"Jag fick nytt perspektiv på ishockeyn"

Uppdaterad 2015-08-12 | Publicerad 2015-08-11

Damkronornas kapten om övergången till rivalen, sommaren på Nya Zeeland och en framtida tränarkarriär

Det rör på sig i Riksserien.

Nykomlingar storsatsar, spelare byter klubbar.

Den största prestigevärvningen av alla flög till Nya Zeeland för att hitta extra motivation för en fortsatt satsning.

– Det kändes lite som att vara 20 år tillbaka i tiden, säger Jenni Asserholt.

Jenni Asserholt

Riksserien känns kanske mer spännande än någonsin.

Inför den kommande säsongen har ligan utökats med två lag, HV71 och Djurgården, och dessutom har Munksund-Skuthamns SK nu blivit Luleå Hockey, för att säkra en fortsatt elitsatsning för damerna.

Alla tre lagen storsatsar.

HV71 gjorde sin stora prestigevärvning i Damkronornas lagkapten Jenni Asserholt, 27. Efter sju säsonger och två raka SM-guld med Linköping kände hon att hon behövde en ny utmaning för att orka satsa mot ett sista fjärde och sista OS 2018.

– Jag har trivts jättebra i Linköping. Men på något sätt känner jag att jag kanske är i slutet av karriären, och om man ska göra någon förändring var det en bra tid nu eftersom OS ligger tre år bort. När man kommer allt närmare vill man känna en trygghet, känna sig hemma där man är, säger Asserholt.

"Ligger på maxgräns varje dag"

27-åringen ville kombinera spel i Rikserien med träning med ett herrlag – något som LHC inte var så intresserade av. Det öppnade vägen till HV71 som såg en lösning. Forwarden bor i Tranås och tränar med Division 1-lagets herrar där. Nu har det blivit pass tre dagar i rad.

– Det blir att jag ligger på min maxgräns varje dag. Jag trivs med dem, men sedan kanske jag inte får träna med de hela tiden. Det kan nog bli en del med J20 framöver. Men vi får se vart det bär av. De vet inte jättemycket om mig och har inte sett mig så mycket. Förhoppningsvis får jag spela några matcher med ett herrlag framöver, säger hon.

Den där extra utmaningen, att ständigt tvingas ligga på maxgränsen är viktig för dig?

– Ja, det stimulerar mig. Jag vill hela tiden testa på nya utmaningar. Efter tre OS gäller det att hitta sina egna vägar för att orkar hålla igång varje dag och satsa vidare.

Ett sätt att utmana sig själv var Asserholts resa till Nya Zeeland. Hon lämnade Sverige i maj för att träna och spela ishockey med Southern Stampede i Queenstown under deras vintersäsong. Kontakten med klubben fanns sedan tidigare genom Asserholts pojkvän.

"Det var lite speciellt"

– Det var en upplevelse, absolut. De hängde upp nät på långsidan för att de inte hade ett plexiglas, så det var lite speciellt.

– Tyvärr fick jag inte spela några matcher. De har en tjejmålvakt i ett av lagen, men tyvärr fick tjejer som är utespelare inte vara med i ligan. Men jag kanske har gjort så att de ändrar det till nästa år. Tränaren ville ha med mig och kollade upp det med hockeyförbundet. Så det kanske går och få till.

Det låter som att de ligger lite efter i Nya Zeeland?

– Ja, jag kommer igång när själv när jag var sex år och folk knappt visste att tjejer visste kunde spela. Det kändes lite som att vara 20 år tillbaka i tiden vad gäller synen på att tjejer kan spela hockey och att de dessutom kan vara ganska duktiga. Men nu var jag där och tränade på samma villkor.

"Fascinerade av sporten"

Det finns 170 registrerade kvinnliga hockeyspelare i Nya Zeeland. 50-talet av dem finns i Queenstown där Jenni Asserholt coachade flera nya förmågor, både gamla och unga.

– Man såg hur fascinerade de var av sporten. De var så himla villiga att lära sig. Jag fick hur många frågor som helst, från vilka strumpor jag hade i mina skridskor till specifika detaljer kring tekningsvarianter.

Hur hoppas du kunna utnyttja den här resan i din fortsatta satsning?

– Jag fick nytt perspektiv på hockeyn. Jag har fått en helt annan inspiration och motivation och känner mig otroligt tacksam över vad vi har här i Sverige. Sedan tar man också med sig naturupplevelserna, som ger en stor energikälla.

"Måste vara seriens längsta lag"

Asserholt har redan hunnit med ett landslagsläger i Gävle och snart är det dags för ett första ispass med nya klubben.

– Det ska bli jättespännande. HV gör en helhjärtad satsning som känns jättekul. Jag var och träffade laget på en kick-off. Det är ett väldigt taggat lag. Det som slog mig var att alla var så himla långa. Vi måste ju vara Riksseriens längsta lag!

Vad säger du om säsongen som väntar. Den känns spännande och oviss?

– Absolut. Det börjar röra på sig. Flera spelare byter klubbar och så har det inte varit innan. Internationella spelare vill hit, även om förutsättningarna inte är de bästa. Det talar för ligan är bra och att det utvecklas hela tiden.

Brynäs har en ny kvinnlig tränarduon i Madeleine Östling och Nanna Jansson. Vill du också fortsätta som tränare efter karriären?

– Ja, absolut. Jag tycker att det är otroligt roligt att jobba med hockeyn och med unga talanger och barn och ungdomar som vill framåt. Men kanske även successivt på högre nivåer. Just nu i Tranås åker jag runt på en hockeyskola och pratar om kost, karriär och fysträning. Det är absolut något jag brinner för.

Högre nivåer.. Är du en framtida förbundskapten kanske?

– Hehe, det är lite tidigt att säga. Så länge jag spelar fokuserar jag på var karriären tar vägen sedan efteråt får vi se om det blir någon ledarroll…

Vart tar karriären vägen i år då?

– Jättesvårt att säga. Vi vill absolut etablera oss i Riksserien. Eftersom jag inte varit på is med HV än känns det svårt att säga hur vi ligger till. Men när man kommer underifrån är det bara att köra gasen i botten.

Följ ämnen i artikeln