Jättesuccén – efter tuffa tiden: ’Jag satt och grät’
Christina A Hande övervägde att sluta med travet – under lördagen kom vändningen: ”Det här toppar nog allt”
Publicerad 2023-10-02
Christina A Hande, 33, red i lördags sitt livs lopp och blev svensk mästare.
Efter en tävlingsdag i Östersund några veckor tidigare bröt hon dock samman.
Plötsligt var karriären för montéstjärnan i fara.
– Jag satt och grät hela kvällen. Det var något av det värsta som jag har varit med om, säger hon.
Åbytravet körde den gångna helgen sin traditionsenliga SM-dag för landets två- och fyrbenta profiler.
För en norskfödd montéstjärna blev lördagen en slags revansch på det personliga planet.
Efter ett tungt år fyllt med motgångar fick Christina A Hande chansen i Monté-SM – och som hon tog den!
Upploppet blev en enda lång Eriksgata för den nyblivna svenska mästarinnan som passade på att bjuda åskådarna på en härlig segergest.
– Det var helt fantastiskt och om man har tiden ska man ju vinka till publiken. Jag har nog aldrig varit så glad tidigare och det gick inte att hålla kvar armarna i tyglarna. Det här toppar nog allt, berättar hon knappt 48 timmar senare.
”Jag är väldigt, väldigt tacksam”
I sadeln på den av Robert Bergh-tränade L.L.Royal red Hande ett perfekt lopp och visade konkurrenterna var skåpet ska stå.
– Han bara lämnade dem och jag hade mer att rida med. Man kan lita på att det är vältränat när man får rida åt Robert och jag är väldigt, väldigt tacksam. Jag har nog ridit åtta lopp åt honom och vunnit sex.
Att hon ens fick den här chansen att jubla beror till stor del på tillfälligheter.
När nämnde Bergh plockade upp luren och frågade talangen om hon var tillgänglig att rida åt honom i SM så blev svaret nej.
Christina var nämligen redan uppbokad på annat håll!
– Ägaren ringde dock två dagar innan startanmälan och sa att hästen var skadad.
Nu gällde det att snabbt som ögat få tag i topptränaren som hon, motvilligt, tvingats nobba dagen innan.
– Jag frågade Robert om han hade hittat en ersättare men eftersom även (Jonathan) Carre tackat nej så skulle han inte anmäla hästen. Där hade jag lite tur.
”Har jag blivit så här dålig?”
Förstapriset i lördags var hela 250 000 kronor och succéryttaren belönades även med en glimrande guldmedalj.
– Den är jättefin och hänger nu på väggen nära tv:n, så att jag kan minnas tillbaka på helgen.
Hur har reaktionerna varit efteråt?
– Jag har aldrig under hela mitt liv fått så mycket gratulationer. Det är jag så otroligt tacksam över.
Dagen efter storloppsvinsten valde huvudrollsinnehavaren att på sociala medier dela med sig av sin glädje, men också om kampen mot sina egna personliga demoner.
Faktum är att Christina under en period mått så pass dåligt att hon då till och med övervägt att ge upp travsporten.
– Det började egentligen under julen förra året när jag var hemma i Norge. Då insjuknade jag i influensa och månaderna därpå var det inte kul att rida eftersom jag hade ont i kroppen länge efter alla loppen. ”Har jag blivit så här dålig?”, tänkte jag då.
”Då fick jag ett breakdown”
I samband med en tävlingsdag på Östersundstravet i början av september bröt 33-åringen ihop. Den dagens två ritter hade inte resulterat i några större framgångar och efteråt sköljde känslorna över henne.
– Då fick jag ett breakdown. Jag satt och grät hela kvällen. Det var så okontrollerat och jag kunde inte sluta. Det var svårt för mig att hantera och något av det värsta som jag har varit med om. Jag sa: ”Nu räcker det, jag slutar.”
Varför mådde du så dåligt efter Östersund den 1 september?
– Just den tävlingsdagen red jag två fina hästar men galopperade från start med den första och den andra red jag dåligt. Jag bröt ihop och tackade nej till runt 15 ritter resten av månaden. Då ville jag knappt göra någonting, eller att ens gå utanför dörren.
