Abrahamsson: Gör oss stolta, Sverige
Publicerad 2014-12-26
I natt börjar Juniorkronornas resa
Toronto. Kraven och förväntningarna har sjunkit.
Så varsågod: den största av alla scener ligger och väntar på er.
Kliv ut och ge oss en ny magisk turnering.
Ge oss ett nytt landslag att vara riktigt stolta över.
Det är länge sedan förväntningarna och förhoppningarna var så små på Juniorkronorna. Senast måste ha varit 2008 då kollega Wennerholm i all hast fick åka ner till Tjeckien där det svenska laget med Patrik Berglund i spetsen överraskande var på väg mot guld.
Det slutade med en riktigt bitter finalförlust mot Kanada, men var inledningen på en framgångssaga för svensk juniorhockey.
Sju år senare står vi där med ett guld, fyra silver, ett brons och en fjärdeplats. Sverige har varit i final de tre senaste åren och har inte missat semifinal på nio år. Ett oerhört imponerande facit.
Flera tunga blågula avbräck
Nu finns risken att den fina sviten spricker. Förbundskapten Rikard Grönborg har drabbats av några riktigt tuffa bakslag den senaste veckan. Först André Burakovsky, sedan målvakten Jonas Johansson och backtalangen Oliver Kylington. Sedan dubbla smällar i träningslandskamperna mot Kanada och USA.
Men de svenska spelarna kan inte tycka synd om sig själva utan måste ut och leverera sitt livs ishockey.
Nu avgörs ingenting i träningsmatcher inför turneringen och krav och förväntningar ska vi alltid ha när Juniorkronorna kliver ut på den stora scenen.
Att slå ur underläge behöver inte vara fel. Ni minns säkert Ufa för två år sedan där backstjärnorna Jonas Brodin, Hampus Lindholm och Oscar Klefbom samt guldhjälten Mika Zibanejad inte kom till spel.
Och så här skrev jag för tre år sedan, inför turneringen i Calgary:
”Vi tar det negativa först: Sverige tillhör inte huvudfavoriterna i den här JVM-turneringen.
Sedan snabbt över till det positiva: vi slår ur underläge – något som brukar passa svenska lag alldeles ypperligt”.
Hur det gick? Första JVM-guldet på 31 år och precis som då avgörs nu turneringen i Kanada.
Ändå väljer jag att ranka ner Juniorkronorna. 95-kullen är en svagare årgång än vad vi vant oss vid.
96:orna får ta ansvar
Det finns många gedigna hantverkare i laget, men för få undantagsspelare.
Och med den största stjärnan André Burakovsky kvar i Washington, faller ett stort ansvar på 96:orna.
Där finns det å andra sidan en del att hoppas på. William Nylander är givetvis en. Han måste explodera i sin kommande hemmaarena, Air Canada Centre, om Sverige ska vara med i kampen om de ädlaste medaljerna.
Backen Sebastian Aho är en annan.
Målvaktssidan var ett frågetecken redan innan skadade Jonas Johansson tvingades åka hem, och nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Klart är att Samuel Ward eller Linus Söderström verkligen måste överträffa sig själva.
Backen Robert Hägg och lagkaptenen Jacob de la Rose gör sin tredje JVM-turnering – något som inte tillhör vanligheterna bland de etablerade nationerna. Hägg och de la Rose kommer tillföra ovärderlig rutin och lugn till övriga laget.
Oavsett hur det går för Sverige har den här turneringen alla förutsättningar att bli något utöver det vanliga.
Sundin: JVM är större än NHL
Det är alltid lätt att ta till överord, men på den här nivån blir det inte större än ett VM i Toronto och Montreal.
Dessutom är just juniorhockeyn något som kanadensarna håller snudd på lika kärt som sina NHL-lag.
– Under de här veckorna är intresset i Kanada större för JVM än för NHL.
Orden är inte mina utan Mats Sundin. Han om någon vet.
Sundin fyllde på:
– Det enda som slår det här i landslagsväg i Kanada är en OS-turnering eller World Cup om de bästa spelarna är med.
I kväll drar det i gång.
Ställ in er på en hockeyfest som vi inte har upplevt på väldigt väldigt länge.
Abrahamsson rankar JVM-nationerna
1. USA
Har dominerat på U18-nivå och USA har som vanligt ett väldigt gediget lag med extra stjärnglans i lagkaptenen Jack Eichel och 17-årige backen Noah Hanifin. De senaste åren har det varit lite antingen eller med USA och efter misslyckandet i Malmö kan det vara dags igen.
2. Kanada
På pappret det bästa laget, och får ett enormt publikstöd. Men Kanada har svikit rejält de senaste åren, och missat final fyra år i rad. Därför rankar jag ner hemmanationen något. Supertalangen Connor McDavid är hajpad som få, men han känns verkligen som något alldeles extra.
3. Finland
Finland är regerande mästare, men känslan är att det här laget är något svagare än för ett år sedan. Målvaktssidan var bra redan i Malmö och Husso och inte minst Saros är med även i år. Blott 16-årige Puljujärvi är en supertalang och här finns även namn som Kapanen och Lehkonen.
4. Ryssland
Med Ryssland är det som vanligt: oerhört svårbedömt. Målvaktssidan ser stark ut och framåt finns som vanligt en hel del spets. Den stora frågan som alltid är om ryssarna får ihop det som lag. Då är de med och slåss om guldet.
5. Sverige
Tunga återbud men redan innan det tillhörde inte Juniorkronorna huvudfavoriterna. Nu blir det ännu tuffare att gå hela vägen, inte minst målvaktssidan känns osäker. Har hamnat i den på pappret något lättare halvan och gruppseger kan öppna dörren mot semifinal.
6. Tjeckien
Turneringens outsider och efter några mörka år känns tjeckisk juniorhockey på uppåtgående. Har i Sverigebekantingarna Jakub Vrana och David Pastrnak ett par av turneringens vassaste forwards.
Rankning: Hans Abrahamsson