”Det kommer att gå åt helvete – nu dör jag”

Montéstjärnan Jennifer Oscarsson i allvarlig ridolycka: ”Hann tänka på ett liv då man inte skulle kunna gå”

Dubbla SM-mästaren Jennifer Oscarsson, 30, var ute på en ridtur.

Då började hästen sparka bakut – och montéstjärnan fick hästen över sig.

– Jag hann tänka att det kommer att gå åt helvete. Nu dör jag, säger hon.

Jennifer Oscarsson var ute på en lugnare ridtur i Spanien förra lördagen. Då var olyckan framme. Något som Travronden har rapporterat om.

Hennes häst skrämdes av något i samband med en skrittur i vattnet, sparkade bakut och började skena. Jennifer fastnade med foten i ena stigbygeln och det som följde kunde ha förändrat hennes liv för alltid när hon fick hästen över sig.

– Jag hann tänka: ”Det kommer att gå åt helvete och nu dör jag.” Direkt efteråt, när jag slog i stenarna, kändes det som om jag bröt ryggen. Jag fick en chock och skakade i benen. Alla skrek åt mig att ligga still. Efter en stund insåg jag att jag lever men svimmade av när jag försökte sätta mig upp, berättar hon för Trav365.

”Då trodde man att ryggen var bruten”

Exakt vad som fick hästen att reagera som den gjorde vet Oscarsson inte.

– Den blev nog rädd för något i vattnet och fick panik. Jag satt kvar i sadeln och körde någon rodeogrej, vilket var dumt. Det hade varit bättre om jag åkt av men allt gick så fort. När jag tog i hästen ställde den sig på bakbenen och då är man körd.

Med på lördagsturen i Spanien fanns 15-åriga Julia, dotter till sambon, tillika Hail Marys delägare, Mehdi Yazdanpanah, som fick se sin bonusmamma orörlig på marken.

– Hon var väldigt duktig och tog hand om mig i värmen genom att skydda mig från solen. Ambulanspersonalen gav mig bara dropp men då gick Julia och hämtade vatten från floden som hon hällde över mitt huvud.

Oscarsson tvingades vänta på läkarvård i vad som kändes som en evighet. Under nästan två timmar befarade hon det värsta och tvingades slå bort många mörka tankar.

– Det var ett jäkla pådrag. Då trodde man att ryggen var bruten och det var hemskt alltså. Vad man hann tänka på? Mycket. Ett liv då man inte skulle kunna gå. Då bestämde jag mig för att aldrig mer sitta på en häst, men det ändras nog i framtiden, haha.

Till sist kunde Jennifer transporteras med ambulanshelikopter till sjukhuset, varpå man direkt genomförde en magnetröntgen. Denna visade inga benbrott, varpå patienten kunde dra en lättnadens suck.

– Det var en otrolig lättnad. När ryggen visade sig vara hel var det inget annat som spelade någon roll.

”Sover dåligt – gör fruktansvärt ont”

Vad kan du berätta om stödet som du fått från familj och vänner i samband med olyckan och vägen tillbaka?

– Det har varit väldigt många som har hört av sig och frågat hur jag mår. Att folk bryr sig hjälper till. Mamma sa att jag är stark och fixar det här. Jag hade velat ha henne och pappa här, hur gammal man är så saknar man dem, men jag har min andra familj hos mig.

En dryg vecka efter den allvarliga incidenten brottas hon med ständig värk, vilket bland annat yttrar sig nattetid då smärtan ofta väcker henne.

– Jag sover dåligt eftersom det fortfarande gör fruktansvärt ont i ryggen. Sedan blir man rastlös och tålamodet börjar tryta. Jag har kryckor som jag hoppar runt med, vilket man har blivit ganska bra på, men det är väldigt begränsande och jobbigt.

– Jag var nyligen även inne för att kolla foten som blivit helt blå och iskall. Den röntgades men läkarna sa att inget var brutet.

Jennifer försöker, skadorna till trots, hitta glädjeämnen i vardagen. Den gångna lördagen jublades det friskt då Hail Mary vann Jämtlands Stora Pris. Något hoppande på soffan i hemmet blev det av förklarliga skäl inte.

– Mehdi gjorde dock det. Han var väldigt glad efteråt. Hästen såg fantastiskt fin ut och lite ”håll käften” till de som gnäller och hittar fel på allt möjligt. Det är helt galet att han lärt sig tävla barfota, något som tidigare inte fanns på världskartan.

”Har fått ett annat perspektiv på livet”

Inom några dagar hoppar hon på ett flyg för att tillbringa sommarmånaderna i Sverige. Här väntar besök hos både läkare och fysioterapeut, en oviss rehabilitering och tid ihop med släkt och vänner.

– Läkarna här har sagt att jag ska ha ett hårt bandage på foten under tio dagar. Jag försökte röra den lite i söndags, jätteförsiktigt, och det gick bra. Man får lyssna på sin kropp.

Finns det möjligtvis en risk för att din montékarriär är över?

– Den är väl redan det med tanke på att vi bor i Spanien? Här är det svårt att hålla igång. Jag tycker dock att det är så fruktansvärt roligt att rida och saknar tävlandet. Vi får se vad som sker om vi flyttar hem om några år. Min dröm är att ta upp karriären igen och jag ger mig inte så lätt.

Det Oscarsson ser allra mest fram emot att göra när kroppen väl har läkt är ge sig ut och känna vinden i håret i löparspåret. Men också att köra häst igen, vilket hon givetvis tvingats ta en paus ifrån.

Går det att hitta något positivt med att vara med om en sådan här olycka?

– Ja, man får sig en tankeställare. Man ska vara tacksam varje dag man lever. Jag känner mig verkligen lyckligt lottad då det hade kunnat sluta så mycket värre och har fått ett annat perspektiv på livet, även om jag kanske gnäller just nu. Dessutom har jag blivit mer ompysslad av gubben min, åtminstone under de första dagarna, avslutar Jennifer med ett skratt.