Milan klarar sig inte utan mästertjuven Sjevtjenko

Juventus hade åkt bort, lämnat dörren öppen och nyckeln i låset.

Så, vad fick vi se?

Ett Milan utan karta, kofot, känsla, kunskap och karaktär - tills de satte in mannen som har allt det där.

Sjevtjenko.

Mästertjuven.

Jag tror min själ att han stjäl ligaguldet också till slut.

Även idoler har idoler. Andrij Sjevtjenkos heter Taras Sjevtjenko, en ukrainsk 1800-talspoet som ofta skrev om Ödet.

Andrij, Milans egen tsar, gillar ödet.

Han tycker om att slå en avgörande straff i en Champions League-final mot Juventus (som 2003).

Han gillar att bära Ukrainas VM-hopp på sina axlar i en het match i Turkiet (som i höstas). Och han gillar uppgifter som den på San Siro i går.

Milan var hopplöst, värdelöst.

Ville inte chansa

Carletto Ancelotti valde att inte chansa med Sjevtjenkos vrist, och satte honom på bänken.

Inte mycket att säga om.

Däremot fick gamle Lazio-jätten Jaap Stam spela högerback, vilket effektivt stängde ner båda lagens konstruktiva spel på den kanten.

Lazio spelade smart, lät Dabo och tvillingkrigarna Filippini ligga lågt och centralt för att strypa Kaká. Bildligt talat, det bör klargöras nu när det handlar om Filippinis.

Med ett överbefolkat centralt mittfält och Stam på kanten gick Milans spel i baklås. Hernan Crespo och Jonaldo Tomasson fick ingen service, och just nu är ingen av dem typen som gör någonting av ingenting.

Det gjorde ont att se dem.

Fick ingen luft

Här hade de fått chansen, inslagen i ett litet rosa Palermo-paket: Omöjliga maskinen Juventus, hängandes på repen, med en sur Alessandro Del Piero på bänken och bara fem poängs försprång.

Men när Milan skulle börja flåsa dem i nacken fick de ingen luft.

Lazios centrala försvar (med den coole Giannichedda bakom mittfältslåset) var en förklaring, avsaknaden av kantspel en annan. Men den största satt på bänken.

Milans anfallsspel är halvt utan Sjevtjenko.

Att Juventus leder serie A, trots att de har haft enorma skadeproblem på anfallssidan, är ett bevis på Fabio Capellos geni. Milan är sämre på att hitta offensiva alternativ utan sin bäste spelare.

De senaste två säsongerna har Ancelotti fått klara sig utan Sjevtjenko fem gånger.

I fjol: 1-3 hemma mot Udinese och 1-1 borta mot Modena. I år 1-0 mot Chievo, 0-0 mot Brescia och 0-1 mot Bologna.

Fem matcher.

Fem poäng.

Frustration

När tsaren byttes in i går låg frustrationen tät som dimma över San Siro.

0-1 mot Lazio, en chans på flykt, obefintligt anfallsspel. För en gångs skull var det inte bara Gattuso som såg oteknisk ut - även om han naturligtvis var värst.

Ancelotti fick igång kantspelet med Cafú, och skräcken för Sjevtjkenko tryckte ner Lazio djupt i eget straffområde.

Och så: Det briljanta.

Måltjuvars briljans är av ett annat slag

än de spelande mittfältarnas. Det är som om det finns andra gener i dem. Hårdare, spetsigare.

Sjevtjenko visade vägen

Sjevtjenko la upp bollen 27-28 meter från mål, tryckte till med höger insida högt upp på bollen och använde alla fysikens lagar för att smälla in den i Angelo Peruzzis högra kryss.

Så visar man vägen.

Så visar man att inget är omöjligt.

Så visar man att lösningen på vilket problem som helst aldrig är längre bort än ett ögonblicks öppning mellan två backben.

Milan gjorde ingen bra match i går, men det är sällan i de bra stunderna man vinner en ligatitel. De som vinner när de är som sämst, en gren som Juventus brukar vara mästare i.

Men i går var det Milan som tog hem potten när klockan stod på 48 minuter och 9 sekunder.

Bollen tog i insidan på båda stolparna innan en extatisk Crespo hade sänkt sitt gamla Lazio.

Matchen vände där.

Kanske gjorde kampen om lo scudetto det också, av åtminstone ett skäl:

Jag tror min själ att mästertjuven stjäl den nu.

Simon Bank