Rydström: Mest sevärt – Olssons Dabrowski-skutt

Det tycktes som om Djurgårdens IF:s backlinje utan några större problem kunde nicka bort inlägg från Åtvidaberg det närmsta seklet.

Det såg nästan ut som om man njöt av det.

Och det är klart, när man behärskar något brukar man också tycka om att utföra det.

Pelle Olssons DIF behärskar det här med inlägg.

I båda riktningarna.

helskärm

Mot Gefle på Tele2 Arena visade Djurgårdens IF att man behärskade bollinnehav och passningsspel, men Pelle Olsson vore inte Pelle Olsson om han inte också bankade in vikten av inläggsspel för sina spelare.

Det blev synnerligen tydligt när laget besegrade Åtvidaberg med 3-2 (1-0).

När Åtvidaberg skyfflade in bollar i Djurgårdens straffområde på Kopparvallen gäspade DIF-spelarna och sedan nickade framför allt Emil Bergström och väldige Omar Colley bort den.

Åtvidaberg kom till matchen med ytterst tveksam form. Blott en seger hittills i Allsvenskan gör ju sitt med den höga svansföringen och framtidstron. Djurgårdens IF, däremot, hade möjligheten att ta sin femte raka seger, något man inte lyckats med på tio år.

Två lag på helt olika sidor av självförtroende-skalan, alltså.

Dock- spelet var inledningsvis hafsigt från båda håll. Åtvidabergs veteran Kristian Bergström gav ifrån sig bollen, men sedan gjorde DIF:s Daniel Bernsten detsamma och det var symptomatiskt och det blev ingen rytm i spelet, det blev ingen struktur, men när det började skönjas något liknande var det DIF som skapade det. Rytmen och strukturen.

Och det var ju inte bara försvarandet på inläggsspel som DIF behärskade.

Utan också det egna inläggsspelet.

Först var Nyasha Mushekwi nära att nicka in ett inlägg från Haris Radetinac. Sedan gled Kerim Mrabti ner till kortlinjen och lyfte in bollen mot samme Nyasha Mushekwi, som nickade snett bakåt till Daniel Bernsten. Norrmannen har ju en väldigt trevlig vänsterfot, men nu var det högerfoten som skickade in 1-0 bakom Henrik Gustavsson i hemmamålet.

Det mest sevärda vid målet?

Pelle Olsson, som gjorde ett Stina Dabrowski-skutt vid sidlinjen.

”Fyra poäng talar sitt tydliga språk”

Hemmalaget, då? Intetsägande, långsamt och där de farligaste chanser i första halvlek var en följd av två mindre bra rensningar från DIF:s målvakt Kenneth Höie.

”Vi måste bli noggrannare”, sa ÅFF:s kapten Daniel Hallingström efter den första halvleken och det kom en halvtidsvila, en möjlighet att samla sig, prata ihop sig och ut kom Åtvidaberg med en aggressivitet och tydlighet och istället för att bolla runt bollen på måfå tog man fart.

En dittills osynlig Kristian Bergström kvitterade och sedan frispelade samme Bergström John Owoeri i djupled med en briljant passning och så var det 2-1 till Åtvidaberg.

Det var en stund i matchen i andra halvlek då 41-årige Bergström och 38-årige Henrik Gustavsson höll sitt lag under armarna. Bergström offensivt och Gustavsson genom att rädda chanserna som DIF radade upp.

Men så var det ju det här med inläggen.

I första halvlek tog DIF undan alla inlägg.

I andra halvlek plågade man ÅFF med att göra mål via två inägg.

Precis när ÅFF började fröjdas, just när hjärtat började slå med friska slag och precis när ÅFF började tro på den ljusnande framtiden kvitterade DIF.

Inlägg från Haris Radetinac, nick av Nyasha Mushekw = mål.

Och som inte det vore nog. Med fem minuter kvar; inlägg från Tim Björkström, nick av Nyasha Mushekw = mål.

Åtvidabergs FF är fast i botten. Fyra poäng talar sitt tydliga språk. Det hjälper inte att Kristian Bergström tycker att ÅFF var värda minst en poäng efter matchen.

Men han konstaterade också:

– Vi måste börja ta poäng.

Djurgårdens IF tog sin femte raka seger (första gången sedan 2005) i Allsvenskan. Och nickade antagligen in eller bort inlägg hela vägen tillbaka till Stockholm.

Henrik Rydström