Uträknad – då tänder Marre till

Publicerad 2013-04-18

Uppskriven inför vintern i Frankrike.

Nerskriven efteråt.

Vissa tyckte sig se hur Maharajah hängde på repen, och väntade bara på att tränaren skulle kasta in handduken och meddela att tävlingskarriären var över.

Stefan Hultman såg och kände något annat.

– Jag tror inte att Maharajah har gjort sin bästa säsong. Jag tror att han har två supersäsonger kvar.

Det regnar och blåser när vi kommer fram. Två plusgrader känns lika kallt som den den svenska utdelningen i Prixd’Amerique. Framför allt hade Maharajah en tung vinter. På fyra starter i Paris blev det som bäst en femteplats.

Stefan Hultman tog hem hästen, lät veterinären böja igenom den röntgade, fortsatte träna och duckade för journalisternas frågor efter ett jobb på Solvalla.

Att Marre skulle fortsätta avla var givet, det fanns tre alternativ:

1. Tävling samtidigt som han betäcker.
2. Vila helt och sedan dra i gång hästen igen, tidigare än i fjol då fick han ett längre uppehåll på grund av skada.

3. Stänga helt, låta honom sluta. ”Ge fan i att fundera mer och bara betäcka.”

Ett sent barfotabarn

Hultman:

– För varje jobb jag har kört honom sen han kom hem har jag sagt någonstans till mig själv att det känns ju helt vansinnigt att den här inte ska tävla något mer. Han har öronen rakt fram, ligger friskt på bettet och travar bra. Alltså, han känns minst lika fin som när han var tre år.

Varför ska han inte tävla något mer? Så klart, om han inte springer bra på banan. Då var det det där, ska jag våga starta för det är jag som får ta ansvaret. Går det bra är det skönt, går det dåligt får man bära hundhuvudet.

När det gäller Sveriges mest omskrivna travare blir beslutet jobbigt.

– Du måste tänka till en gång till. Och jag har ansvar mot stuteriet

som äger halva hästen.

Även om det inte blev seger var det näst intill en succé då han som målfotoslagen tvåa kvalade in till finalen via en raketspurt. Det efter att för första gången tävlat barfota runt om och med jänkarvagn.

– Jag körde honom barfota i jobb som treåring, ett tufft jobb inne på Solvalla men jag tyckte inte att han blev bättre. Jag väntade och körde barfota ett jobb som fyraåring. Likadant, samma beslut. Samma sak som femåring fast i Eskilstuna.

– Örjan (Kihlström) var på mig efter Prix de Belgique men jag ville
vänta och spara det till Cagnes-Sur-Mer då hästen redan kändes så bra. Hade Örjan fått som han ville hade han gått barfota i Prix d’Amerique. Men det hade inte haft någon betydelse i och med att han hade någon skit i kroppen då.

Nu betäcker Marre tre gånger i veckan men bara en gång när det är tävling.

Han betäckte 125 ston i fjol och Hultman tror att han kanske får 75–100 om det går bra i år.

– Jag och Lisa (Skogh, skötare) försöker vara enormt lyhörda för hur han reagerar. Han blir inte stel, går inte ner i vikt. Det man märker är att han blir väldigt trött efter att ha varit och betäckt. Då är det så klart inte optimalt att betäcka  de närmaste dagarna före ett lopp.

När Sportbladet hälsar på står det rakbanejobb på schemat. Då är det Lisa Skogh som kör stallets största stjärna.

– Förut körde jag alltid Mahara­jah själv. Nu när han blivit lite äld­re gäller det hela tiden att få honom motiverad. Han vet ju vem jag är. Han vet att jag är tränaren och Lisa är hans kompis, hans bästa vän. Därför kör Lisa honom väldigt mycket nu. I Frankrike i vintras körde jag alla jobb själv men nu hemma på rakbanan kör Lisa alltid. Speciellt nu på rakbanan där Maha­rajah blir väldigt ambitiös. Vi har tränat honom mycket bakifrån nu, särskilt på rakbanan. Då coolar han ner sig.

Sparar all statistik

Hultman är mycket intresserad av träningsfysiologi och har koll på Marre då han kör nära med en puls­ klocka. Efteråt kan Tommy Berghagen, som ansvarar för det administrativa, skriva ut diagram som visar pulsen under passet. Alla upp­gifter sparas.

Helst skulle Hultman ha en skärm på sulkyn där han kan se hur alla hästarna i fältet ligger till.

 – Det finns inte än men när det kommer kommer jag vara först
att köpa en. Det vore det optimala.

Sista intervallen får Maharajah springa först och han ser pampig ut när han leder fältet, regnet bekom­mer honom inte. 

Trots att Stefan Hultman redan har ett OS­-guld från 2009, då Triton Sund vann Olympiatravet på rekord­tiden 1.11,1, är det inte svårt att föreställa sig hur myck­et en ny seger skulle betyda efter allt strul som varit. Men Maharajah är långt ifrån den enda stjärnan i stallet. Orecchietti, som i fjol satt fast med krafter i Elitloppsförsöket, är på väg tillbaka efter skada.

– Han är startklar i juni-juli, han har en spännande säsong framför sig. Det är en häst som det är mycket utveckling i. Det hade varit jäkligt kul att få revansch för fjolårets Elitlopp men jag vågar ute chansa. Han har haft en ligamentskada.

Ändå finns det två kandidater till Solvalla i maj i stallet.

– Panne de Moteur har utvecklats, den årsdebuten, den var häftig. Nästa start blir i Umeå. Jag är lite sugen på Elitloppet.

Och så Maharajah. Men där vill han bara prata en start i taget.

Men om både Maharajah och Panne de Moteur skulle gå till final i Elitloppet. Vem ...

– Då kör jag Maharajah! säger Hultman och bjuder på ett rejält skratt.

När vi suttit och snackat en stund om treåringarna, R­-kullen som ska vara något extra, är det dags för nästa trä­ningspass. Orec­chietti förbereds för en tur i ovädret.

– Det här är dagens höjdpunkt, meddelar Hultman och före­slår att Sportbladets fotograf Casper Hed­berg ska gå ut till ett av stallen.

– Du borde ta någon bild på Soprano. Det är en tvååring. Kan vara bra att ha i arkivet om några år ...

Vi är på väg att gå men eftersom det var så lyckosamt förra gången vi var här och Hultman sa att Orec­chietti skulle vinna Sprintermäs­taren frågar vi efter en vinnare i ett storlopp först.

– Äh, jag har blivit tråkigare och är inte lika kaxig längre.

Äh, kom igen.

– Hm. När körs Hugo Åbergs? Slutet på juli va?
Ja.

– Då så, säger han och klappar Orec­chietti. Grattis!

Sen skrattar han, lättar på tömmarna och försvinner ut i regnet.