Rättegången ger mig panik

Micke Nybrink

Micke Nybrink om Svanstedt-rättegången

Rättegången är snart över.

Ska man tro vittnena är Svanstedts karriär också det.

Men vi ska inte gå händelserna i förväg.

Jag är livrädd. Livrädd och panikslagen av att Åke Svanstedts före detta anställda som vittnat mot honom talar sanning. I så fall är det givetvis inget att snacka om. Sen spelar det ingen roll om Leif Silbersky frågar dem om de har koll på om det fanns batterier i grisfösaren.

Just den frågan signalerar att till och med Silbersky, innerst inne, börjar knäa. Den (desperata?) frågan var nästan som att slänga in handduken. Så dum. Så löjlig.

Ingen jättekomplott

Oj, vad jag har funderat på det här. Oj, vad jag hoppas att allt bara är en mardröm, att inte svenska travtränare håller på med fusk och djurplågeri. Hur mycket jag än vänder och vrider på det kan jag inte få in i min tjocka skalle att allt är en jättekomplott mot Åke Svanstedt och hans kompisar, Glenn H Persson och Carl Johan Jepson.

Frågan jag ställt mig är – varför?

Varför skulle alla vittnen, under ed, blå-ljuga, skarva och fantisera? Varför? Skulle jag våga göra samma sak med min förra chef? Kliva in i en rättssal, lova att säga sanningen, och sen sätta igång och hitta på – med risk för fängelsestraff. Nog för att haft en och annan chef som man inte gillat…

Men riska finkan, allt, bara för att nita dem?

Vittnena har det jobbigt

Det måste vara fruktansvärt jobbigt för dessa vittnen att träda fram när försvaret ifrågasätter deras trovärdighet. Deras bakgrunder läggs under lupp, deras motiv granskas. Skit grävs fram. Hela deras världar vänds upp och ner.

Skulle man utsätta sig för det bara för att jävlas? Den frågan bör man ställa sig.

Ord mot ord

Vi ska ändå vara medvetna om att det kan vara så. Inga bevis finns, allt handlar om ord som står mot ord. Jobbigt läge – vi får troligen leva vidare med det. Åke Svanstedt kan vara totalt oskyldig och ändå bli dömd. Han kan också klara sig fastän han gjort det. Jobbigt läge.

En annan sak jag funderar över är den tystnad som råder bland de aktiva i trav-Sverige. Vad beror det på? Jag hoppas att det bara är så att alla vill låta rättvisan ha sin gång. För det är väl inte så illa att vi bara sett toppen av ett isberg?