Nybrink: Kommer smälla hela vägen
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-04-16
Stig H Johansson vann spårlottningen.
Ändå snackar alla om Beanie M.M och att världsrekordhållaren ska spåra runt om.
Jag tror inte att Olympiatravet är så enkelt.
Det kommer smälla hela vägen.
Olympiatravet har körts sedan 1979. Pershing vann premiären men jag har inget minne av att det var ett jättestort lopp. Men det var då det. Loppets status har blivit allt högre. Om ni frågar mig och alla andra experter är det numera Sveriges största över medeldistans. Vinnaren får en och en halv miljon kronor och som vanligt samlas de bästa, äldre hästarna bakom startbilen på Åby på lördag.
Bästa upplagan hittills!
Så är det alltid lätt att vråla för minnet är kort och bleknar med åren. Själv håller jag Olympiatravet år 2000 som nummer ett. När Varenne, världens genom tiderna bästa häst, klädde av en fransk kanon vid namn General du Pommeau. Satan i gatan. Jag
hade satt mitt goda (?) rykte på spel när jag lite halvkorkat gått ut och garanterat seger för Italienstationerade Jori Turjas stjärna. Varenne var den nya tidens monstertravare och han gjorde mig inte besviken. När han dundrade på genom sista kurvan och kopplade ett tidigt grepp på det årets Prix d’Amerique-vinnare General du Pommeau skrek jag rakt ut. Jag njöt av att (som
vanligt) ha rätt. Varenne var en gudomlig kurvlöpare, tänk er Michael Johnson (på 400 meter) som häst och ni får rätt bild av honom.
Åby är en speciell bana
Men nu ska vi inte begrava oss i mina gamla minnen. Det är mossigt. I stället ska vi se vad Åbytravet fått ihop för startfält och fundera lite över vad som kommer hända och vilka som kan vinna.
Först och främst ska ni veta att Åby är en speciell travbana. Den mäter i och för sig 1?000 meter, precis som nästan alla andra banor i Sverige, men där upphör likheten. På Åby finns det något som kallas dubbla open stretch. Det innebär att när hästarna kommer in på det knappt 200 meter långa upploppet är det fritt fram att spurta invändigt om ledaren i två öppna spår.
Det här är Åby ensamma om och det innebär att taktiken i ett så stort lopp som Olympiatravet blir annorlunda. Kort sammanfattat kan man säga att det är innerspår som gäller. I de höga farter som elithästarna springer är varenda meter viktig. Innerspår är himmelriket och tredjespår (längst ut) helvetet. Hästen som sitter i rygg på
ledaren när man svänger in på upploppet är den stora positionsvinnaren. Den som liftat som trea på innerspår har också klarat sig perfekt, även om det kan vara svårt att hinna vinna från det läget.
De stackarna som anfaller i vida spår runt sista kurvan brukar inte klara sig lika bra.
Farten dödar och när de smygkörda speedar loss sista 150 är de ”sitting ducks”.
Räkna med Triton i form
Förra året vann Triton Sund Olympiatravet. Han gjorde det faktiskt på ett sätt som inte borde gå. Efter en resa utvändigt en bit bak i fältet rundade han till seger ute i spåren sista 700 meterna.
Hur det kunde gå vägen? Hästen var grym och de andra hade kört för fort första varvet. Dessutom var smygkörde Torvald Palema (rygg ledaren) inte på topp och stinglös i spurten.
Triton Sund startar även på lördag. Som titelförsvarare har han inte behövt kvala in. Superskicklige Stefan Hultman har gett sin urstarka kämpe två preparerande lopp i kroppen. Ni kan lugnt räkna med bra form nu.
Att hästen bara blev fyra senast kan enkelt förklaras bort: han satt i kön i ett lopp som avslutades i överljudsfart och tävlade med skor på. Nu rycker man av honom skorna och då blir han snabbare, dessutom kan han räkna med hårt tempo i täten. Han har dessutom fältets bästa löphuvud, mjölksyra skrattar han åt.
Triton Sund körs av Örjan Kihlström. Jag brukar kalla honom för bäst i världen på att vinna travlopp bakifrån.
