Fem punkter: AIK-Elfsborg
Per Bohmans fem punkter från AIK-Elfsborg på Friends Arena.
1. Upp till bevis, Elfsborg!
Det har varit segdraget. Det har varit ovärdigt.
Till slut är det säsongslånga myteriet i Elfsborg – fullbordat med en kölhalning mot Malmö FF – över. Klubbchefen Stefan Andreasson ville säkert äga beslutet och behålla Magnus Haglund för resten av året, men efter 0–6 nere i Skåne gick inte det oundvikliga att förhala längre.
Rikard Norling uttryckte det väl inför matchen.
– Nu är det upp till Elfsborgs spelare, snarare än Janne Mian.
Precis så!
Dags att se hur myteristerna klarar sig utan att tvingas bli fastsurrade i det Haglund-ankare som – i deras tycke – tyngt ner Elfsborg under 2017.
Dagens insats var dessvärre inte särskilt smickrande för Elfsborgs spelartrupp.
2. Goitom liknade Zidane
Visst var det inledningsvis ett rakryggat och hårt kämpande Elfsborg som klev ut på Friends Arena.
Raka led, ett rakt spel och i det stora hela rakt på sak.
Den enda linje som inte hölls rak är den som måste sitta i ryggraden på varje försvarare: backlinjen. Tvärtom var den otajmad, skev och långt ifrån väldrillad. En dödssynd, förstås.
Särskilt som ett AIK i storform oftast stod för ett utsökt anfallsspel. Gång på löpte framför allt den rörlige Henok Goitom men även Nicolas Stefanelli intelligent in bakom Elfsborgs ojämnt krokiga backlinje, undvek offsiden och skapade livsfarliga chanser.
Det var i det stora hela en orgie i vackra, väl utförda attacker från de harmoniskt samspelta AIK-spelarna men Henok Goitoms ögon i nacken-touch till Stefanellis 2-0-mål stod ut som en av årets vackraste aktioner. Goitom har bättre koll på sin omgivning än en övervakningskamera – ser att argentinaren redan är på rulle – och den gnugga sig i ögonen-eleganta direktskarven till lagkamraten var värdig Goitoms stora idol Zinedine Zidane.
3. Förläng med Blomberg, AIK
Finns det någon som inte är svag för obotligt osjälviske Johan Blomberg? Vattenbärare och mittfältsmaestro i samma lilla kropp. Han tar de för AIK livsviktiga tredjemanslöpningarna, letar upp varje fri yta att löpa in i och kantkombinerar med Daniel Sundgren.
Det som saknats de två senaste säsongerna är målskyttet. Det är inte bara på grund av otur eller att skåningen fokuserar på andra saker – som att springa ihjäl sig för laget – utan också för att siktet helt enkelt varit lite snett inställt.
Mot Elfsborg visade Blomberg att hans distansskytte fortfarande håller hög klass. 1–0-träffen var en slags vattenstämpel från en mycket välskolad yrkesman.
Förläng med honom, AIK. Särskilt som den tänkte ersättaren Robert Taylor ännu inte verkar redo för en viktig roll i lagbygget.
4. Men det är fler AIK:are som förtjänar beröm
Men att AIK verkligen fått upp ångan den senaste månaden beror inte bara på Goitom eller Blomberg. Varje enskild spelare presterar som om de äntligen hittat de offensiva nycklarna som det krävdes en ansenlig mängd arbete för att locka fram ur i Rikard Norlings spelsystem.
Ett axplock:
Vindsnabbe Rasmus Lindkvists chosefria och rasande rakt på sak-mässiga offensiva utflykter, Daniel Sundgrens mer aviga framstötar, Kristoffer Olssons allt mer självklar i sin roll som playmaker och är inte Haukur Hauksson en av seriens mest underskattade offensiva huvudspelare? Islänningen är köttig och vältajmad på en och samma gång och det kändes oväntat att det här var hans första mål för säsongen.
I vilket fall: vägen till Europaspel ligger öppen för AIK.
5. Stefanelli och Goitom – som två barndomsvänner
Det är hårda krav i AIK. Ofta för hårda och på ett vis som alltid riskerar att bli kontraproduktivt. Nicolas Stefanelli hade två-tre matcher på raken där han såg vilsen ut.
Mer än en supporter och journalist tog det som ett bevis för att sportchefen Björn Wesström slängt bort ett överpris på en övervärderad argentinare.
Förstås alldeles för överilat kan vi konstatera efter 22-åringens åtta mål på totalt tolv allsvenska starter. Det är ett sensationellt facit för en forward som naturligtvis behövde tid att ställa om sig till AIK:s spelsystem. Hattricket mot Elfsborg var välförtjänt och avsluten så distinkt delikata som man väntar sig av en anfallare hämtad från den argentinska högstaserien och samspelet med Henok Goitom plötsligt intuitivt intimt som mellan två barndomsvänner.
Stefanellis formbesked sätter dessutom AIK i en bekvämare förhandlingsposition gentemot den lika kapable som dyre Chinedu Obasi.