Travprofilen slutar: ”Det är något av en lättnad”
Li Hanné i stor intervju om • Beslutet att lägga av • Framtiden • Saknaden efter pappa Tommy: ”Visste han skulle dö”
Publicerad 2023-03-28
Proffstränaren Li Hanné, 46, förlorade sin far Tommy i cancer 2014.
På senare år har hon känt sig stressad och utbränd.
Nyligen togs beslutet att inom kort sluta som travtränare.
– Det känns faktiskt lite skönt nu när beslutet väl är taget och på ett vis är det något av en lättnad, berättar Li.
Li Hanné, dotter till travlegendaren Tommy Hanné, har varit travet trogen mer eller mindre hela sitt liv. Hon sprang redan som barn omkring i pappas stall och har under många år även varit egen tränare.
På senare år har hälsan sviktat och när ekonomin dessutom började bli lidande växte ett tufft beslut sakta men säkert fram.
Till våren kommer gården i Enköping läggas ut till försäljning. Efter det lämnar hon även in tränarlicensen, vilket Travronden var först med att rapportera om, och påbörjar istället ett nytt kapitel i sitt liv. Men exakt vad detta innebär vet Hanné ännu inte.
– Just nu känner jag att jag behöver lite distans och se vad annat livet kan erbjuda en 46-åring. Det känns ganska spännande att inte riktigt veta vad jag kommer att jobba med i framtiden. Jag gillar att skriva och har gått en skrivarkurs. Ni (travskribenter) får passa er, säger Li skämtsamt.
”Känns inte riktigt lika kul längre”
Hanné berättar vidare att hon nedtecknar allt möjligt. Tyvärr för hennes älskade make får han inte några romantiska dikter skrivna till sig - ännu i alla fall.
Innan hon eventuellt kan bli en rockstjärna på någon tidningsredaktion måste hon först hantera det faktum att hon snart inte längre kan titulera sig travtränare.
– Vi har precis köpt ett hus i Spanien där vi hoppas kunna bo mer och mer i, alla fall under vintrarna. Det känns faktiskt lite skönt nu när beslutet väl är taget och på ett vis är det något av en lättnad. Sedan kanske man kommer tillbaka till travet på något sätt, det vet man inte.
När började det här beslutet växa fram för dig?
– Jag var sjukskriven ett tag på grund av utbrändhet och då började jag tänka på att prova något annat medan man fortfarande är pigg. Jag valde då även att dra ner på antalet hästar.
– Nu har jag bara två egna och då känns det lite onödigt att ha en stor gård med jättefina banor. Det känns heller inte riktigt lika kul längre.
Li om branschen: ”Ekonomisk stress”
Travsporten är inte alltid guld som glimmar och Li är inte den första travtränare som tvingats uppsöka professionell hjälp när livet varit som mest kämpigt.
Hon berättar om en tuff bransch där det under många år varit svårt att få ihop det ekonomiskt, vilket resulterat i ökad stress och ohälsa.
– Det är inte lätt att få det att gå ihop, för någon. En ekonomisk stress är alltid väldigt jobbig och det är nog den största anledningen i mitt fall, samt pressen från hästägarna som givetvis vill ha ut något för det de betalar för. Inte att man jobbar mycket fysiskt.
– I mitt fall har det också varit en del privata grejer som har gjort att man till slut orkade inte längre.
Från att ha kört in någon miljon om året har resultaten på senare tid inte nått upp till Hannés högt ställda krav på sig själv. När sedan både foder-, strö- och transportkostnaderna sköt i höjden hade Li inte längre något annat val än att börja se sig om efter en ny karriär.
”Såg hennes sprattlande ben”
En annan bidragande orsak till att hon under en längre tid mått dåligt inträffade på dagen för exakt två år sedan. I samband med en V75-dag på Solvalla slet sig hennes L.L.Royal loss från sin kusk Kaj Widell. Den efterföljande skenturen resulterade i en olycka på stallbacken, något som tog hårt på tränaren.
– Jag tänker fortfarande på det ibland och då främst på Tina som blev skadad. Vi hade jättemycket kontakt med henne efteråt eftersom det kändes jobbigt för mig. Hon fick opereras flertalet gånger i näsan och även kind- och käkbenen.
– Just när det hände såg jag honom komma mot oss. Tina hade precis hoppat ner i en skötarbur för att ta skydd men hästen hoppade in i den, på henne, och jag såg bara hennes sprattlande ben under skyltarna. Då tänkte jag: ”Nu dör hon.” Det var en jobbig bild och incidenten tog jättehårt på mig.
Hanné avslöjar att damen ifråga numera har återhämtat sig och hästen, L.L.Royal, har gått vidare till Robert Bergh och där gjort succé.
”Allt känns värdelöst”
Som om inte allt detta har varit nog så är Li nu mitt uppe i en rättsprocess mot Jordbruksverket som, enligt henne, för några år sedan felbehandlade hennes häst Fuzz.
– Vi vann i Tingsrätten men nu ska det upp i Hovrätten i maj eftersom domen överklagats. Det har varit jättejobbigt faktiskt, att sitta i en rättegång, och kommer att vara jätteskönt när detta är över. Oavsett hur det går.
