”Han var inte någon superhjälte – tvärtom”

Anders Svanstedt i stor intervju om: • Att gå i pappa Åkes fotspår • Egna sonen Olle • Captain Corey • V75-chansen

helskärm

Anders Svanstedt har gått i pappa Åkes fotspår och går nu mot sitt kanske bästa år.

Det var dock inte alltid lätt att som ung grabb vara son till en så älskad och framgångsrik hästkarl.

– Han var inte någon superhjälte för mig, snarare tvärtom. Nu är jag dock väldigt stolt, säger Anders till Trav365.

Åke Svanstedt skördar enorma framgångar i USA och ses av många som en av världens genom tiderna bästa tränare och kuskar. Här hemma i Sverige har sönerna Anders och Rickard under många år gått i pappas fotspår och håller fanan högt. Anders är den äldre ur brödraduon och har häst till start inom V75 under lördagen. Starbec's A. To Z. är visserligen i det närmaste ospelad men tro inte att Axevalla-tränaren har givit upp på förhand.

– Jag tror mig ha en väldigt bra häst för klassen och han blir inte ifrånsprungen. Den långa distansen gynnas han av och vi känner oss inte slagna, berättar Anders för Trav365.

35-åringen har i egenskap av son till Åke sett många travlopp i sitt liv, vare sig han ville det eller inte.

– Det var ett väldans ståhej kring honom när jag var yngre och man hade inget val annat än att haka på till travbanorna, både jag och brorsan. Bilen blev vårt dagis och man blev mätt på det. Det är baksidan med jobbet och jag tycker än i dag att det är tråkigt med alla bilresor.

Älskade moppar som ung

Som ung grabb tappade han sedermera intresset för hästarna och i högstadiet fanns det annat i livet som lockade desto mer, nämligen vänner och gamla mopeder som det ständigt skulle meckas med.

– Närmsta granne bodde två kilometer bort så här uppe hade alla mopeder. Vi trimmade och grejade, men efter flytten till Kvänum blev hästarna en stor del av mitt liv på nytt. Eftersom lektionerna i plugget började klockan nio så hann jag med att träna häst på morgonen, men blev i gengäld alltid en kvart sen. Lärarna trodde väl att jag var morgontrött, ha ha.

Stängde de inte klassrummet om man var sen?

– Inte på el-linjen som jag gick på! De var glada bara man dök upp.

Pappa Åke har tillhört toppen under många år, både i USA och givetvis under de många åren på hemmaplan. Med hästar som Gidde Palema, Zoogin bland många fler vanns storlopp i parti och minut, och ofta skanderades "Kung Åke" från läktarplats av hans otaliga fans.

– Visst har jag några favorithästar genom åren som han tränade. Zoogin, så klart, men också Call Me Laday och... Bowling For Dollars. Tyvärr fick Zoogin aldrig vinna Elitloppet. Det året han var favorit så trampade han av sig en sko i försöket och galopperade när han skulle upp till bilen.

”Någon superhjälte var han inte”

Var farsan något av en superhjälte för dig?

– I ärlighetens namn kändes det inte supercoolt för mig under uppväxten. Någon superhjälte var han inte, snarare tvärtom. Jag ska inte säga att jag skämdes men det var jobbigt som grabb, så känner jag dock inte nu utan är väldigt stolt. När han och Captain Corey vann Hambletonian tidigare i år så var det givetvis fräckt. Jag följer pappa i alla de stora loppen. Att han är duktig på att köra häst vet vi ju, men det är ändå en jäkla omställning att flytta till USA.

Tror du vi får se Captain Corey i Elitloppet nästa år?

– Jag är rädd för att så inte blir fallet. Det finns många fina lopp där borta. Dessutom är han glödhet i aveln. Men visst vore det härligt om hästen startar i Sverige – och han frågar om jag vill köra.

Anders tog ut sin proffslicens 2013 i samma veva som farsan flyttade över Atlanten. Vissa saker ångrar han dock fortfarande.

– Målet var hela tiden att bli proffs men jag ångrar att jag tog över hela verksamheten direkt. Det var inte grädden och hästar som var svåra att förbättra, så vi fick en halvtaskig start.

Vi kan inte prata med Anders utan att ta upp en eventuell flytt till USA i framtiden. För visst lockar det väl ändå att jobba med far sin, och i ett bättre klimat dessutom?

