som, så att säga, tar hela potten. Överdomstolen, STC:s högsta dömande instans, fick Åke Svanstedts överklagan efter kompiskörningen i Drottning Silvias Pokal på halsen. Ansvarsnämnden hade gett den i tv villigt erkännande kusken sitt straff. Vad gjorde då syjunt…, förlåt överdomstolen? De friade! Ingen fattade något, vad faen krävs egentligen? Är det okej att släppa fram polare och inte köra sin egen häst? Japp, tydligen. Wash-out.

Årets värsting

Jag kände Anders Jonasson, även kallad ”Dajmen”. Han var en av Sveriges bästa travspelare och gav mig ibland ovärderliga råd och tuff feedback. Anders spelade gärna och då alltid fräckt och när han satte sjuan på Solvalla den 8 augusti var det game, set, match Dajmen. Han tog hela potten, 20 miljoner. Jag pratade med honom på lördagskvällen, han låg hemma och njöt och sa att jag också skulle fixa det en dag. Tolv timmar senare avled han hastigt i sitt hem. För jävligt, räcker förstås inte. Det finns inte ord. Men jag är ändå övertygad om att Anders myser i spelarhimlen över att ha slutat på topp, som en storvinnare, med puffran i hand.

Årets Örjan

Ni känner Örjan Kihlström, världens bästa smygarkusk, som ibland kör offensivt men då alltid vinner. ”När Örjan glider fram utanpå ledaren är loppet kört – för motståndarna”, gammalt Solvalla-ordspråk. På V75 på Bergsåker den 12 december tog han en trippelseger från just dödens med trion Never Again, Zyrano Boko och Bamse Gema. Men styrningen med Simb Ruby på Solvalla veckan innan vill nog Örjan glömma. Pressade vilt utanpå ledaren, en finsk häst och kusk, och tröttnade totalt. Hur tänkte du där, Örjan? Bortkörning? Nja. Tilt? Tror det.

Årets bortkörning

Här har jag som vanligt en brunn att ösa ur. Men frågan är om inte Åke Svanstedt styrning med Torvald Palema i SM på Åby i oktober toppar listan? Offensive och vanligtvis initiativrike Åke fegbackade från start, smög i kön och kom aldrig in i matchen med storfavoriten. Inte många rätt där, Svanstedt. Rädd för den långa distansen? Fegis plutte-plutt.

Årets skalle

Den sitter utan tvekan på Triton Sund. Hans vilja att vinna travlopp är exceptionell. I Olympia­travet visade han att ingen klarar av att kontraslå honom över ett upplopp. Oiseau de Feux försökte verkligen men Tritons vilja att vinna går att jämföra med en av idrottshistoriens värsta vinnarskallar, Björn Borgs.

Årets clowner

Ja, det måste väl helt enkelt vara de utländska kuskarna i Elitloppet. Jeeesuzzzz. Tim Tetrick, Hugo Langeweg J:r, Christophe Martens, Matthieu Abrivard?… Listan är längre. Ingen av dem lyckades med något, magplasken avlöste varandra, det var nästan så att hela uteläktaren fick en kallsup. Och jag var inte förvånad.