Persson: ”Jag kan inte fortsätta så länge till”
Jan-Olov Persson i stor intervju om • Succéåret • Framtiden • Saknaden av Järvsöfaks: ”Man blir påmind om honom hela tiden”
Publicerad 2022-12-09
Jan-Olov Persson har under decennier varit en maktfaktor inom kallblodssporten.
I år har stallet kört in drygt 13 miljoner.
Han börjar dock se slutet på en lång karriär.
– Jag kan inte fortsätta så länge till och hoppas att det finns ett liv efter travet, berättar Jan-Olov för Trav365.
Jan-Olov Persson, ofta kallad för ”Kallblodskungen”, fortsätter att göra succé som travtränare. Nyligen vann egentränade Kavaleren V75 och i samma veva passerade stallet 13 miljoner kronor i inkörda pengar – den högsta siffran sedan 2018.
Trav365 fick sig ett längre samtal med mannen som till mångt och mycket gjort kallblodssporten till vad den är i dag. En pionjär som under fem decennier plockat fram stjärnor på löpande band, och alltid gjort det med ett leende på läpparna.
Är du till och med överraskad att det rullar på så fint just nu?
– Jag brukar lite ironiskt säga till de som tycker att det går så bra: ”Det har gått bra i 30 år.” Ödmjukt och så, ha ha, säger Jan-Olov med sin sedvanliga glimt.
”En stor dag för hela kallblodssporten”
Med 103 hästar på träningslistan är det alltid fullt upp för Hagmyren-tränaren som hunnit fylla 63 år. Årets höjdpunkt är föga överraskande den där soliga augustidagen på Dannero då Persson från sidan kunde avnjuta dubbla Kriteriesegrar med Lannem Stella och Brolin.
– Det var en stor dag, inte bara för oss i stallet utan för hela kallblodssporten. Jag har varit tränare sedan 1985 och vann det första svenska Kallblodskriteriet som kördes 1993 med en häst som hette Järvsöfuxen.
Bakom Jan-Olovs stjärnor döljer sig storhästägarna Margareta Wallenius-Kleberg och Rune Andersson, två maktfaktorer inom travsporten.
Att den tidigare, dagen till ära, dessutom var på plats för att se Lannem Stella ta sin (hittills) största seger gjorde det hela extra känslosamt för tränaren.
Vi har nog inte sett dig mycket lyckligare än just då och glädjen strålade rakt igenom tv-rutan...
– För mig kändes stort. Vilken resa Margareta hade gjort för att komma dit! Hon hade varit på Meadowlands och flög hem på natten till ”Ö-vik”. Därifrån tog de bilen till Dannero under söndagen. Och så går det bra för Lannem Stella.
– Segrarna betydde väldigt mycket för mig eftersom jag hela tiden försökt att marknadsföra kallblodshästen, även till varmblodsägare så att de har en hobby.
”Alla resorna tar på krafterna”
Jan-Olov körde inte själv den gången utan satte istället upp en av landets främsta kuskar, Mats E Djuse, som fick uppleva sin bästa dag i travlivet.
Persson har skurit ner på loppkörningen under 2022 och hans sulkykonster har inte skådats sedan mitten av november. Ska man lita på honom så är detta inte en tillfällighet.
– Alla resorna tar på krafterna och dessutom är jag med och tränar hästarna varje dag. Det är tufft om du varit i Östersund, Umeå eller sådär och kommer hem vid ett- eller tvåtiden på natten, för att sedan kliva upp tidigt morgonen därpå.
Mats har, precis som brorsan Magnus, gjort en kometkarriär och visat en mognad som få andra yrkesman i samma ålder kan skylta med.
– Det löste sig så otroligt bra med Mats när jag lyckades få honom att flytta ner hit och börja jobba åt mig. Då var han i sin linda när det gällde catchdrivingen och det var nog ingen som trodde att det skulle få den här utvecklingen för honom, att nu vara fyra i landet.
– Han ligger fortfarande i trots att han kör så mycket lopp. När han har en ledig stund så skor han hästar och dyker upp hos mig i stort sett varje dag.
”När intresset är ens liv så är det enkelt”
Mats är som bekant 24 år. Hur duktig var Jan-Olov Persson som kusk i samma ålder?
– Det var väl då man var på toppen? När Carl Philip Lindblom tog sin första V75-seger gjorde han det i gulddivisionen (med Chapuy). Då frågade de på tv:n om någon lyckats med något liknande, och faktiskt så gjorde jag det som 23-åring med Gissle i Ådalspriset.
– De två första V65-loppen jag vann var i just gulddivisionen. Sedan har det dock gått utför, säger Jan-Olov och skrattar.
Han påbörjade sin resa i travsporten i samband med högstadiet och fick tidigt chansen som lärling hos självaste Stig H Johansson. På frågan om hur han lyckats behålla passionen för sitt yrke under runt 50 år blir svaret:
– När intresset är ens liv så är det enkelt.
Konkurrensen inom travsporten verkar nästan vara tuffare än någonsin, och en stor anledning till det är den norske fantomtränaren Öystein Tjomsland.
