”Det är det största jag upplevt i karriären”

Whiplashskada, krossade revben och ett positivt dopningstest.

Med tanke på omständigheterna blev det en extra känslosam seger för 26-åriga Hanna Forslin på V75 i lördags.

– Det är det största jag upplevt hittills i karriären, säger hon till Trav365

Hagmyren-amatören Hanna Forslin är vad man brukar kalla för ”född in i travet”. Pappa Göran Forslin var länge proffstränare och mamma Ulrika Olsson amatörtränare. I dag har Hanna tio hästar på träningslistan samtidigt som hon nyligen satt sig i skolbänken igen för att läsa proffskursen och sedermera plocka ut proffslicens som travtränare. Vägen dit har dock varit varken spikrak eller självklar.

– Jag hade en period efter gymnasiet där jag inte alls höll på med trav. Jag jobbade i klädbutik och på fritiden spelade jag mycket innebandy, men efter ett tag kände jag att jag saknade hästarna, säger Hanna.

Tillvaron vändes upp och ner

Travkarriären togs upp igen och Hanna tog anställning som hästskötare hos Henrik Svensson och fortsatte sedan med två år hos Svante Båth. 2016 vändes dock tillvaron upp och ner när Hanna var med om en olycka i skidbacken.

– Jag fick en whiplashskada och krossade revben. Det var riktigt illa. Jag känner av det än i dag, men har lärt mig hantera det. Jag försökte komma tillbaks och jobba, men det var omöjligt. Jag testade även andra jobb, men till slut fick jag lägga ner helt. Jag var borta nästan ett år, berättar Forslin.

Efter det nästan ett år långa uppehållet fick hon jobb som utbildningsansvarig på Hagmyrens travskola. Ett jobb som Hanna arbetade med i tre år innan hon till slut bestämde sig för att åter ta vara på sin dröm: En karriär som travtränare och kusk. 

Positiva dopningsprovet: ”Jävla uppförsbacke”

Samma vecka som hon valde att avsluta sin anställning på Hagmyren för att satsa på travkarriären kom nästa smäll. Malkin, en häst som Hanna tränat och lagt ned sin själ i vid sidan av jobbet, hade testats positivt för dopning efter ett lopp på Gävletravet. En händelse som Hanna tidigare berättat om för Trav365.

– För några timmar sedan fick jag mitt hittills värsta besked i livet, Malkin har testats positivt i ett dopningsprov, skrev Forslin på Twitter direkt i anslutning till händelsen. 

Hästen belades med startförbud och efter sex månader kom domen från ansvarsnämnden - 10.000 kronor i böter trots att det framkom att inget uppsåt funnits och att Hanna följt sin veterinärs rekommendationer.

– Det har varit en jävla uppförsbacke. Även om de flesta har förstått vad som hänt nu i efterhand så finns det alltid en risk att några inte förstår. Eller inte vill förstå, fortsätter Hanna.

Vägen tillbaka efter händelsen har varit tuff. Såpass tuff att hon ett tag hade tankar på att avsluta sin travkarriär helt. Stöttningen från nära och kära har varit extra betydelsefull då, menar Hanna.

– Ja, den har varit jätteviktig. Jag har fått så himla mycket stöttning från min sambo, min dotter, min familj och vänner.

Hon tog även hjälp av den mentala coachen Stig Wiklund som enligt Hanna ska ha varit till stor hjälp under vägen tillbaka.

Efterlängtad comeback

I lördags var det dags för den efterlängtade comebacken för Hanna Forslin i sulkyn bakom sin nioåriga stjärna. Det var första gången sedan februari 2020 som Hanna körde Malkin i lopp. Ekipaget startade i den inledande V75-avdelningen på Eskilstuna och var spelat till endast 8,64 procent. Efter en perfekt styrning av Forslin adderat med en rejäl insats från Malkin och en lite gnutta tur stod de till slut som segrare av loppet. En extra känslosam seger med tanke på omständigheterna.

Har du hunnit landa efter loppet?

– Ja, jag börjar väl göra det nu. Det var lite svårt under lördagskvällen och söndagen. Det var så mycket känslor i en så annorlunda situation. 

Vad har du fått för reaktioner?

– Det har varit så himla mycket. Jätteroliga, jätteglada tillrop från alla möjliga håll. Sms, folk ringer, Instagram, Twitter. Min telefon brann under lördagskvällen. Nu har det börjat plana ut lite, men det kommer fortfarande in hälsningar. 

Hur gick tankarna under loppet?

– Han (Malkin) öppnade som jag tänkt att han skulle göra. Jag såg att det inte var någon idé att ladda mer för det var det andra som gjorde så jag tog upp och vi fick en bra position. Sen var det en som blev hängandes i tredjespår och jag tänkte att det skulle kunna bli stökigt. I samma sekund som han som satt bakom mig skulle styra på så började Magnus, som hängt i tredjespår, att backa och då förstod jag att det skulle kunna bli bra. På upploppet så började jag få segervittring samtidigt som jag tänkte att det skulle kunna komma någon bakifrån, men jag blev förvånad när jag såg att det var Thomas när jag visste hur fort de kört inledningsvis. Malkin brukar inte stanna till slut dock och han sträckte på sig sista metrarna, även om det var lite stumt över mål. 

Med tanke på omständigheterna kring Malkin, kändes segern som en form av revansch?

– Ja, men man är ju i en så konstig situation. Man har sitt tränaransvar, samtidigt som jag inte kunde gjort något annorlunda. Det är i alla fall extremt skönt at han är tillbaka. Jag har kört 1.11,5 med honom en gång förut, med järnskor, men jag var kanske inte beredd på det redan nu. Det är det största jag upplevt hittills i karriären. 

Hur firades vinsten?

– Jag har fyra timmar hem så vi var hemma runt halv elva på kvällen. Två vänner kom hem till oss med en fin champagne. Jag tog väl ett glas sen somnade jag på soffan. Och Malkin fick morötter såklart!

Vad är planen för Malkin? Någon inplanerad start framöver?

– Ja, det har jag suttit och klurat på. Han är pigg och glad och inga krångel efteråt. Jag ska köra honom i dag på eftermiddagen. Finalerna är lite långt bort, så det är lite klurigt hur jag ska lägga upp det. Vi satsar ju såklart på att starta i finalen 27 mars, men han måste göra ett lopp innan i alla fall. Eller två. Han har lite dåligt med lopp. Jag vill ha ut han på 1640 egentligen, men det finns mest lopp över medeldistans. Det blir kanske något vanligt lopp eller V86. Vi får se. 

Eric Flygare