”Rivalen sålde sin chans – grattis LFC”
Chansen att någon Linköpingsspelare skulle jubla åt ett guld redan nu är lika med noll.
Sannolikheten att de kommer att få göra det om några omgångar är faktiskt hundra.
När Linköpings FC vann SM-guld förra året var det minst sagt imponerande och med målsprutorna Pernille Harder och Stina Blackstenius var laget en fröjd att följa.
Sen bytte LFC ut stora delar av offensiven och guldtränaren och inför säsongen blev de ett guldtips för blygsamt få.
Det nye tränaren Kim Björkegren har fått till den här säsongen är faktiskt lika imponerande som ifjol.
Men motståndet har varit långt ifrån det.
Tunga tapp
I år har allsvenskan för mig varit lite av en ’one man’s show’ – tidigare utmanaren FC Rosengård har vägt alldeles för lätt.
Dagar innan den allsvenska starten blev Malmö-laget av med Marta och i sommar försvann även Lieke Martens (senare utnämnd till Europas bästa). Kaptenen Emma Berglund är borta, Amanda Illestedt likaså och kommer Lotta Schelins ens att komma tillbaka?
Nyförvärven inte glänst
Tittar man på de som tillkommit så har Anja Mittag, 32, inte imponerat – och inte heller Caroline Seger, 32, har fått ut särskilt mycket sedan hon anslöt. Bänken har varit snustorr och spelare har roterat runt sig snurriga.
Där ligger skillnaden i guld och silver.
Medan FC Rosengård har värvat rätt gammalt och inget alls så har Linköping fått in ersättare till sina tapp i hyperintressanta Lina Hurtig, Marija Banusic och Kosovare Asllani.
Vad jag förstått så har spelarna dessutom fått utrymme av Kim Björkegren att peka med hela handen var de trivs bäst på planen och sedan har laget formats utifrån deras styrkor.
Det är bara att lyssna på vad nya skyttedrottningen Marija Banusic har tyckt om det så förstår man att det varit en lyckoträff.
Det här guldet säkrades inte efter en uddamålsseger i en tuff bortamatch mot Djurgården i oktober och det kommer inte att säkras vid nästa seger heller.
Det här guldet vann laget när den värsta konkurrenten tvingades sälja bort sin chans, och den egna tränaren samtidigt gav alla sina spelare bästa tänkbara.
Ingen i Linköping vill jubla åt ett icke vunnet guld redan.
Men vi andra, som inte har något att förlora, kan redan nu börja hojta:
Grattis till guldet, Linköping!