Hur mår du egentligen i kropp och själ nu jämfört med när det var som tuffast för dig?
– Jag mår bra nu, även om jag har problem med vintrarna då det gör ont i axlarna på grund av en skada. Psykiskt är jag mycket piggare tack vare läkarhjälp och medicinering.
– Dessutom har jag försökt motionera så mycket som möjligt, bland annat genom att gå med hundarna. Man försöker få psyket att komma igång. När man mår som sämst är inget kul och allt känns värdelöst.
Li lyfter fram sin käre make som en viktig kugge under den långa resan bort från mörkret.
– Roger var själv utbränd för länge sedan och har varit väldigt stöttande genom att be mig att ta det lugnt. Det tar lång tid att komma tillbaka.
”Kommer att få en identitetskris”
Hur tror du att det kommer att kännas när ni lämnar gården och flyttar in i en tvåa utan balkong eller liknande?
– (skratt) Jag har pratat med andra som sadlat om och de har sagt att jag nog kommer att få en identitetskris ett tag, men att det går över. Man kanske börjar tänka att: ”Vem är jag och vad står jag för nu?” Jag känner mig ändå säker på att beslutet är rätt, även om jag också är beredd på att det blir en omställningsperiod med saknad.
– Travet är en livsstil och nu ska jag välja bort något som jag hållit på sedan jag föddes liksom. Det har varit jättekul, framför allt med pappa när han levde och vi tränade hästarna tillsammans på min gård.
Denna har inte kommit ut på marknaden riktigt ännu men väl till våren. Lis gård är på elva hektar och innehåller 20 boxar. Det finns även goda träningsmöjligheter, skrittmaskin, verkstad och två renoverade bostadshus.
– Som mest hade jag och pappa 30 hästar här. Man får närhet till väldigt många travbanor. Jag kommer absolut att sakna gården och det fattar jag. Allt har sin tid på något vis.
Bästa travminnet: ”Det var gåshud”
Vi ber henne att välja ut höjdpunkterna från sin karriär och Hanné lyfter då fram segermaskinen Ericas V75-segrar. Den snabbfotade damen vann hela 15 lopp och sprang in nästan 1,2 miljoner kronor under sin karriär.
Det starkaste minnet har dock föga överraskande något att göra med hennes käre far, som 2014 tyvärr förlorade kampen mot cancern.
Tommy körde travlopp in i det sista och en dryg månad innan han lämnade jordelivet tog han en bejublad, och överlägsen, seger med familjehästen Fuzz på hemmabanan Solvalla.
– Det var ett av de sista loppen som han vann och han var då väldigt märkt av sjukdomen. Alla skötare och tränare som stod på stalläktaren började applådera samtidigt redan i sista sväng. Det var gåshud och jag har aldrig varit med om något liknande. I segerintervjun efteråt kunde han inte prata eftersom han hade så svårt att få luft.
– Sedan vann han även det sista loppet som han körde. Hästarna gick väldigt bra det där sista året då han fortfarande levde.
”Naturligt att gå i hans fotspår”
Tommy skördade sina största framgångar som travtränare under 80- och 90-talet. Många minns honom kanske allra bäst för att ha plockat fram topphästar som Ata Star L., Born Quick, Dream of Goal, Iata Käll, Tres Solide L. och Zorrino, för att nämna några.
Han tog sammanlagt 2 253 vinster under sin karriär, bland annat med Allen Victory i Svenskt Travkriterium 1988, deltog i fyra upplagor av Elitloppet och var, likt storheter som Bo William Takter, Stig H Johansson och familjen Nordin, på många vis en pionjär inom travsporten.
– Det som gjorde honom så bra var att han gav alla sina hästar chansen. Härstamningen var inte viktig och han kunde förvandla ganska mediokra djur till träningsprodukter. Det var även pappa som började med rakbana och att ha hästar på lösdrift.
– Jag har nästan bara bra minnen av honom och för mig var det naturligt att gå i hans fotspår.
Var Tommy lika snäll privat som han kanske var mot media?
– Han var väl inte alltid så snäll mot journalister? Han var även ganska hård mot oss när vi var små, men mjukare när han blev äldre.
”Jag saknar honom varje dag”
Vad betydde egentligen din far för dig?
– Jättemycket, så klart. Dels var han min pappa, men också en arbetskamrat och mentor på många sätt. Jag saknar honom varje dag. Tyvärr så fick han gå för tidigt. Han var sjuk under 3,5 års tid, tror jag, och visste att han skulle dö. Han opererades en gång, sedan kom sjukdomen tillbaka.
Nu på tisdag är årsdagen då hennes far lämnade trav-Sverige i sorg 28 mars 2014, endast 67 år gammal, och precis som vanligt väntar en dag med tårar när familjen planerar besöka hans grav.
– Man tänker extra mycket på pappa alla de dagarna, när han dog och när han fyllde år. Vi kommer att tända ett ljus i morgon och firar även hans födelsedag (den 4 februari).
Vad brukade han önska sig?
– En stor whiskey i fåtöljen när han satt framför tv:n, avslutar Li och skrattar.