Misstankarna gror i Italien

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-03-14

Simon Bank: Världen är partisk och falsk

Domarveckan avslutades med en domarskandal, och nya argument för att fotbollsvärlden är falsk, skitig och korrupt.

Jag vet inte, jag.

Men den är definitivt ironisk.

Vilket skämt.

Sergio Pellissier, en före detta Torino-spelare till råga på allt, drog till från 13 meter och bollen tog i ribban, marken och ribban igen. 1-0 till Chievo. Hela bollen var över linjen, åtminstone en decimeter.

Pellissier såg det, tv-tittarna såg det.

Men inte domarna.

Stora Domarveckan i fotbollsvärlden avslutas med en ny kontrovers, med att två domare missar att se ett uppenbart mål.

Den skicklige Gianluca Paparesta, Collinas givne kronprins, såg inget, inte hans assistent Stefano Papi heller.

Om missen på Bentegodi är ett argument för något så är det för målkameror. Debatten har förts i England i vinter, den förs i Turkiet just nu och i Italien idag.

I en sport och marknad där miljarder står på spel är det horribelt att lägga allt ansvar i tre domares händer, när det inte ens är nödvändigt längre.

Målkameror nu!

Jag ska trycka upp dekaler.

Målet som inte blev innebar nu att Juventus kunde rädda tre poäng och status quo i ligatoppen, efter ett fint mål av Oliveira. Juve var lamt, bakis efter Champions League-festen. Med ett anfallsspel i händerna på en matchotränad Trezeguet hände just ingenting. Milan var inte heller särskilt vasst, ett par timmar tidigare, men Juve var blekare.

Milan manövrerade ut ett väldigt gediget Samp, Juventus var toktrubbigt mot lilla Chievo.

Zalayeta sprang som vanligt, men Zlatan saknades, och spelbyggnaden gick långsamt och omständligt.

Den Stora Konspirationen

Dessutom var Chievo rätt bra. Kak-kungen Luigi Campedelli, presidenten med Serie A:s barnsligaste utseende, var rasande efter matchen mot Sampdoria senast och hävdade att det är förbestämt att Chievo ska åka ur.

Tanken på Den Stora Konspirationen blev nog inte så mycket mindre igår.

Tro mig:

Il calcios variant av helvetet kommer att braka löst på nytt.

Begick Paparesta ett misstag under skuggan av en tiondel? Ett ärligt misslyckande i ett svårt arbete?

Spelar ingen roll.

Ingen kommer att tro det.

Pratet om att Norditaliens storklubbar i allmänhet - och Juventus i synnerhet - gynnas av domarna är lika utbrett som gammalt. Antijuve.com är en av flera hemsidor som ägnar tid åt att lista a l l a tveksamma domslut som gått Juves väg. Idag jobbar Antijuve över hela lunchrasten.

Och de är inte ensamma.

Skrikig Ricki Lake-show

För en vecka sedan låg jag på ett hotellrum i Milano och tittade på ett favoritprogram på tv. Il Processo di Biscardi sänds under två timmar varje måndag, med en miljon tittare i snitt.

Programmet är helt och fullkomligt sinnessjukt.

Om ni tänker er en ovanligt skrikig Ricki Lake-show, fast om fotboll, kommer ni nära. Rasande gråhåriga män skriker åt varandra, avbrutna endast av inzoomningar av tysta, kvinnliga fotomodeller och deras dekolletage.

Väldigt ofta handlar il Processo om domare.

Med hjälp av extrem repristeknik plockar man fram helgens mest kontroversiella situationer, och granskar dem under lupp.

15,18 centimeter onside

I måndags fick de fnatt, efter Salvatore Racalbutos många missar under hatmötet Roma-Juventus. Racalbuto godkände tre mål som borde underkänts och underkände ett mål av Zlatan Ibrahimovic som borde godkänts.

Indignerade herrar i il Processos studio kunde efter repriskonsultation konstatera bland annat att Zlatan var 15,18 centimeter onside när han vinkades av. Jag skojar inte.

Misstanken om en dold, politisk dagordning som genomsyrar allt är utbredd i hela det italienska samhället. I fotbollen mer än någon annanstans. I en opinionsmätning häromåret trodde 50 procent av de tillfrågade att domarna är partiska.

Domarna är knappast partiska, men inte heller opåverkade av de stora klubbarnas makt.

Går det att minska politikens inflytande? Kan man hjälpa domarna med ny teknik? Vill vi hitta ett sundare domarklimat på planer, kring tränarbås och i medier?

Efter en vecka i Salvatore Racalbutos, Anders Frisks och Gianluca Paparestas sällskap känns det som om frågorna är viktigare än någonsin.

Åh, så gärna jag velat se Il Processo di Biscardi i kväll.

Simon Bank

Följ ämnen i artikeln