”Jag vill spela i NHL nästa år”
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-11-24
Supernollan Ed Belfour om flytten, karriären och varför han valde livet i allsvenskan: ”Jag måste fortsätta utvecklas”
LEKSAND. Ed Belfour är inte i Leksand för att suga ut de sista kronorna ur en fantastisk karriär.
Han är i Leksand för att imponera på klubbdirektörerna i NHL.
– Ja, målet är att spela i NHL nästa år. Därför måste jag hålla igång och fortsätta utvecklas som målvakt, säger Ed Belfour.
Belfour bjuder på nyheten när vi ses i ett nollgradigt Leksand.
– Jag hade bud från några NHL-klubbar inför den här säsongen, men det var inget som var intressant. Jag vill spela i ett lag som har chans att vinna Stanley Cup, säger Belfour, som höll nollan igen i går.
– Därför sneglade jag mot Europa för att utvecklas ytterligare. Leksand var bästa alternativet. Och målet är att ta laget till elitserien. Sedan vill jag tillbaka till NHL.
Den som aldrig hört talas om Belfour, skulle aldrig gissa att han var en i laget där han sitter i restaurangen i Ejendals Arena och äter lunch med backen Jan Huokko.
Fyller 43 i vår
Hans 42 år har satt sina spår.
I vår fyller han 43 – men har inga planer på att lägga av.
Det kan bero på att han var sen i starten.
Han var inte ens draftad av NHL, då Chicago skrev kontrakt med en då 23-årig Belfour som spelade collegehockey i North Dakota.
Han debuterade 1988 men åkte ut och in i laget och valde i stället att spela för Team Canada säsongen 1989–90.
Han kallades tillbaka till slutspelet 1990 och det var då genombrottet kom.
Säsongen 1990–91 startade karriären på allvar och många menar att det var ett av de största genombrotten i NHL:s historia.
Den då 25-årige Belfour blev både utsedd till Årets Rookie (Calder Trophy) och Årets Målvakt (Vezina Trophy).
Mannen bakom förvandlingen?
Vjateslav Tretjak – Sovjetunionens gamla målvaktsstjärna. Det är därför Ed Belfour spelar med nummer 20 på ryggen. En hyllning till Tretjak.
”Som en i familjen”
– Han var min målvaktstränare i Chicago och jag har honom att tacka för nästan allt. Vi pratas fortfarande vid regelbundet. Han är som en i familjen, säger Belfour.
Vilka är de bästa svenskar du mött under dina 17 NHL-år?
– Mats Sundin och Peter Forsberg. De står i en klass för sig. Jag vet inte hur många mål de gjort på mig, men det är nog en del. Det mesta har jag förträngt. Men Mats brukade påminna mig då vi spelade tillsammans i Toronto.
Hur var han som lagkapten?
– Bra. Han är en stor ledare i omklädningsrummet. Jag har all respekt för honom.
Det var under första tiden i Chicago som smeknamnet ”Eddie The Eagle” satte sig.
Belfour hade alltid haft en örn målad på sina ansiktsmasker och historien säger att det var Chicagos dåvarande coach Mike Keenan som började kalla honom ”The Eagle”.
”Storstad för mig”
Nu går vi ut bland tallarna i skogsområdet bredvid Ejendals Arena och det där genombrottet känns som väldigt länge sedan.
Men Edward John Belfour, som är hans fullständiga namn, verkar trivas.
– Ja, här finns skog, jakt och fiske. En del säger att Leksand är litet, men hey, jag är uppväxt i Carman, Manitoba. Där bor två tusen.
Leksand är en storstad för mig, säger han.
Men den 1 december flyger han tillbaka till hemmet i miljonstaden Dallas.
Planerat kejsarsnitt
Där väntar andra hustrun Ashli parets första barn.
– Det är ett planerat kejsarsnitt så barnet kommer antingen den tredje eller fjärde. Den 8 december flyger jag tillbaka, säger han.
Det blir ingen lång pappaledighet?
– Nej, men jag flyger tillbaka över jul.
”Eddie The Eagle” är en legendar.
En av de största i NHL:s målvaktshistoria.
Men han har ett annat smeknamn som skvallrar om en mörkare sida.
”Crazy Eddie”.
Den Ed Belfour som lämnat ett spår av svarta rubriker efter sig.
1993 åkte Chicago ut mot St Louis i slutspelet och Belfour blev tacklad ur målet samtidigt som avgörandet kom. Han blev vansinnig på domaren, knäckte klubban över målburen och fort-satte sedan in i omklädningsrummet.
Där slog han sönder en fläkt, krossade en kaffebryggare och spräckte två vattenbehållare.
I Vancouver 2002 blev han utbytt och ersatt av Marty Turco under en match med Dallas. Då rev han hela omklädningsrummet. Dallas fick betala notan och det blev slutet på hans karriär i Texasklubben.
Greps i Dallas
År 2000 greps han på ett hotell i Dallas, då han skrämt livet ur en kvinna som ringt polisen. Han greps efter ett våldsamt slagsmål med en hotellvakt.
I fjol, då han spelade i Florida, anklagades han för att ha hällt vatten på marmorgolvet utanför andremålvakten Alex Aulds hotellrum på Long Island. När Auld klev ut gjorde han en saltomortal, skadade sig och var borta flera veckor.
Crazy Eddie avslutade sedan sin enda säsong i Florida med att gripas av polis, då han festade runt med finländske lagkompisen Ville Peltonen.
– Jag har spelat i NHL i nästan tjugo år. Det är klart att det hänt saker. Men det mesta är uppförstorat och annat rena lögner.
– Är man inte tillgänglig för jämnan blir en del journalister sura. Det är deras sätt att ge igen, säger Belfour om den frostiga relationen till nordamerikanska reportrar.
Så måste han ge sig iväg för att kolla in Jan Houkkos husbygge utanför Leksand.
Världen är liten.