Laul: Ekenbergs agerande var barnsligt och egoistiskt

Robert Laul

En avstängd stjärna, en bänkad ­skyttekung, en ifrågasatt tränare.

Där har ni statisterna.

I huvudrollen?

En kenyansk mittfältare.

Samtalsämnen saknades inte efter Mjällbys 1–0 hemma mot Örebro. Mest snack var det om tränaren Peter Swärdh som placerat skyttekungen Marcus Ekenberg på bänken just den match stjärnan Tobias Grahn var avstängd.

När den petade skyttekungen fick chansen i ett inhopp petade han omgående in 1–0, och visade vad han tyckte om Swärdhs beslut genom att inte fira sitt avgörande mål.

– Det var blandade känslor, förklarade Ekenberg sitt agerande.

Barnsligt och egoistiskt, säger jag.

Mycket snack om statisterna, alltså…men huvudrollsinnehavaren hette som så många gånger förr Patrick Osiako.

Osiako vann alla dueller

Egentligen hade mittfältsduon Osiako/Daniel Nilsson (som ersatte avstängde Grahn) en otacksam uppgift mot Örebros tre centrala fältare. Men ÖSK lyckades sällan eller aldrig utnyttja sitt numerära övertag. Osiako stod klokt i defensiven och bromsade ÖSK:s anfallsförsök, vann så gott som varenda 50/50-duell och hans offensiva passningsspel höll hög allsvensk klass: felprocenten var låg trots såväl snabba som långa och svåra tillslag.

Jag vet inte vad mer man kan ­begära av en mittfältare på den här nivån?

Osiako fyller 24 i november och har gjort sex landskamper för Kenya. Han kommer inte att spela i Mjällby resten av sitt liv.

Spiken i guldkistan

När Osiako vann boll utanför eget straffområde, en boll som några passningar senare nådde Marcus Ekenberg och 1–0, var det sista spiken i Örebros guldkista – det blir ingen guldstrid för ÖSK i år.

Men Örebros allsvenskan är inte slut för det. Kampen om de två sista Europaplatserna är nog så intressant. Elfsborg lär ta tredjeplatsen, sedan gör ÖSK, Mjällby och möjligen IFK Göteborg och kanske Kalmar upp om den fjärde.

Insatsen var perfekt

Vi ska inte bli för överraskade om Mjällby står där till slut. Insatsen i går var på många sätt perfekt. Tränare Swärdh hade bänkat Ekenberg för att få ett rörligare anfallsspel. Tanken var att hitta ersättaren Peter Gitselov och Mostapha El Kabir i ytan mellan ÖSK:s mittfält och backlinje för att sedan utmana och hota.

Swärdhs spelare följde den förutbestämda matchplanen på ett imponerande sätt. Fanns det utrymme för offensiv löpning kom ”Löken” eller någon annan farande i maxfart. Mjällbys passningstempo på sista tredjedelen var ovanligt högt.

Svaga avslut (bättre när Ekenberg kom in), annars hade siffrorna varit större; Örebro var sämre på alla positioner förutom målvaktens.

”Här står vi och tjötar”

Precis innan avspark intervjuades ÖSK-keepern John Alvbåge:

– Hur går tankarna inför matchen? undrade Canalplus-reportern Peter ”mr svensk fotboll” Henriksson.

– Tja, tankarna går väl som så att nu är det snart match va. Och här står vi och tjötar.

Det lät roligt.

Och var kanske talande.

Alvbåge ville ute och köra, inte snacka.

Mjällby hade däremot pratat ihop sig ­ordentligt. Och gick ut och spelade som bestämt.

Alltid kul när allsvensk fotboll så tydligt blir mer än organiserade backlinjer och individuella prestationer, inställning och löpvilja.