Har du upplevt något liknande förr?
– Aldrig någonsin. Jag kunde inte hitta något positivt från mina lopp. Man tycker att man ser förjävlig ut, tar dåliga beslut, allt är negativt. Jag blev väldigt självkritisk.
Hande har under året lagt allt mer fokus på sin egen fysiska och psykiska hälsa.
”Då hade jag slutat jobba med hästar”
Ett beslut togs i vintras om att för första gången i sitt liv kliva in på ett gym. Där anlitade hon en personlig tränare och började lyfta skrot.
Något hon inte ångrar en dag som denna.
– Han blev som en psykolog och lärde mig att man inte kan vinna varje lopp. Dessutom sporrade han mig att ge 110 procent till SM. Om jag sedan fortfarande kände likadant efteråt så kunde jag sluta.
En brutal träningsperiod tog vid veckorna innan SM, med fokus på att inte ge konkurrenterna några viktfördelar.
– När jag började träna styrka tidigare i år gick jag upp tre kilo ganska fort och man vill ju inte väga mer än de andra. Så nu blev det annan mat och träning. Det värsta var dock att jag inte drack något vin, säger hon med ett skratt.
Vi misstänker att du kunde unna dig ett glas efter vinsten i lördags?
– Jag köpte en flaska prosecco direkt efter loppet, ja.
Vad har egentligen ”PT-Robert” betytt för dig?
– Jag hade nog slutat rida lopp i mars om jag inte fått kontakt med honom. Frågan är om jag dessutom inte hade flyttat tillbaka till Oslo.
Hur hade det känts?
– Inte kul. Då hade jag slutat jobba med hästar och fått mycket att tänka på.
”Jag var väldigt dålig på att rida...”
Karriären tog fart hemma i Norge en gång i tiden, även om de tidiga resultaten kanske inte nödvändigtvis skvallrade om guldmedaljer och evig ära...
– Det tog mig tre år med licens innan jag vann mitt första lopp! Jag var väldigt dålig på att rida där i början.
Hon blommade dock snabbt ut i sin yrkesroll och blev sedermera montéchampion i Norge.
2019 gick dock flyttlasset österut, till Sverige, för att ta sig an större uppgifter och utvecklas som ryttare.
Det har bland annat blivit två år hos supertränaren Jörgen Westholm och för dagen arbetar hon i stall Jennifer Persson, som hästskötare.
För Hande, som så sent som i fjol slutade tvåa i den interna montéligan bakom Jonathan Carre, tycks det ha varit en uppförsbacke stora delar av 2023. Hon ligger för närvarande fyra i samma tabell, något hon inte är så vidare nöjd med.
– Jag vill vara tillbaka som tvåa och ska kämpa på! Jag var toppeppad inför lördagsloppen och efter en sådan dag så kan jag inte sluta helt, det förstår jag i dag.
”Då hade jag nog blivit galen”
Travare i all ära, men två gånger i veckan extraknäcker hon sedan en tid tillbaka på Bro Park.
Finns det måhända tankar på att... sadla om?
– Jag kände att jag behövde göra något annat och fick prova på lite galopp hos Roy Arne Kvisla. Hittills är det jätteroligt och P-A (Per-Anders Gråberg) har varit en mentor för mig. Jag ska få hjälp att ta licens och kanske kan rida ett lopp eller två nästa år?
Christina behövde en nytändning i livet, men att byta till ett kontorsjobb eller liknande lockade föga.
– Hur ska jag klara av att sitta ner en hel dag och inte använda kroppen? Då hade jag nog blivit galen.
Hon avslöjar dock att det finns en dröm om att trots allt lufta sina vingar i framtiden.
Inom kort kan det nämligen vara så att Hande går från att vara montédrottning, till att bli bokmal.
– Jag har sökt till en utbildning som tullare och kanske kan jobba på Arlanda i framtiden? Den tanken hade jag redan som 20-åring men valde då hästarna. Jag gillar människor och det är ett aktivt jobb som verkar spännande, avslutar hon.