– Att flytta till USA är inte aktuellt för mig, inte nu när jag har familj här. Jag arbetade för Jimmy Takter under en period på runt sex månader när han hade problem med fräschören och var arg på sin rygg. Då fick jag vara med och utveckla hästarna och jobbade med bland annat Muscle Massive som vann Hambletonian 2010. Jag ville lufta vingarna och trivdes bra, åtminstone med vädret men inte så mycket med de långa resorna. Tanken var att åka tillbaka dit men efter problem med visum och mina advokater så blev det bara pannkaka av det hela.

”Det är Challe Berglunds fel”

Mycket har hänt sedan dess. Anders har blivit äldre och rotat sig på allvar. Sedan ett drygt år tillbaka är han stolt far till sonen Olle och ser mycket av sig själv i den lille grabben.

– Det är sådant som inte går att förklara, det var stort att bli pappa. Mitt tålamod utanför travet är obefintligt och det passade mig att bli far mitt under corona. De ringde mig från sjukhuset, jag åkte in, han kom ut, jag åkte hem. Två timmar fick jag vara där, det var ju coronarestriktioner. Om vi delar några egenskaper, Olle och jag? Alldeles för många! Jag kommer att få för mina synder. Han har energin, som jag också har. Nu springer han runt så man kan inte släppa honom med blicken ens i tio sekunder, annars är han på andra sidan kvarteret.

Är Olle en ny toppkusk i vardande?

– Nej, jag ska försöka curla in honom på annat. Ishockey tycker jag är kul så han kan väl bli hockeyspelare? Det skulle passa mig bra när jag blir gammal, att åka runt och se honom spela. Jag är Djurgårdare, konstigt nog. Jag tror att det är Challe Berglunds fel, han var med i travet en sväng, och honom fick jag ju träffa. På den tiden bodde jag i Sundsvall och där hejade alla på Modo. I den vevan slog Djurgården Modo i SM-finalen, tror jag. Det var extra kul, att trotsa sina vänner och så Challes autograf på det.

Första mötet med farfar hägrar

Pappa Åke brukar i regel resa över till Sverige en till två gånger per år för att varva ner, umgås med sin familj och, allt som oftast, köra några lopp här och där. På grund av pandemin har det dock inte blivit några besök de senaste åren.

– Han har faktiskt inte träffat min son ännu, eller Rickards grabb Adam, men vi har videochattat en del. Tanken är att Åke ska komma över till jul och nyår.

Anders Svanstedt går mot sitt kanske bästa år någonsin och hans fina märr Juni Rapid slutade nyligen femma i Derbystoet. En fin fjäder i hatten för tränaren med 17 hästar på sin träningslista.

– Det var stort för mig och hon är en häst som jag både tittat ut, kört in, tränat upp. Ingen annan har varit där och pillat, det har varit min produkt. Hon blev väldigt sliten efter Derbystoet så jag och ägarna kom överens om att ställa av henne fram till maj, juni. Jag tror att hon kommer att bli riktigt bra som femåring och det är först i de fyra, fem senaste starterna som polletten trillat ner.

”Då vill man elda upp både licens och dress”

På frågan vilka mål han har för stallet i år och i framtiden blir svaret att några sådana inte finns, annat än enskilda för varje häst. Anders berättar vidare att han är helnöjd med hur det ser ut på unghästfronten, framför allt bland de fem tvååringarna, och när Trav365 når honom sitter han i bilen på väg till Kriterieauktionen för nya spännande värvningar.

– Vi köpte några ettåringar på Menhammars auktion nyligen och de var inte allt för dyra. Lägger man ner tiden så kan man fynda ordentligt.

Som vi redan nämnt har han en starthäst inom V75-spelet men tyvärr måste han se loppet från sidan, något han helst av allt skulle vilja slippa.

– Att stå vid sidan är helt fruktansvärt. När man har en häst med segerchans så finns det inget värre. Då vill man elda upp både licens och dress. Det är inte ens roligt, de tre minuterna. Jag kan gå runt och stampa men kommer att se loppet och fortsätter:

– Anledningen till att jag inte kör själv beror på två drivningsförseelser, då blir man avstängd i lopp som detta. Om det var korrekta domslut? Det är det oftast, även om man försöker göra sig själv rentvådd. Man måste få skälla på domarna ändå, då mår man bättre, men det leder sällan till något positivt, ha ha, avslutar Anders.