Varför all hets mot Solvalla?

Micke Nybrink

Jag älskar mitt Solvalla men det gör inte chefen för landets ledande facktidning.

Han är besatt (?) av att skriva skit om banan.

Någon som fattar vad han vill?

Bli chef där kanske?

Läser ni tidningen Travronden? Det gör jag, får den hem i brevlådan, jag prenumererar. Ronden är bra på många sätt, de yngre skribenterna är vassa och de har humor.

Men...?tyvärr har man även en skruvad specialitet – och det är att skjuta på Solvalla. Tidningens chefredaktör har grävt ner sig bakom tangentbordet. Där ligger han och idkar prickskytte mot travets nationalarena.

Han siktar gärna mot magtrakten, eftersom han inte vill döda så fort, han njuter nämligen av att fundera ut var nästa kula ska placeras. I ryggen kanske? Eller i vänstra knäskålen? Ja!

Han visar aldrig sitt ansikte, kommer aldrig med konkreta förslag, bara dissar och spyr på allt.

Han är väl dold bakom sitt kikarsikte.

Så lågt att jag skämdes

Om ni läste ledaren förra veckan vet ni vad jag menar. Maken till blaj var det länge sen jag läste. Så lågt, jag skämdes å Rondens vägnar. Jag är ju en läsare och betalar krypskyttens lön. Utan mina pengar skulle han inte haft ammunitionen och plattformen.

Förut skrev Ronden att det inte gjordes något på Solvalla, att alla bara satt med armarna i kors, att cheferna var utan initiativkraft/handlingsförlamade.

Nu, när det är rena tomteverkstan, så är det också bedrövligt. Då är allt ”förvirrat”.

Varför är det så roligt att hacka på Solvalla? Var kommer allt detta hat ifrån? Det har jag aldrig fattat. Själv tycker jag att Solvalla känns som en bana med full fart framåt. Det var länge sedan man var så offensiva. Personalen är ung och på tårna, de säger inte usch när de vaknar en måndagsmorgon. Det tror jag inte i alla fall.

Solvalla behövs

Varför ska man sätta krokben för ett gäng som jobbar för att vår största bana ska komma på fötter och vill en massa saker? Varför ska ungdomlig entusiasm vingklippas?

För helvete, ös på bara, Solvalla behövs. Jag älskar mitt Solvalla, har tillbringat halva mitt liv där, och tycker om vad jag ser och känner numera. Och känslan är att vi bara sett början.

Till sist: ”Att spela är ingen konst, men att sluta.”.