”Pallade man inte var man en vekling”
Publicerad 2020-12-10
Kanadensisk juniorhockey skakas av anklagelser om grov pennalism mellan 1979 och 2014.
En som känner igen sig är förre Djurgårdaren och SSK-spelaren Peter Ekroth, 60.
– Tittar jag tillbaka så var det helt idiotiskt att det fick förekomma, men där och då var det lika naturligt som att äta frukost, säger han.
Flera tidigare spelare, som var aktiva i CHL (Canadian Hockey League som består av WHL, OHL och QMJHL) mellan 1979 och 2014, har lämnat in vittnesmål om grov pennalism i de kanadensiska juniorlagen.
Vittnesmålen berättar om att rookiespelare bland annat ska ha tvingats till sex med prostituerade, kastat äldre spelares avföring på varandra och ejakulerat på en brödskiva för att sedan äta det.
”Det var illa nog”
En av de allra första svenskarna som testade på spel i Kanadas juniorligor var Peter Ekroth som var 17 år när han åkte över. Han spelade mellan 1977 och 1979 i QMJHL-lagen Cornwall Royals och Windsor Spitfires.
– Jag har hört talas om det men det jag själv har varit med om har inte varit så grovt. Men det har varit tillräckligt illa för att nedvärdera och förlöjliga rookies. Vi hade en kille som var utsatt tre, fyra gånger. Jag själv blev inte drabbad även fast jag själv var rookie. Man tog in det där även i Sverige på 80-talet. I Djurgården på 70-talet märkte jag det inte men på 80-talet kom det. Det tillhörde jargongen och det var ett sätt att komma in i gänget, säger Ekroth.
Du säger att det inte var lika grovt där du spelade, vad var det värsta?
– Det var illa nog. Man kunde knyta fast könsorganen, måla med tusch, man kunde raka huvudet, man kunde pissa på dem. Och det är ju tillräckligt grovt. Som jag reagerade och var då, så var det att det bara var så man gjorde, säger han.
Det var ingen som sa till då?
– Nej, det var det ju inte. Om jag går till mig själv så var jag ingen ledare i laget, och man sa inte till de killarna som höll på med det här. Man förstod att så här är det och det var bara att gilla läget.
Är det något du ångrar idag?
– Ångrar och ångrar. Det ingick liksom i kamratskapen, det ingick i gruppen. Tittar jag tillbaka så var det helt idiotiskt att det fick förekomma, men där och då var det lika naturligt som att äta frukost. Det tillhörde hur det fungerade under en säsong med nykomlingar i laget. Jag tänkte inte på att det var något som var fel och jag tror inte heller att någon annan tänkte på hur den personen mår och hur den personen reagerar. Det var mer att ’If you can’t take the heat, don’t stay in the kitchen’. Pallade man inte var man en vekling och då hade man inget där att göra, säger Ekroth.
Inte utsatt själv
Ekroth själv var aldrig utsatt. Han berättar att om man var tyst, sa ingenting och gjorde ingenting så kanske man klarade sig.
Men det fanns en kille i laget som blev utsatt fyra gånger.
Märktes det på honom?
– Jag ska vara ärlig, jag tänkte inte på det. Han körde vidare ungefär som att inget hade hänt. Men hur han mådde egentligen kan jag inte svara på. Men när man pratar om det kan jag tänka mig att han inte kände sig så jäkla glad inombords. Men det fick man ju inte visa, man fick inte visa att man var ”klen” eller en ”vekling”. Det gällde att visa en tuff attityd trots att man kanske mådde skit inombords.
Var du själv på andra sidan, så att säga?
– Det var väl i Södertälje (1983–1988). Men det blev aldrig så allvarligt utan vi la ner det. Vi festade och hade kul med grabbarna. Ofta var det med dryckestävlingar på träningsläger då man hade inkilningen. Man försökte hålla det mer på en rolig nivå och göra kul grejer. Sen kanske det inte är kul att supa ner någon så att han spyr. Men dricka sprit hade ingen någonting emot så det var ingen som mådde dåligt av det och kände sig mobbad utav det, säger han.
”En ledarfråga”
I TSN:s artikel som tar upp flera vittnesmål från spelare är det tydligt att vuxna ledare var medvetna om det. Så var det även i Ekroths lag. Han pratar om att ledarna använde sig av ”management by fear”.
Det är också det han anser är det stora problemet.
De vittnesmål som har lämnats in till domstol i Ontario kan leda till grupprättegång, på förslag av juristerna som arbetar med anklagelserna. De hoppas att spelarnas berättelser ska visa på ett systematiskt problem med pennalism och fysisk och psykisk misshandel inom juniorhockeyn.
– Jag tycker att det är bra att det uppdagas. Sen kanske man inte behöver älta så mycket i historien utan mer se till hur man hanterar det i dag. Att klämma åt syndabockarna är väl ganska meningslöst utan det är viktigare att se till att det inte inträffar. Det kanske inte alltid är de som utför är de mest skyldiga. För även där kan det tros att de måste göra på ett visst sätt. I grund och botten är det väl en ledarfråga. De som styr skeppet måste ju ha uppsikt över vad som är okej och inte okej. Det är mångt och mycket en ledarfråga, är det en sådan här tränare vi vill ha? Är det så här vi vill uppfostra våra spelare? Är det sådant här vår klubb står för?, säger Ekroth.
