”Hjärnan har tagit stryk – jag är väldigt trött”

Jan Hellstedt blev förlamad – nu är han på väg tillbaka: ”Det går sakta framåt”

Erik Pettersson

helskärm

I vintras blev han förlamad och liggandes på sjukhus i flera veckor.

Nu kämpar travprofilen Jan Hellstedt, 58, mot sjukdomen – och på vägen tillbaka.

– Jag är hårt medicinerad och i en svacka, men det här ska bli bra, säger han till Trav365.

Det började med ryggont, sen såg han dubbelt och tappade synen.

När han inte kunde kissa dagen efter åkte travtränaren Jan Hellstedt, 58, in till sjukhuset i vintras.

När han vaknade dagen efter var han förlamad.

– Det snurrar runt i huvudet då man inte vet någonting. Mitt eget immunförsvar äter upp de friska cellerna, vilket gör att det bildas infektioner i ryggmärgen och leder till förlamning. Det är som ett inbördeskrig i min kropp, sa han då.

Tre veckor senare låg han fortsatt kvar på sjukhuset. Chocken hade lagt sig, men den allvarliga autoimmuna inflammationssjukdomen höll honom i ett järngrepp.

– Jag är glad att bara få leva, jag har inte fått några dödsbesked av läkarna. För vissa som drabbas av det här, då anfaller det njurarna, men för mig har det anfallit ryggraden, berättade han i en intervju med Trav365.

”Har mycket värk”

Nu har det gått fem månader sedan den akuta ryggmärgsinflammationen förlamade Jan.

Han har lämnat sjukhuset och kämpar dagligen mot sjukdomen, sviterna av den och den tunga medicin han går på.

– Det går sakta framåt. Motoriken funkar hyfsat, musklerna börjar komma tillbaka. Men fyra veckor i säng kräver fyra månader för att komma tillbaka.

58-åringen är uppe och går själv, men får ta det lugnt.

− Jag är inte ute och ränner i några elljusspår, om jag säger så. Ska jag gå längre så tar jag mig rollator.

Ryggmärgsinflammationen har lagt sig och då försvinner vissa förlamningsdelar, berättar Janne.

– Min yttre ryggmärg har klarat sig bra, det är den som styr motoriken och muskulaturen, men den inre ryggmärgen har tagit stryk. Jag kan inte känna skillnad på värme och kyla och jag har mycket värk, det är frustrerande. Det är som tandvärk i benen som inte går över, när det ligger och gnager så blir det jobbigt. Det går lite från vanlig värk till smärta. Det är huden som spelar mig ett spratt, det är ilningar och domningar. Jag dämpar ju det här med medicin, men då blir man helt avtrubbad och det vill man ju inte. Jag är hårt medicinerad.

Trötthet är en annan baksida av sjukdomen.

– Huvudet och hjärnan har tagit stryk, jag blir väldigt hjärntrött. Jag var nere på Paralympiatavet (i början av maj på Åbytravet) och det var en tabbe, jag orkade inte det och var utslagen i tre-fyra dagar efteråt. Jag får välja mina mål, jag har inte varit nere i stallet, då blir jag bara sugen, jag får hejda mig.

”Kan inte pinka utan slangar”

På utsidan ser Jan helt frisk ut, något som han säger kan bli jobbigt i vissa sociala situationer.

– Man ser solbränd ut, och när man träffar folk så säger dom ”fan vad pigg du ser ut”, men inne i kroppen rasar hela världen samman, ibland kan jag nog uppfattas som lite irriterad och otrevlig, jag orkar inte så mycket och efter ett tag orkar jag inte svara.

Hur mår du just nu?

– Jag har lite svårt att plocka ihop det här nu. Jag försöker hitta någon balans och tänka på var det ska landa. Att inte kunna pinka utan massa slangar, det är mycket att ta in. Jag vågar påstå att jag är i en svacka, det är tungt, men jag försöker hitta lite grejer som ska pigga upp. Jag har börjat lite med avelsbiten igen. Jag har läst på och känner mig jävligt påläst, känner mig rätt vass. Jag har ju en stor gård, jag vill inte att den ska växa igen, så det får gå lite fölmärrar där. Det gäller att hitta en trappstege och jobba långsiktigt. Det har gått väldigt bra från att vara totalförlamad till där jag är i dag.

Vad säger läkarna?

– Dom uttalar sig nästan aldrig om hur det ska bli exakt, men har väl sagt att 35 procent blir helt återställda, 35 procent blir bättre och 30 procent blir inte alls bättre. Jag har suttit på avbytarbänken nu, men jag ska tillbaka och jag är jättetacksam till alla som hört av sig till mig. Just nu får man träna på, bli fysisk starkare och försöka få till en vardag.