8 klassiska 08-derbyn

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-28

Lars Nylin listar tidernas hockeyderbyn i Stockholm

Som huvudstaden har längtat.

Efter åtta år är det äntligen åter derbydags i elitserien. Historiskt har Djurgården övertaget i derbystatistiken.

Men när Sportbladets Lars Nylin väljer åtta 08-klassiker står AIK upp mer än väl.

Djurgården–AIK 13–5, 1962

Genom åren har de som hoppats på maximal derbydramaturgi haft ett smärre problem: båda klubbarna har ganska sällan varit på topp samtidigt. 1962 är ett tungt undantag. Stockholmsrivalerna hade smärtfritt vunnit division 1 norra respektive södra. I januari stötte de på varandra i premiäromgången av den tidens slutspel, SM-serien. Följden blev en utomhusmatch på Johanneshov Isstadion – inför 17 098, än i dag rekord för seriespel i Stockholm – som ensam kan fylla mytologiböcker. Ett överlägset Djurgården vann med 13–5 (!) efter matchinslag som två målvakter utburna på bår och en elak spearing (utdelad av Djurgårdens backkoloss Lasse Björn) som skickade AIK:s Jan-Olof Back till Södersjukhuset med revbensbrott.

AIK–Djurgården 4–0, 1988

Djurgården hade spelat på Johanneshov sedan 1955, AIK hade funnits där sedan arenan fick tak 1962. Men en dag skulle bli den sista (trodde man i alla fall då) och den 4 december avrundades den första derbyeran på Hovet med en match som drog 10 148 till den slitna hockeyladan. AIK kom till matchen med en 4–0-seger mot Brynäs i ryggen. Man nådde samma siffror mot ärkerivalen. Siffrorna summerade dock knappast matchen. Djurgården, som höll på att forma det storlag som sedan tog tre raka SM-guld, vann skottstatistiken med 33–25 och AIK:s (reserv)målvakt Åke Lilljebjörn var i långa skeden det som skiljde lagen. Sista/senaste derbymålskytt på Hovet blev Peter Gradin som lobbsköt från långt håll efter en olycklig utflykt av DIF:s Rolf Ridderwall.

Djurgården–AIK 3–2, 2001

Det senaste hockeyderbyt i Stockholm har i alla fall ett bekant inslag: Hardy Nilsson tränar Djurgården. I övrigt har det runnit många kubikmeter vatten genom Strömmen sedan den kvällen i mars 2001 då överraskningslaget AIK gjorde allt för att stoppa Djurgården i deras jakt på ännu ett SM-guld. Men AIK lyckades lika dåligt i kvartsfinalserien som Djurgårdens senare motståndare den vintern. Efter att DIF inför 9?218 hade avfärdat AIK med 3–2 i den sista matchen, totalt 4–1 i matcher, gick Nilsson & co mot guld. AIK å sin sida vände motsatt väg nedåt i seriesystemet, en källare man blev kvar i tills i år. En tröst för svartgula hjärtan är att AIK i alla fall står för den senaste derbymålskytten: Fredrik Krekula.

AIK–Djurgården 1–1, 1980

Derbyklassikernas maximala antiklimax. Inför slutomgången av grundserien 1980 slogs fyra klubbar om den sista platsen i slutspelet. En seriemakare med känsla för raffinemang – eller tortyr, om man höll på något av lagen – hade sett till att 08-derbyt skulle avgöra om AIK eller Djurgården fanns bland de lyckliga. Svaret blev att ingen av rivalerna gick till slutspel. Slutresultatet 1–1 gjorde att Brynäs, som vunnit sin avslutande match, på mållinjen passerade båda Stockholmsklubbarna. AIK kvitterade efter 9.55 i tredje perioden, ett mål till hade räckt och Djurgården var i det skedet redan borta ur diskussionen. AIK-målvakten Pelle Lindberg höll förresten nollan, han var utvisad vid DIF:s mål, men hade efteråt lika lite skäl att fira som övriga 9?800 på Hovet.

Djurgården–AIK 2–2, 1994

Ett höstderby 1994 har klassikerstämpel tack vare en spelare. Men vilken spelare. Mats Sundin. Den bäste Stockholmsfostrade spelaren någonsin gjorde bara 54 matcher i sitt Djurgården. Men inte minst hans tolv matcher under NHL-lockouten 1994 gjorde stort avtryck. Bland dem fanns ett kokande derby inför 9 800. AIK hade vänt 0–1 till ledning 2–1 efter mål av Tomas Strandberg och Patric Englund. Gnaget hade även varit på väg att stänga matchen. Då klev huvudpersonen Sundin in i spotlight på allvar och kvitterade i slutskedet. Målet blev ett av totalt sju under hans sista vända i elitserien. Efteråt vägrade Sundin ställa upp på rubriceringen ”matchhjälte” inför TV4:s reporter, men för djurgårdare på plats fanns det ingen tvekan om vem man hyllade.

Djurgården–AIK 1–3, 1988

1987/88 tog AIK snabbfilen från division ett till semifinal i SM-slutspelet. Efter att i slutminuten av grundserien ha säkrat en slutspelsplats ställdes man inför ett Djurgården som i suverän stil seglat genom grundserien; och som etta kommit 20 poäng före åttan AIK (tvåpoängssystemet gällde ännu). För att understryka vilka i stan som hade taktpinnen hade DIF bara några veckor innan kört över AIK med 7–3 och länge sett ut att gå mot tvåsiffrigt. Men AIK var trots detta knappast blyga inför utmaningen. I match tre avgjorde dagens sportchef Anders Gozzi matchserien genom att göra 2–1 efter 13,42. Förre Djurgårdaren Björn Carlsson fastställde sedan efter 19.59 i tom kasse slutresultatet 3–1.

AIK–Djurgården 2–3, 1989

Gigantiska Globen har senare sett som en problemfaktor när ishockeysporten funnits i publikskugga i Stockholm. Men i februari 1989 var det knappast så. Stockholm hade länge saknat en värdig inomhus­arena och det var fyrverkerier mot himlen och ett steg in i samtiden när Globen hockeyinvigdes med ett derby. Just som gamla puritaner börjat inse den eventuella faran med NHL-orglar och 13 850 mjukt stoppade röda säten gjorde AIK:s Mats Lundström det första målet någonsin i den sfäriska giganten vid Gullmarsplan. Den första segern vann däremot Djurgården, sedan man vänt 2–1 till 2–3 efter ett avgörande mål av Jan Viktorsson i den 16:e minuten av slutperioden.

AIK–Djurgården 5–2, 1984

Finalserien 1984 mellan AIK och Djurgården är alla derbyklassikers moder och fader. AIK hade tagit SM-guld 1982, Djurgården gjorde om konststycket 1983. Nu stod rivalerna mot varandra i en matchserie om SM-guldet i bäst av fem. AIK behövde dock inte använda några livlinor. Man tog hem serien i tre raka matcher. Även för en neutral är det drygt 25 år senare i princip omöjligt att välja vilken av de tre som är mest 08-klassisk. Sportbladet väljer inledningsmatchen – ironiskt nog den där en djurgårdare gjorde mest avtryck. DIF:s forwardsterrier Håkan Södergren slog i en incident av näsbenet på AIK:s back Mats Alba. Med det sattes en derbytemperatur – inklusive läktarramsan ”Matte Alba har ingen näsa” – som var feberhög rakt genom finalserien och som stått sig som en referens genom alla följande derbyvintrar.

Följ ämnen i artikeln