Blågula syskonen: ”Jävligt tjuriga och stökiga på plan”
Publicerad 2023-08-27
BROMMA. De är syskonen i blågult.
Amanda, Matilda och Charlie Nildén har alla spelat i landslaget.
– Det har varit fotboll sedan dag ett, säger Amanda Nildén i en lång intervju med Sportbladet.
Det har regnat i flera dagar men när syskonen Nildén slår sig ner utanför den ljusgrå villan i Smedslätten i Bromma skiner solen.
Nästan för starkt.
De blonda syskonen kisar när solljuset studsar mot den stenbelagda vita uteplatsen, och lillbrorsan Charlie börjar snurra ut parasollet innan han vänder sig om och frågar:
– Vad var det vi skulle prata om egentligen?
Kört stenhårt
Syskonen kommer från en riktig fotbollsfamilj. Farfar Jim är med sina 170 matcher i svartgult en av de mesta AIK:arna genom tiderna, och pappa David gjorde allsvenska matcher för klubben i början av 90-talet.
Nuförtiden är storasyster Amanda det största namnet. Efter att ha slagit igenom i just AIK flyttade hon till Brighton och blev proffs. Våren 2022 blev hon italiensk mästare med Juventus innan hon drog iväg på EM med det svenska landslaget.
Efter henne i syskonskaran kommer Matilda, som är sex år yngre och som håller på att göra en liknande resa. Just nu startar hon på topp i det AIK som toppar elitettan och som stormar mot damallsvenskt spel 2024. I juli gjorde hon debut i U23-landslaget som 18-åring. Det blev mål direkt.
Sist kommer 16-årige Charlie, som är kvar i deras gemensamma moderklubb Brommapojkarna. Han gjorde debut i U17-landslaget i oktober förra året och är en stor mittfältstalang i pojkallsvenskan.
Ni har aldrig gått på hockeyskola eller något liknande?
– Vi har faktiskt testat ganska många olika sporter, bland annat hockey, säger Amanda.
– Men det har ju blivit att vi alla dragits till fotbollen. Det är det som varit roligast. Det har egentligen aldrig varit någon som pushat oss till det. Hela vår släkt kollar på allsvenskan och har alltid haft det intresset, så det har väl kommit ganska naturligt bara.
Varför har det gått så bra för er?
– Det är klart att en del kommer från pappa med gener och sådär. Men sen är det ju så att vi alla tre verkligen älskar att spela fotboll. Vi har ju fan kört stenhårt sedan vi var fem, sex år gamla och började som knattar i BP, säger Charlie.
– Sen tror jag att det också har att göra med att alla här är väldigt stora vinnarskallar. Jag tror att det har drivit oss framåt väldigt hårt faktiskt. Vi vill alltid vinna, säger Matilda.
Amanda fyller i:
– Familjetävlingar och sånt är ju nästan omöjligt att ha här hemma. Det finns ju aldrig någon förlorare. Alla har vunnit. Men det är väl också det som krävs för att ta sig långt inom idrott. Att man liksom vägrar att förlora.
”Jävligt tjuriga”
Just det där med att vara en dålig förlorare är något som återkommer under intervjun. Pappa David är nyduschad efter en löptur när han ansluter till bordet och berättar om sin äldsta dotter.
– Amanda gav sig in i pingisens värld ett tag. Det var en skoltävling, och hennes lag gick till final. Och då sög ju Ängby pingis upp henne och satte henne i en elitgrupp direkt. Då märkte vi att hon var så jävla tjurig. Hon kastade bollar och hälsade inte efter matchen och höll på. Det är ju en gentlemannasport det där, säger han och spricker upp i ett leende när han tittar på sina barn.
– Alla ni tre har ju faktiskt varit jävligt tjuriga och stökiga på plan. Det har blivit några röda kort där borta. Charlie har ju haft tur. Domarna tyckte ofta att han var så liten och gullig. Och så satte han dobbar i baksidan på motståndarna. Vi bara stod och skämdes vid sidan.
