Grattis, SSK - nu kan jubileumsåret firas med elithockey

Det var vad jag kallar en 100-årspresent! Grattis, SSK!

22 februari nästa år fyller Södertälje SK 100 år, och det bästa paketet till jubilaren ordnade grabbarna själva denna kväll i Umeå.

Målvakten Rolf "Väggen" Wanhainen, 1-1-skytten Mikael Lövgren, den dubbelt obeveklige straffexekutorn Lasse Dahlström och alla andra blågula SSK-are.

Nu blir det ett jubileumsår med elithockey, och så ska det förstås vara när en av svensk hockeys giganter fyller jämnt.

Det är inte mer än tre år sedan Södertälje föll ur elitserien, men SSK har nu under så många år fört en anonym tillvaro, att tiden på något sätt känns ännu mycket längre.

Liksom det tragiska Leksand, vars definitiva sorgemarsch lär inträda på lördag eftermiddag, tillhör Södertälje SK svensk hockeys klassiker.

Bara fyra klubbar har tagit fler SM-guld än SSK med sju: Djurgården 15, Brynäs 12, IK Göta 9 och Hammarby 8.

Men det är 16 år sen det senast hände, 45 år sen näst senaste guldet, och moderna tider verkar inte riktigt vara Södertäljes melodi.

För mej är ändå Täljehockeyn en lång, lång rad av storheter: från 20-talets "Calle Aber" (Carl Abrahamsson), via Erik "Epa" Johansson, eleganten Stig Carlsson, Göte Blomqvist med det fortfarande oslagbara smeknamnet "Vicke Hallon", backen Sven Thunman som snart fyller 81 och som så sent som för något år sedan dömde knattehockey, "Vackre Arne" Carlsson, Sura-Pelle Pettersson och Lars-Erik Lundvall, "Stisse" Johansson, Anders Eldebrink fram till den senaste SM-hjälten från 1985 Thom Eklund.

Nytt folk krävs i elitserien

Plus alla dessa fantastiska målvakter: Arne "Brand-Johan" Johansson som var så fanatisk med sin hockey att sonen Benny i stället valde basket och blev stadens store ledare i den sporten, 1957 års VM-hjälte i Moskva Thord Flodqvist som en gång räddade ett skott med huvudet (utan hjälm), Kjell Svensson och Curre Larsson.

Missförstå mej rätt nu ni kringelstadens nya hjältar: Det är inte lika lätt att hitta profiler i årets gäng, och ska vistelsen i eliten bli mer än ettårig så fordras det allt en hel del nytt folk.

Senast SSK var uppe i högsta serien blev vistelsen bara tvåårig. Senaste elitseriemålet gjordes 5 mars 1998 mot Malmö, 2-3-målet i en match som slutade 2-4.

Fördel Linköping

Målskytt: Martin Hostak, nu i Luleå. Passningar: Kyösti Karjalainen, nu i Djurgården, och Jens Öhling, nu hockeypensionär.

Sen blev det kvalserie och en poäng är, att SSK i sista matchen förlorade sin elitserieplats just i Umeå mot Björklöven, 2-0.

Själv såg jag Leksand vinna med 3-0 mot Hammarby, men efter tidigare sjabbel har dalkarlarna ändå inte avgörandet i egna händer.

Fördel Linköping på lördag, och spelar Leksand inte bättre än mot Bajen blir det också stryk mot Björklöven.

Det enda positiva: försvarsspelet - både av målvakten Reinhardt Divis och av backarna som inte tillät hammarbyiterna att ta hand om en enda retur.

Brist på sunt förnuft?

Till sist, apropå debatten om ett avgörande SM-mål: självklart skulle Djurgårdens 5-4 ha dömts bort för hög klubba.

Andemeningen med skrivelsen, att spelet ska fortsätta om pucken slås till en motståndare, är precis densamma som fotbollens fördelsregel. Att man inte ska kunna dra fördel av ett regelbrott för att till exempel kunna stoppa ett anfall.

Sunda förnuftet säger, att det inget har att göra med att Marko Jantunen lyckas slå undan en puck på mållinjen.

Men, som redan Voltaire kom underfund med: "Vanligt sunt förnuft är inte särskilt vanligt."

Eller hur "Gladiator-Nisse" och ni andra hockeyjurister?