”Jag mådde inte bra av att sitta still”

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-01-15

Näslund om varför han åtog sig att rädda Modo

Många arbetstimmar Markus Näslund medger att det varit mycket att sätta sig in i. ”Men det har varit spännande också”, säger han.

Markus Näslund, 37, har gjort sin första månad på det nya jobbet.

Plötsligt är den tidigare krisklubben Modo ett av elitseriens formstarkaste lag och på väg uppåt i tabellen.

– Det har varit en både spännande och inspirerande månad, säger Modos general manager.

För Sportbladet berättar Markus Näslund om hur han vill förändra klubben, Peter Forsbergs vara eller inte vara och hur Modo plötsligt har blivit ett vinnande lag igen.

Den 16 december presenterades Markus Näslund som ny general manager för Modo Hockey.

Då var Modo på kvalserieplats och hade åtta poäng upp till en slutspelsplats.

En knapp månad senare ligger Modo sjua i tabellen. Bara topplagen Linköping och HV 71 har tagit fler poäng.

Ett resultat av ”Näslund-effekten”?

– Absolut inte. Det tar jag inte åt mig någonting av, säger Näslund bestämt.

Han slår i från sig allt snack om hans egen betydelse i framgången.

– Nyförvärven har gjort sitt och de övriga killarna i laget har tagit sig samman. ”Challe” och Andreas har fått in ny energi i laget. Det är mer entusiasm och engagemang än vad det var förra säsongen.

Om tränarduon Charles Berglund och Andreas Johansson är på väg att stabilisera upp Modos svajiga prestationer på isen hoppas klubbledningen att Markus Näslund ska skapa stabilitet i hela organisationen.

Den första tiden har handlat om jobb. Väldigt mycket jobb.

– Så här i början har det blivit många arbetstimmar. Det har varit svårt att lägga undan telefonen på kvällarna när jag är hemma med familjen. Den biten ska jag bli bättre på, men just nu är det viktigt att jag så fort som möjligt försöker sätta mig in i så mycket som möjligt.

Trots det pressade schemat väljer Markus Näslund att med kort varsel ställa upp på en intervju med Sportbladet.

Hans enda önskemål är att den sker på telefon och inte blir ”allt för lång”.

En månad på det nya jobbet, har du redan hunnit ångra dig?

– Haha. Nej, det har jag väl inte. Visst, det har varit ganska mycket att sätta sig in i, det kan jag villigt erkänna. Samtidigt har det varit både spännande och inspirerande.

”Vet vad Modo betyder”

Du hade en fantastisk karriär som spelare, en nybyggd lyxvilla och massvis med miljoner på banken. Vad fick dig egentligen att tacka ja till det här uppdraget?

– Framför allt två saker. Nummer ett är att jag känner starkt för Modo. Jag vet vad Modo betyder för stan och för folket som bor här. Det är den största underhållning de får och det har jag stor respekt för. Det andra är att jag får vara med i något som liknar ett lag.

Har du saknat det sedan du slutade?

– Just själva spelande var jag färdig med, jag känner inget sug alls efter att spela. Men att vara med i ett kompisgäng, med allt vad det innebär med kamratskap och annat, det har jag saknat.

Men var det inte frestande att bara ta det lugnt efter karriären och leva lite lyxliv?

– Klart att det var ett alternativ, och något som fanns med i tankarna. Men sedan efter ett tag... att bara gå hemma i en liten stad. Det är ju en sak om du bor i en världsstad där det finns saker att göra hela tiden, även på dagtid när andra människor jobbar. Jag kände att jag inte mådde bra av att sitta hemma.

Är du rastlös?

– Ja. Jag har svårt att sitta still och vill att det ska hända något.

Hur länge behövde du fundera innan du tackade ja?

– Det har varit en process. Jag hade under en längre tid fått indikationer från klubben om att de ville få mig involverad i organisationen. Men jag har inte vetat om jag verkligen ville hålla på med ishockey. Förut, när jag själv spelade, ville jag bara stänga av tv:n när det var en hockeymatch. Nu har det kommit tillbaka, nu kan jag tycka det är intressant att sätta mig och titta på en match.

”En annan frihet”

Hur har det varit att byta Vancouver och New York mot lilla Örnsköldsvik?

– Det har varit en ordentlig omställning, det kan jag erkänna. Samtidigt gäller det att ta fram det positiva. I en liten stad som Ö-vik finns en helt annan frihet och en annan säkerhet för barnen. Det är ett lugnare livstempo vilket gör att man får mer tid för varandra.

Vad ser du som din viktigaste uppgift som general manager i Modo Hockey?

– Det är att få en identitet i klubben, att det finns ett bra samarbete och en röd tråd som går rakt igenom hela organisationen. Men också att utveckla varumärket Modo Hockey. Det är redan ett känt begrepp, både i Sverige och även internationellt, och där finns ett ansvar att bygga vidare. Vi måste sikta högre på alla nivåer.

Kan du peka på någon speciell detalj från NHL-klubbarna som du gärna vill införa i Modo?

– Inte någon enstaka detalj. Men den proffsighet som finns i NHL-klubbarna, åtminstone de jag har varit i, skulle jag gärna vilja överföra. Allt från resor till antalet anställda i organisationen. Samtidigt har jag full respekt för att det handlar om en kostnadsfråga.

– Modo har gått en lång väg sedan jag gick på hockeygymnasiet och spelade med juniorlaget. Ändå finns det saker att förbättra och jag tror vi kan komma ännu längre.

Hur ser du på planerna om en Europaliga?

– I nuläget har jag egentligen för lite information för att uttala mig på ett rättvist sätt. Men Modo ska spela på den absolut högsta nivå det går, vi är väldigt positiva om det blir en attraktiv Europaliga.

Och vad är senaste nytt om Peter Forsberg?

– Egentligen ingenting. Han ska börja träna igen med juniorlaget efter det där tv-jippot han har varit med på.

Ni har på kort tid plockat in fyra nya spelare. Finns det plats för Peter Forsberg?

– Det får vi titta på när det eventuellt blir aktuellt. Vi har en dialog med Peter, men det finns egentligen ingen anledning att kommentera det mer än så. Först måste vi veta vad hans beslut blir.

Det finns de som tycker att det vore fel att plocka in Peter i det här läget.

– Ja, ena dagen är det så och nästa dag är det något annat, det är många som vänder kappan efter vinden. Vi vet vad vi tycker och känner och det är en dialog mellan mig, Fredrik (Andersson, sportchef) och tränarna. Sedan får vi se vad som händer.

Följ ämnen i artikeln