Varför tror du att det har gått bra för dem?
– De har alltid varit otroligt passionerade med sin fotboll. Sen har jag och deras mamma alltid funnits till hands. Vi har alltid tyckt att det varit kul och har haft möjlighet att betala och följa med på cuper. Men sen har jag insett att det i slutändan ändå kokas ned till deras egen drivkraft. Så är det ju. Vi har bara sått ett frö och låtit det växa.
Ni måste vara stolta.
– Vi är jättestolta. Man är stolt över sina barn vare sig de är fotbollsspelare eller inte. Äldsta grabben har skaffat ett vanligt jobb och vi är jättestolta över honom också. Det är såklart att alla vi tycker det är otroligt roligt att de tyckte det var kul att köra vidare och att det gått så bra. Vi är ju alla fotbollsnördar.
Tjuriga när adrenalinet pumpar, men utanför planen är syskonen desto lugnare. Det händer inte lika ofta att de är tillsammans hemma nuförtiden, och när de väl är det försöker de hänga så mycket som möjligt.
– Jag flyttade ju hemifrån redan när jag var 18. Och då var ju de här lite yngre. Men jag försöker hänga med mycket på telefon och sådär. Jag har väl missat en del, men det känns ändå inte som det, för varje gång vi träffas känns det helt normalt, säger Amanda.
– Man hänger lite på ett annat sätt nu när man inte bor hemma. Så när jag väl är hemma så vill man ta tillvara på allting. Vilket är kul, men det kan också bli intensivt när man ska komma hem och slappna av.
Matilda tar vid:
– Det blir mycket aktivitet med mycket sportande ändå. Vi är ju uppvuxna med det. Sen när Amanda kommer så vill man alltid hitta på någonting. Gå ut och äta lunch, gå runt på stan. Det tycker jag väldigt mycket om att göra, säger hon.
Lever för fotbollen
– Det är faktiskt katastrof.
Det är dags för fotografering och trots att huset är fullt av både nuvarande och före detta fotbollsspelare verkar det inte finnas en enda boll hemma när Charlie bestämmer sig för att leta.
Till slut hittar han en gammal mästerskapsboll som de kan joxa lite med. Skosponsrade Amanda och Matilda är noga med att dölja konkurrentens logga på bilderna. Charlie har inga såna lojaliteter att ta ställning till – inte än i alla fall – och behöver inte bry sig om det.
Vem är bäst på att trixa då?
– Ingen av oss håller på så mycket med sånt, säger Amanda.
– Jag dribblar inte så mycket utan försöker bara ta mig förbi. Jag är lite brunkig. Eller inte brunkig. Jag har funktionell teknik, säger forwarden Matilda.
Den franska bulldogen Arnold tittar ut från huset och jagar efter bollen som apan i mitten när syskonen spelar den mellan sig. Det blir lite fotboll till slut ändå. Och nu ska de snart i väg. BP:s herrlag spelar hemma om en dryg timme.
Spelledigt och vackert väder – men fotbollen, den släpper inte syskonen Nildén för en sekund.
Matilda och Charlie om Amanda:
– Hon är nog en av de mest generösa personerna jag känner. Hon tänker alltid på andra. Hon är väldigt omtänksam. En väldigt snäll person som tänker på alla.
Charlie och Amanda om Matilda:
– Hon är väldigt energifull. Otroligt energifull. Hon kommer in med mycket energi och gör alla glada. Hon är en väldigt utåtriktad person som är bra på att träffa nya människor och prata i nya sammanhang. Har också ett jättefint hjärta.
Amanda och Matilda om Charlie:
– En väldigt omtänksam person med stort hjärta. Det är faktiskt väldigt fint hur han är med till exempel vår morfar. Med alla äldre människor. Han är så gullig mot alla. Han är väldigt social och vill lära känna nya människor. Han kommer väldigt bra in i grupper. Han är en snäll kille. Och han dömer liksom ingen.