Fem punkter: Östersund-Hammarby
1. Hade Michelsen lärt sig läxan?
I Sportbladets första intervju med Jakob Michelsen resonerade Hammarbys nya tränare kring sin fotbollsfilosofi. Han ville inte slå fast exakt hur Bajen skulle spela under 2017 – i stället pröva sig fram – men kunde däremot med emfas ryta till om hur det inte skulle se ut.
– Som Hammarby ställde upp borta mot Östersund (hösten 2016). ÖFK hade väl 83 procent av bollinnehavet? Hammarby var för passiva då, sa han.
När jag pratade med honom inför dagens match var dansken precis så rättframt slagkraftig som vi vant oss vid:
– De har mördat oss tre matcher i rad. En gång i cupen i våras och två gånger förra året. De har krossat oss!
Tränarens anklagelseakt mot föregående prestationer var följande: Hammarby har varvat ett lågt försvar, vilket förstås kan vara rimligt, men samtidigt varit alldeles för passiva. Kombinerat är det förödande och defensivt dysfunktionellt.
2. Persson buntade ihop hemmalaget
Curtis Edwards, Fouad Bachirou och Brwa Nouri. På konstgräs vet vi att det är seriens förmodligen mest bollsäkra innermittfältstrio. Men för att bryta med de senaste mötenas nästan letargiskt passiva Hammarby ordinerade Michelsen den här medicinen: högre och aggressivare press samt vård av tidigare sjukt bollinnehav. Johan Persson buntade under första kvarten i tur och ordning ihop Hosaim Aiesh, Brwa Nori och Alhaji Gero samtidigt som resten av mittfältet hela tiden gnagde fram små irriterande sår på ÖFK:arnas hälsenor när jämtarna försökte bygga spel.
Lika redundant som Johan Perssons roll var då han byttes ut tidigt hemma mot AFC Eskilstuna, lika nyttig var den på bortaplan mot Östersund.
3. 77 procent i bollinnehav... för Bajen! Eller!?
Det gav... resultat. För när Bajen vann boll så behandlade de den varsamt. Det ledde till att Hammarby hade ett bollinnehav på unika 77 procent (!) första halvtimmen, vilket jag har svårt att se att något bortalag lyckats med sedan Graham Potter tog över Östersund. Siffran lät dock väl hög, och efter matchen röt flera ur Östersundslägret ifrån mot förbundets i hemmalagets ögon slappa och ofta felaktiga statistiktjänst. I chansväg gav dock bollinnehavet under den första halvleken inte mer än en vass Birkir Már Saevarsson-framstöt längs högerkanten. För även om Hammarby faktiskt imponerade var väl ändå känslan lite att att Östersund liksom... ville att Bajen skulle ha bollen?
4. Hosam Aiesh terroriserade Solheim
För även om Hammarby ägde bollen skapade Östersund de farligaste lägena före paus. Ronald Mukibi nickade och Alhaji Gero sköt – men den som värmde hemmapubliken mest var Hosam Aiesh. Yttern blev utlånad till Varberg förra våren, kom hem under sommaren och var småfin under hösten.
Under våren har göteborgaren tillsammans med Ken Sema stundtals varit direkt dominant, vilket Mats Solheim fick erfara på Jämtkraft Arena. Norrmannen har en otacksam felfotad Teddy Lucic-roll som högerfotad vänsterback och Aiesh terroriserade honom duktigt. Solheim blev bortgjord var gång Johan Persson inte hann med att dubblera mot den den speedige, men samtidigt trixige kantspringaren. Det ska dock sägas att Aiesh verkligen tappade kraft efter en dryg timmes spel.
5. Serge-Junior vass – men Östersund vassare
Östersund övertygade efter paus, men det var Hammarbys som tog ledningen. Jakob Michelsen ska ha alla cred i världen för att han vågade lita på sina magkänsla, spola Jingblad-värvningen Gershon Koffie och i stället satsa på den låååångt mycket billigare budgetlösningen Serge-Junior Martinsson Ngouali. Serge-Junior är flera gånger bättre med bollen, mycket duglig i närkamps- och presspelet och dessutom en offensiv kraft att räkna med. Det visade mittfältaren med besked när han mjukt lättade upp bollen i ena krysset.
Men det var som sagt Östersund som var allra starkast i den andra halvleken. Hammarby förmådde inte upprätthålla sina höga press och göra livet surt för spelgenierna i hemmalaget. Aly Keita har bäst uppspelsfot av samtliga målvakter (bättre än en mängd mittfältare också, för den delen) i serien, ingen kan kombinera löpstyrka och offensiv spetskompetens på samma sätt som Curtis Edwards och firma Fouad Bachirou/Brwa Nouri är som bekant halast i allsvenskan när de tillåts känna ett lugn med bollen.
Och matar man Jamie Hopcutt med tre fina chanser kommer engelsmannen till slut att göra mål. Engelsmannen brände två rena frilägen innan han tryckte in 2–1 på stopptid. Surt för Hammarby (totalt sett en godkänd insats) som var en man mer i samband med målet, men visst unnar man 24-årige Hopcutt all framgång efter den vidriga skadan som höll honom ur spel hela förra säsongen.