Ett klokt beslut eller en dum chansning? Det lär visa sig
BUFFALO. Lias Andersson spelade kvartsfinalen mot Slovakien, mot alla odds.
Ett klokt beslut eller en dum chansning? Det lär visa sig.
Vi kan bara hoppas att det håller i de två matcher som återstår. Lagkaptenen kan vara skillnaden mellan att gå hela vägen eller åka ut i semifinal.
Juniorkronorna kunde vinna nattens kvartsfinal mot Slovakien med 3–2. Men det satt hårt inne. Minst sagt.
Det var mållöst efter den första perioden i lilla Harbor Center där Sverige spelade sin kvartsfinal.
Men bara nio sekunder in i mittperioden kunde Isac Lundeström spräcka den slovakiska nollan. Luleforwardens första mål och poäng i turneringen och det var verkligen på tiden.
Fabian Zetterlund fördubblade sin egen poängskörd när han soloåkte rakt igenom hela slovakiska försvaret och och la in pucken med en backhand. Riktigt snyggt av Zetterlund, som är en spelare det är svårt att tycka illa om.
Alltid närvarande. Alltid hundra procent.
Och det var doldisarna Lundeström och Zetterlund som klev fram och visade vägen i den här matchen.
Axeln sa ifrån
Efter Zetterlunds konstmål kvitterade Slovakien och skapade spänning inför den tredje perioden.
För fjärde gången på fem år vann vi mot Slovakien i en kvartsfinal
Den största överraskningen var egentligen att Lias Andersson kom till spel efter sin axelskada mot Ryssland.
Det var sannerligen inga uppmuntrande scener som spelades upp under Juniorkronornas träning i matcharenan Harbor Center inför kvartsfinalen mot Slovakien.
Lias Andersson kom in på isen senare än de andra spelarna med ett leende på läpparna. Han lämnade bara tio minuter senare med en blick som var allt annat än positiv.
Axeln sa ifrån direkt. Utan någon direkt belastning.
Det var bara att titta på fotograf Wixtröms bilder från situationen där axeln sa ifrån, de talar sitt tydliga språk.
Ändå spelade han några timmar senare mot Slovakien. Hur det gick till har jag inte riktigt förstått. Och visst märktes det i flera situationer att Lias Andersson inte kunde gå för fullt. Bland annat tog han inge tekningar alls och hade inte den sedvanliga styrkan i närkamperna. Och han spelade ytterst sparsamt under andra halvan av matchen,
Jag vet inte om läkarteamet valde att spruta axeln full med smärtstillande medel. I så fall kan jag tycka det är märkligt i en kvartsfinal mot Slovakien. Jag trodde man skulle ha tillräckligt med is i magen för att spara Andersson till en semifinal.
Jag kommer nog aldrig förstå beslutet att starta med en 50-procentig (sprutad?) Andersson i en kvartsfinal mot Slovakien.
Att Lias Andersson kan spela i de två avslutande matcherna tror jag är väldigt avgörande för Sveriges medaljchanser.
Jag hittar ingen annan spelare i truppen jag skulle sakna mer än just en frisk Lias Andersson.
Jag tror lagkaptenen kan vara skillnaden mellan att gå hela vägen och åka ut i semifinal.
Så viktig är han.
Dels för de egenskaper han har på isen. Kärnkraftverket med den offensiva spetsen. Lias Andersson var turneringens bästa målskytt under gruppspelet med sina fem mål.
Men det som är än viktigare är hans ledaregenskaper på och utanför isen. Frölundacentern är lagkaptenen och den givne ledare för det här laget.
Som Johan Larsson 2012
Vi har inte så många spelare av den sorten. Spelare som besitter den tuffhet och tjurighet som krävs och samtidigt är väldigt skickliga på isen. Som med sin blotta närvaro gör att lagkompisarna växer några centimeter.
Lite som Johan Larsson var för guldlaget 2012.
Utan Larsson hade inte Juniorkronorna vunnit guld. Kanske inte i huvudsak för hans spel utan mer för sin kompromisslösa ledarstil på isen. Jag sprang för övrigt på denne Larsson timmen före nedsläpp mot Slovakien.
Sverige spelar semifinal torsdag kväll svensk tid, mot Ryssland eller USA. Motståndaren är inte klart när det här skrivs.
Oavsett motstånd är det dags för Juniorkronorna att ta sig till en ny final.
Det här laget har definitivt talangen för att göra det och jag hoppas att man nu verkligen klarar av att maximera prestationen när det behövs som mest.