”Desto roligare när man slår dem”
Hur skulle du beskriva er rivalitet?
– Tjomsland är en jäkla bra kille som jag känt länge och hälsade på när han startade upp. Han har verkligen börjat från ”scratch” och lärt sig yrket.
– Utåt i media måste vi hålla rivaliteten vid liv men annars så tycker jag att han är jätteduktig. Vår konkurrens sporrar dock mig att utvecklas.
Svider det lite extra när man får stryk av en norrman?
– Njae... men det är desto roligare när man slår dem! De har ju varit överlägsna på kallblodssidan.
Trots att han närmar sig pensionsåldern är det, som för de flesta andra i branschen, oerhört svårt för honom att trappa ner.
Inte ens en envis fruga har ännu lyckats få honom på andra tankar...
– Jag började nog när jag var 55, men det slutade med att jag sålde en häst och köpte två. Frun brukade säga: ”Jaha, du är på väg att dra ner, du?”
Persson om slutet: ”Det är ganska nära”
Jan-Olov berättar dock öppet om att till och med han ser ett slut i horisonten.
– Jag kan inte fortsätta i den här omfattningen så länge till. Det skulle kanske räcka om jag kör på tills det att jag är 65? Det är ganska nära, det.
– Hur man gör det där på bästa sätt vet jag inte... Nu kör dock Mats så mycket åt mig, och så har jag ytterligare en duktig kille som heter Marcus Lilius.
Trots att rösten tycks innehålla en del vemod ser ändå framtiden ljus ut för familjen Persson. Detta tack vare barnen som han hoppas på sikt kan föra facklan vidare och låta denna brinna lika starkt som någonsin förr.
– Yngsta dottern Emelinda är bara 16 år och går på gymnasiet. Hon är jätteintresserad och har haft en strålande karriär som ponnykusk. I år har hon fått köra stor häst och tanken är att hon i framtiden åtminstone ska ta över träningen.
– Dessutom har jag en äldre dotter, Therese, som är involverad på det administrativa planet. Jag hoppas att det finns ett liv efter travet, även för mina hästägare som börjar bli till åren som går fortare numera. Just nu har vi dock fullt i ladorna, med många ettåringar. Det rullar på.
”Det är sorg i familjen”
Oavsett när supertränaren väljer att påbörja ett nytt kapitel i sitt liv så kommer han att kunna blicka tillbaka på en karriär fylld av framgångar – och kärlek från trav-Sverige.
Åren med Järvsöfaks var de bästa i hans liv och folket gick man ur huse för att få sig en glimt av det unika kallblodsfenomenet som vann hela 201 lopp och tjänade drygt 21 miljoner.
Järvsöfaks lämnade jordelivet 2020 men fortsätter säkert att rada upp segrar var han än befinner sig. Det går inte många dagar utan att Persson tänker på sin gamle vän.
– Det blir ofta eftersom jag bildade Stiftelsen Järvsöfaks, där jag sitter i styrelsen, och så sedan har jag byggt en Järvsöfaks-saloon.
– Det är klart att man blir påmind om honom hela tiden, men på ett fantastiskt trevligt sätt. Att en häst har lämnat ett sådant avtryck i historieböckerna gör en ännu mer tacksam. Jag är lyckligt lottad.
Kärleken till hästarna har alltid varit stor hos Jan-Olov men med det kommer givetvis också en hel del sorg. Just 2020 förlorade han både Järvsöfaks, Faksen J:r och Hallsta Lotus, och man undrar hur en människa klarar så mycket hjärtesorg.
– Jag skolades nog tidigt i att döden kommer. Vi fick faktiskt ta bort en hund i torsdags som vi hade haft under tio år. Det är sorg i familjen och personligt när ett husdjur går bort. ”Faksen” var som en familjemedlem för mig.
”Järvsöfaks berörde väldigt många”
Samtalet halkar in på framtiden för kallblodssporten. Vad kommer egentligen att ske när exempelvis legendarer som Persson och Gunnar Melander tackar för sig? Finns det några svenska namn som kan ta sig an stormakten i väst?
– Vi har några. Robert Skoglund har haft en del kallblod och egen gård. Oskar Kylin Blom är en annan, likaså Jörgen Westholm. Jag tror att kallblodssporten kommer att stå sig väl om 10-20 år, tack vare att inköpspriserna på dessa hästar håller sig inom rimliga nivåer. Dessutom kan de oftast tävla längre än varmblod.
– I år har kallbloden fått 10,8 procent (av den totala prissumman). För att vi ska ha någon travsport kvar i Norrland i framtiden så får vi luta oss mot kallbloden, definitivt.
Han lyfter även fram vikten att få in ungt blod till sporten han älskar så och kommer själv med en idé som kanske kan vara något för grundskolor runt om i landet?
– Järvsöfaks berörde väldigt många människor när vi åkte runt med honom och det är där det saknas lite i dag. Exponerar man inte barnen för hästbaciller i ung ålder då kanske det är små chanser att de hittar till travsporten? Jag vore absolut intresserad om någon skolklass vill hälsa på, avslutar Jan-Olov.
