Höll på att svimma när ambulansen kom
Tidigare pojklandslagsmannen om kampen för sitt liv: Läskigaste jag varit med om
Publicerad 2020-04-16
Kamal Mustafa (28 år) var bara minuter från att behövas sövas ner när det som han själv beskriver som ett mirakel inträffade.
För GP berättar den tidigare allsvenske spelaren om kampen mot covid-19 och för sitt liv.
– Till slut vågade jag inte somna. Jag låg och rörde på mig bara för att hålla mig vaken, säger Kamal Mustafa till tidningen.
Pojklandslagsmeriterade fotbollsspelaren Kamal Mustafa beskriver för GP hur det började med att det tjocknade i halsen. Efter det kom smärtorna, smaken försvann och febern sköt i höjden innan näsborrarna täpptes igen och pulsen accelererade. Till slut kunde 28-åringen bara ligga på rygg och knappt röra sig.
Det enda han klarade av var att ringa 112.
Enligt GP var Kamals syresättning så låg när ambulanspersonalen anlände att han var på väg att svimma.
”Läskigaste jag varit med om”
Klockan åtta på kvällen den 3 april skrevs den tidigare elitfotbollsspelaren in på Östra sjukhuset i Göteborg där han testade positivt för covid-19. De följande dagarna steg och dalarna febern om vart annat innan tillståndet försämrades igen.
Kamal fick beskedet att han kunde ringa ett samtal innan han skulle flyttas med ambulans till intensivvårdsavdelning på Mölndals sjukhus. Väl framme blev han livrädd.
– Jag tittade åt höger, där låg folk i respirator. Jag tittade åt vänster: samma sak. Där tog paniken mig. Jag brukar aldrig bli rädd för något, men den känslan när jag kom in genom dörren och såg alla dessa människor, läkare, sjuksköterskor och nedsövda. Det är det läskigaste jag har varit med om i hela mitt liv.
Kamal beskriver för GP hur läkarna inte kunde svara på om han någonsin skulle få komma hem igen. När 28-åringen bara var minuter från att behöva sövas vände plötsligt allt.
Vågade inte somna på tre dagar
Pulsen stabiliserades och febern dalade. I tre dygn höll sig 28-åringen sedan vaken av rädsla för att somna.
– Jag fick lugnande, sömntabletter. Det bet inte. Varje gång jag blundade så somnade jag till, men problemet var att varje gång jag lyckades så slutade jag andas. Jag visste inte om jag skulle andas med mun eller näsa. Och då fick jag hostattack som gjorde att jag vaknade direkt. Så höll det på hela tiden. Till slut vågade jag inte somna. Jag låg och rörde på mig bara för att hålla mig vaken.
Till sist kunde han ändå lämna intensiven och nu alltså berätta om sina upplevelser. Anledningen till att han gör det är för att uppmana andra att ta viruset på allvar – och för att hylla hjältarna på intensivvårdsavdelningen.
– Det finns inte ord för hur mycket jag vill tacka dem. De har kommit in och suttit med mig på kvällarna när jag har varit rädd, bara pratat med mig för att de har märkt att jag gått in i väggen mentalt. Då har de suttit med mig, i sin dräkt och svettats. I flera timmar. De har hällt kallt vatten på mig när jag har svettats, de har gett mig försiktig massage för att bota smärtan i ryggen. De har gjort allt för mig.
Kamal Mustafa behöver fortfarande syrgas och det är oklart när han kan lämna sjukhuset.