Man kan sammanfatta hans körkonst så här: Kihlström vinner nästan aldrig loppen, han låter de andra förlora dem i stället.
Fattar ni? Han gör inga misstag och har isen i magen att våga vara defensiv i rätt läge.
Torvald vill inte ha täten
Torvald Palema vann Olympiatravet 2008 och Elitloppet (världens största sprinterlopp) 2009. Torvald är en fantastisk häst och trots att han är nio år ser han piggare och smidigare ut än någonsin. Här har vi en häst som har farten som vapen. Hans speed är sagolik. När han får smyga med i ryggar är det nästan otäckt att se hans acceleration.
Han vann sitt försök på Jägersro från ledningen och visade då med all önskvärd tydlighet att han inte vill trava där. Visst, han lekte med motståndet men det var ändå under kraftig protest.
Åke Svanstedt, som tränar och kör den vindsnabbe travaren, har lite taktik att fundera över. Från spår sju bakom bilen (näst längst ut) kan han antingen satsa framåt och leta position – eller backa ner i kön och
spara alla krafter till upploppet. Svårt val, men Torvald är blixtrande snabb från start och positioner betyder allt. Han kommer nog inte att backas.
Nu Pagadi tränas av världens största genom tiderna, Stig H Johansson. Hans känsla och blick för travhästar kan inte överskattas. Att han sen med kuslig precision matchar sina stjärnor gör honom till outstanding i branschen – de andra är inte ens i närheten.
I Nu Pagadi har Stig H hittat sin nya kanon. Han vill förstås inte jämföra honom med Victory Tilly, hästen som sprang in 38 miljoner, men vi hör ändå att Nu Pagadi är en häst han hoppas och tror på.
Rödhårige Nu Pagadi är typ snyggast i världen och vann sitt försök med en gäspning från ledningen. När han stack undan sista 100 meterna log jag saligt i tv-studion och även Stig H i kommentatorshytten (vi jobbade båda i TV4) fick konstig röst efteråt…
Beanie M.M. då? Hästen som ska vinna från ledningen, tror jag inte på honom? Klart jag gör. Morten Waages tanks och frontrunner är absolut ett segerbud. Förra året travade han världsrekord över distansen när han vann på Solänget på 1.10,7. Beanie M.M. är hästen alla vill ha rygg på och det kan bli ett evinnerligt tävlande om hans rygg. Därför kan det kosta honom mycket kraft innan han sitter i ledningen. Jag får för mig det i alla fall. När de sedan anfaller på bred front in på upploppet, det är som ett flygfält, gäller det att världsrekordformen sitter där.
Det här gillar jag!
Åbys sportchef Ken Karlsson har bjudit in två franska hästar också. Fattas bara. Olympiatravet vore inget lopp att skryta om utan utländska gäster. I år dyker det upp, om jag förstått allt rätt, en stark och en snabb fransk travare. Nelumbo är en klassisk fransos, old school, en sån där man bara kör och kör med tills alla andra är trötta. Exakt hur bra han är vet jag inte.
Anders Lindqvist, svensk tränare i Frankrike, säger att han är tillräckligt bra för att spöa svenskarna, att de efteråt kommer önska att de aldrig träffat honom. Nelumbo är typen som det gör ont att möta. Det här gillar jag! Här har vi en häst och kusk som inte bryr sig. De kommer för att vinna och kör som om det inte finns någon morgondag.
Den andra franska hästen, Private Love, har vi sett. Hon vann Prix de Paris i vintras, ett extremt långt lopp, där hon spurtade som ett jehu. Tyvärr körs hon av försiktige Mathieu Abrivard. Honom har vi också sett i Sverige och han håller inte samma klass som de svenska toppkuskarna.
Skönhet? Då vinner Nu Pagadi
Hur som helst, räkna inte med ett händelsefattigt lopp. Räkna med att det smäller hela vägen. Den som sparar sig kan vinna. Blir det Torvald Palema som exploderar eller Kihlström (Triton Sund) som låter de andra förlora? Eller är det en skönhetstävling? Då vinner Nu Pagadi med 20 meter.