Bank: Juventus i går – en läcker Ferrari

Att arbeta hårt i det stora, och vara briljant i det lilla - så lyder evangeliet enligt Juventus.

Empoli-Juve visade att Zlatan Ibrahimovic blir mer och mer juventino för varje dag.

Med eller utan mål.

Minns ni slutscenerna från säsongen 2004/05? Juventus, klubben som darrat efter Umberto Agnellis död, firade sin 28:e scudetto i Turins. Tidningarna skrev om Il Juventotto och allt var perfekt.

Nästan.

I år vill Fabio Capello inte bara försvara Serie A-titeln. Han vill ta hem Champions League, och gärna spela en lite attraktivare fotboll på vägen.

Om matchen igår är något att döma efter så" Ja, då har signore Capello byggt en bra grund i bergen i sommar. På Stadio Castellani i Toscana körde de över lilla Empoli så det sjöng om det.

Den här gången var det inte gamla tunga Juve som malde ner en motståndare, det var en läcker Ferrari som gjorde 0 till 100 på en sekund.

1-0, ett fantastiskt anfall från start till mål. Kirurgiskt uppspel av Vieira, genial vrickning av Ibrahimovic, perfekt avslut av Trezeguet. 2-0, en billig nick av Vieira på en Nedved-hörna när Riganó slarvat med markeringen. 3-0, ett turskott från Camoranesi. Allt på en kvart. I fjol spelade Juve 52 matcher - de vann ingen med lika stora siffror.

Man vinner inte ligan i september (inte ens Juve gör det, även om Romas Franco Sensi säkert skulle kunna påstå det"), men anfallsspelet som Juve visade upp igår var en maktdemonstration, ett stressmoment för Milano-klubbarna.

Juventus strålade

Milan glänste i lördags, med en vibrerande Andrij Sjevtjenko och ett par stjärnor på bänken (Ancelotti vill nog inte ha ett lika slitet lag i vår som i fjol). Juventus var ännu vassare igår.

Juventus strålade. Och Zlatan Ibrahimovic strålade också.

Om ni såg sättet han arbetade på mot Empoli så har ni lättare att förstå sättet han vandrade iväg på mot Bulgarien, och stundtals även mot Ungern. Det var en större spelare, som ville vara mer delaktig i spelet än en renodlad striker.

I Juventus har Trezeguet den rollen, det är han som skrämmer mittbackarna att ta djup medan Zlatan möter uppspel. I landslaget tar man för givet att Henrik Larsson ska vara den rörlige, spelande anfallaren medan Zlatan är det italienarna kallar prima punta, den tunge längst fram. För Sverige var det ett problem när både Larsson och Ibrahimovic rörde sig neråt, utåt för att få boll och ingen fanns centralt i straffområdet.

Juventus hade inga sådana problem. Både Zlatan och Trezeguet skötte sina roller hundraprocentigt. Hårt arbete i det stora, briljans i det lilla.

Den franske målmördaren skrämde slag på Empolis backlinje, unge Coda och lille Pratali sjönk i förstaläget och bjöd Zlatan på utrymme att söka boll. Uppspelen kom på kanten eller centralt, Zlatan tog emot och värderade varje tillfälle som en mogen världsspelare. Han är verkligen större i sitt spel nu. Bredare.

Ibland spelade han direkt, på Trezeguet som alltid högg i djupled - ibland höll han i och utmanade med sin skrämmande kombination av fart-teknik-fysik.

Mutu ger flexibilitet

Mutu bytte av Zlatan efter en timme, rumänen ger Capello en flexibilitet som är ett måste om man vill utmana på två fronter i vår.

Men om Trezeguet och Ibrahimovic kan samarbeta som de gjorde på Castellani är det ingen tvekan om vilken Juves största styrka är, eller om vilka som är förstaval på topp när det bränner till.

Zlatan Ibrahimovics inledande halvtimme var glimrande, Trezeguets avslutningar fenomenala.

Som 4-0: gamle Gianluca Berti i Empolis mål kom på mellanhand i en utrusning, Trez märkte det direkt, släppte Berti med blicken och la all koncentration på att träffa bollen exakt rätt med högerfotens utsida.

Så svårt, så enkelt.

Om det blir en perfekt säsong för Juve återstår att se.

Men det var i alla fall en perfekt söndag.

???

Det allra mest fascinerande med Serie A så här långt är annars att man inte blir besviken.

Alla de stora målskyttarna gör mål: Luca Toni, Sjevtjenko, Lucarelli, Trezeguet. Alla nya starlets imponerar: Bojinov, Makinwa, Muntari. Och Emanuele Filippini har fått varning i två matcher av två.

???

På temat förväntade saker: Roma misslyckas med att vinna på Olimpico igen, för åttonde gången i rad. Klubbrekord.

Om inte Spalletti kan få ordning på laget - vem i hela världen ska få det då?

???

Till sist: Läggmatcher i Serie A är ingen nyhet. Men Magnus Hedmans tal om skyldighet och heder hade klingat bättre om han hållit det i maj 2004.

Då hade det betytt något.

Simon Bank