Bank: Milan åt upp Juventus - nu börjar kampen på allvar

Såg ni hur de stormade fram? Hörde ni hur det blåstes i horn? Kände ni hur det knakade i märg och ben?

AC Milan-Juventus 3-1.

Märkte ni att kampen började på allvar nu?

De kallar honom "Ringhio". Det betyder "jag morrar". Gennaro Gattuso är en galet besatt man och man ser det aldrig mer än i de stora matcherna.

Släpp ut honom i en landskamp, och han skriksjunger Inno di Mameli så att döva hör. Släpp ut honom i stor klubbmatch så ser han ännu galnare ut.

I går såg Gattuso ut som en terrierhund med vittring på en tik med fläskkotlettshalsband.

Det var en Gattuso-match.

En enorm, gigantisk, frustande passionerad match på ett fullsatt San Siro - och Silvio Berlusconis egen vakthund hade inte en tanke på att släppa in inkräktarna från Piemonte.

Milan åt upp Juve, och det finns mängder av förklaringar till det. Nedved kunde fått en straff, Chimenti kunde gjort en räddning - men de bästa förklaringarna handlade alla om Milan.

Mästerliga Milan var tillbaka.

Carletto Ancelotti hade förmodligen tittat sönder dvd-filmen från Juventus match i Bayern senast, kanske hade han till och med tittat på hög hastighet. Precis som Bayern München så utnyttjade Milan den (enda) svaghet som Juve har, att de får problem när man sätter hård press på deras mittfält.

Stressade sönder Juventus

Emerson och Vieira är världsspelare, men inte på att steppa. Gattuso, Seedorf och Pirlo gjorde ett hundraprocentigt arbete defensivt och stressade sönder de svartvita.

Jag tycker inte illa om Juventus, men det var faktiskt skönt att se.

Chelsea har redan vunnit kampen om Premier League, det hade varit trist om Serie A också domnat av framåt februari.

Den risken finns inte längre.

Inte efter igår.

Att Milan är trögstartat är ju ingen nyhet. Sedan 1998 har de haft fler poäng än Juventus en enda gång så här års. Det var 2001, och det året vann Juve ligan.

I höst har Juventus sett ut som en ganska aptitlig maskin, men de senaste tio dagarna borde ha fått Mister Capello att undra lite. När det väl har gått undan i matcherna så har hans lag fått problem.

Det är ganska få lag i Serie A som klarar att spela på det viset, så Juve kommer att kunna stapla nya segrar framöver. Men på San Siro var de aldrig i närheten.

När Milan stänger ytor och hugger i hasor krävs ett högt bolltempo och spelare som ger varandra alternativ, men Juventus fick inte ihop tre passningar i rad före paus.

När de väl fick fram bollen till en felvänd Zlatan Ibrahimovic så vann Alessandro Nesta på knockout, varje gång.

Juve var trögt, blekt.

Sämre till höger

Zambrotta blir alltid sämre till höger, Nedved var ovän med bollen, Vieira hamnade efter, och varken Trezeguet eller Ibrahimovic syntes till. Camoranesi var den ende som visade små spår av offensiv kvalité, och han byttes ut.

Kanske var laget tröttkört.

Milans Ancelotti hade råd att vila sju av sina startspelare igår i onsdagsmatchen mot Empoli. De var pigga igår. Sprang mer, kunde mer.

Matchen var död efter 45 minuter och 3-0.

Målen var inga kanoner, mer uppvisningar i konsten att ta tillvara det lilla. Seedorf dunkade in ett skott via Vieiras utsträckta högerfot och Pirlo fick en gåva av gamle Chimenti i målet. Men Kakás mål var det finaste.

I ett trångt straffområde fick han ett läge att skjuta på en studsande boll, men istället för att hetsa gjorde han sig tiden att kontrollera avslutet; släppa taget med stödjebenet för att komma över bollen. Nio spelare av tio får för bråttom och skjuter över. Kaká var bergsäker, nästan lika klinisk som Trezeguet när chansen kom till slut. Små detaljer, stora resultat.

3-0.

Andra halvlek - ett krig

Andra halvlek var inte match, möjligen ett krig.

Adrian Mutu spårade ur, Jaap Stam och Zlatan återupplevde minnen från förr - och det var tur att det inte spårade ur helt.

Att Gattuso inte spårade ur var däremot inte tur, det var Paolo Maldinis förtjänst. När Gattuso var som allra argast höll il Capitano en kvick föreläsning i zen-buddism, en bild som jag vill minnas länge.

Juventus vill nog inte minnas något alls. Deras tio matcher långa segersvit är död, nu är det Milans sju matcher alla tittar på.

De rödsvarta vann kampen på San Siro.

Nu har vi ett halvårs kamp om titeln att se fram emot.

Guldfajten

Simon Bank