Kappelin: Självförtroendet lyser – nu råder fotbollsfeber i Neapel

Jag skriver dessa rader från Capri, medan regnet piskar mot rutan och pinjeträden vrider sig i blåsten. I vanliga fall ser jag Neapels glittrande ljus när det börjar skymma och konturerna av Vesuvius och ön Procida, som liknar en krokodil från mitt fönster.

Men i kväll är det som om jag satt på en kobbe långt ut i havet utan kontakt med fastlandet, just när jag ska skriva om Neapel och fotbollsundret som utspelar sig där.

Ingen stad i Italien är så fotbollsgalen som Neapel. Och eftersom detta ser ut att bli de himmelsblåa spelarnas och deras tifosis år, är
Neapel som en tryckkokare där man bara väntar på att locket ska flyga av.

Ett enda litet poäng skiljer Napoli och Juventus när 23 av 38 matcher i Serie A är spelade. Det kan tyckas vara ett litet och futtigt försprång och visst, ännu kan allting hända. Men det är ett segt poäng, som
Juventus har kämpat länge för att krossa. Det är ett ”nu jävlar-poäng” som håller en hel stad på helspänn och som skapar ett fotbollssurr förutan like. 

Neapels alla lokala tevekanaler storsatsar på fotbollsprogram av både sentimentala och ekonomiska skäl. Rikskända kommentatorer låter sig lätt värvas för att resonerar om taktik och upplägg, träning och skador, enskilda episoder, matcher som har varit och de som komma skall.

Tifosi ringer in till programmen för att delta i debatten. Gammalteve tycks märkligt nog vinna över
sociala medier. Dialogen är omedelbar och öppen, en flodvåg av kommentarer, tolkningar och kärleksförklaringar. En och annan provokatör ingår förstås i panelerna, för att göra det hela
lite mer spännande. Men
i det stora hela är det en lovsång som sköljer över staden, från gränderna i de spanska kvarteren till hamnen och spelarnas villor på
Posillipo. Täckningen är fullständig, året runt. Förra sommaren
direktsände lilla Tv Luna 12 timmar om dagen från Napolis träningsläger i Dimaro i Trentino!

Självförtroendet lyser

Mycket är naturligtvis omtugg. Ändå är det svårt att inte dras med. I måndags hade Neapels dagstidning Il Mattino 10 sidor om Napolis bortaseger mot Benevento, ligans jumbo. Det låter möjligen något överdrivet. Men ju längre tid som Poängen med stort P fortsätter blixtra som en ensam diamant, desto längre blir artiklarna. 

Juventus massakrerade Sassuolo på hemmaplan i söndags med 7–0. Normalt är det ett resultat som psykar sönder de klubbar som för-
söker utmana Den Gamla Damens dominans. Men inte i år. Självförtroendet lyser kring Hamsik, Insigne, Mertens, Callejon och deras lagkamrater. När Sverige slog ut Italien ur VM, var det många Napoli-fans som deklarerade att deras lag i Ryssland är Belgien. Mertens är Neapels stora, lilla hjälte. Mertens äger.

Tror på mirakel

Fotbollsfebern smittar. På Neapels världsberömda arkeologiska
museum pågår en utställning om fotbollsklubben, Mytens Napoli. Det är förstås ett smart sätt att få fler besökare. Men fotbollsklubben är verkligen en del av myten om en lika skrämmande som fascinerande och rolig stad. När Napoli vann sitt första scudetto någonsin 1987, träffade jag en grupp supportrar som på fullaste allvar ville klä in Vesuvius i ljusblått tyg för att fira. Tyvärr räckte inte pengarna.

Neapel är en stad som tror på mirakel. Men det här laget behöver
inte övernaturlig hjälp för att vinna, bortsett från att ha turen på sin
sida. På fredag möter Juventus Fiorentina borta och Napoli tar emot ligans starka trea Lazio på San Paolo. Nu handlar det om fokus, psykologi och tålamod.

Följ ämnen i artikeln