Bank: Jublade som om de vunnit EM
För haussade Österrike lär mediautskällningar vänta
PORNICHET. Spelaren som inte fick spela till spelaren som aldrig gör mål.
2–0 till Ungern.
Det är inte bara Österrike som undrar vad i hela världen som hände.
Jag vet inte med er, men jag slog mig ner för att få en glimt av det där charmiga Österrike som sprang åttor runt Sverige i kvalet.
Marcel Koller och österrikisk fotboll har arbetat så länge för att sätta en spelmodell och en utvecklingsmodell som skulle vara klar för explosion någonstans i höjd med det här mästerskapet.
Alabas Österrike, det återerövrande löplaget med två innermittfältare som är så oerhört svåra att rama in. Jankos Österrike, med fysisk närvaro i straffområdet som gör att de kan flytta upp spelare.
Såg inget av succén från Friends
Men vi fick inget 4–1-Österrike från Friends, helt enkelt eftersom de mötte ett lag som klarade av allt det som Sverige misslyckades med då.
Undantaget de inledande tio minuterna, då Alaba skickade iväg ett dykskott i stolpen och ett straffområdesavslut på briljantbyxan Gabor Kiraly, hade Ungern kontroll på det här.
De sjönk hem med sin backlinje, ofta med fem på rad, och styrde bort Österrike från alla farliga ytor. Och när de väl vann bollen och hamnade under press så var de skickliga nog för att sätta ihop två-tre kortpassningar.
Var laget som flög över Norge
Det gav dem sällan chansen att anfalla, men det gav dem alltid tillfälle att andas. Och det är ju ingen slump, det är exakt det passningsspelet som förbundskaptenen Bernd Storck försökt tvinga dem att spela.
Det här var inte det utdömda, utskällda, uträknade Ungern.
Det här var det Ungern som kontringsflög högt över Norges huvuden i playoff-matcherna.
Österrike såg ut som om de inte fattade vad som hänt.
Knocken kom
Det var ju inte så här det skulle bli, inte så här det skulle se ut. Det var som om de gått på sin egen hausse, som om de trodde att det räckte att vagga runt med överkroppen och se lite snygga ut.
Till slut kom ju knocken, och den är en historia för sig.
När Bernd Storck tog ut lille rödtotten László Kleinheisler i truppen till matcherna mot Norge i höstas var det en skräll.
Inte för att han är en dålig spelare – de kallar honom till och med ”Scholes” i Ungern. Inte för att han är okänd – han är den otäcke premiärministern Viktor Orbáns favoritspelare, efter att ha fostrats i den fotbollsgalne Orbáns eget Puskás Akadémia.
Det var bara det att han aldrig hade spelat i landslaget förut, och att en kontraktstvist med Videoton gjort att han inte spelat en match på ett halvår.
Avslutade som Lineker
Men Kleinheisler fick chansen, och i debuten mot Norge gjorde han målet som öppnade EM-dörren på vid gavel.
Nu spelade han EM-premiär, och efter en dryg timmes duktigt mittfältslirande plockade han upp en boll bakom den Ádám Szalai, passade en gång, passade två, och så var Szalai fri.
Szalais senaste landslagsmål kom mot Färöarna för två år sedan. De senaste sex åren har han gjort totalt sju mål, mot Andorra, Turkiet, Finland och San Marino. Han hade gått 49 matcher utan att göra mål över huvud taget.
Nu avslutade han ett drömanfall med att göra mål som om han hette Gary Lineker.
Österrike tappade allt, Dragovic drog på sig en utvisning och på slutet lyxchippade Zoltán Stieber in 2–0. Ria ria Hungaria, de förtjänar att ta emot hyllningarna från ett stolt fotbollsland som äntligen kan prata nutid istället för historia.
Spelarna jublade som om de vunnit både EM och VM efteråt, medan det röda laget stod kvar och försökte fatta exakt vad som hänt.
För första gången i modern tid gick ett österrikiskt landslag in i en stor turnering utan att vara totalt utskällda.
Det varade inte så länge, grabbar.