”Jag har sett henne göra de mest spektakulära mål du kan tänka dig”
Talangerna som kan avgöra guldstriden – del 1: Felicia Schröder
Publicerad 2023-11-03
GÖTEBORG. För knappt ett år sedan spelade hon med damjuniorerna i en division 5-klubb ute på öarna.
På söndag kan 16-åriga Felicia Schröder skjuta SM-guldet till Häcken.
– Det är såna här matcher jag längtat efter att få spela, säger hon.
Det blåser iskalla snålvindar över Gothia Park Academy. Sådär från alla håll där det inte går att hamna i lä, oavsett var man ställer sig. Några av Häckens herrspelare rehabtränar på planen längst till vänster från klubbhuset sett. Längst till höger tränar klubben P19-lag. På planen i mitten står damtränaren Mak Lind och huttrar under damlagets träning.
– Det var bättre när jag själv var spelare, då kunde jag röra på mig och hålla mig varm i alla fall, muttrar han med ett leende.
Det finns ju inte mycket annat att gnälla på hos Hisingsklubben just nu. På söndag kan de säkra SM-guldet mot Hammarby, och de har redan kvalificerat sig till höstens Champions League-spel och stormatcher mot Real Madrid, Chelsea och Paris FC.
Och så har han ju möjligheten att få träna spelaren som sköt dem dit också. 16-åriga Felicia Schröder.
– Nu ska hon bara avgöra på söndag också, så har hon fixat både SM-guld och Champions League åt oss, säger han och ler igen.
”Vet inte vad som händer”
Att säga att det gått fort för henne är ingen överdrift. Inte ens Shinkansen, de japanska snabbtågen som forsar fram i 270 kilometer i timmen, har en chans. Förra hösten spelade Schröder för IFK Björkös F-07-juniorlag, blandat med HBH:s (Hönö/Björkö/Hjuviks) två år äldre damjuniorer. Under våren gick flytten till Häcken, för spel i F17-laget, i april skrev hon på ett a-lagskontrakt med syftet att spela i elitettan och träna med Häckens allsvenska lag. Ett par veckor senare fick hon hoppa in i allsvenskan för första gången, och gjorde mål efter bara ett par minuter på planen. Sen i september är hon ordinarie som ensam anfallare i allsvenskans ledarlag och i september gjorde hon mål i båda mötena med Twente i Champions League-kvalet och var den som sköt Häcken till gruppspelet.
Vad är det som händer…?
– Äh, jag vet inte. Det är nog frågor som jag inte har svar på. Men det är jättekul, verkligen, säger hon.
Schröder har just genomfört ett superlångt träningspass i kylan, följde sen upp det med ytterligare en halvtimme i gymmet innan hon slår sig ner med Sportbladet inne i ett hörn på Gothia Park Academy, tillika Häckens klubbhus.
Fast just där är hon inte supersnabb.
Den senaste tidens dundersuccé har inte gått obemärkt förbi, intervjun är den tredje hon ger på en vecka till en stor tidning, men även om hon börjar vänja sig så är det fortfarande något kring det som hon inte klarar av.
– Jag kan inte göra intervjuer om det sitter lagkompisar i närheten. Det klarar jag inte av. Jag måste ha fokus på en grej, säger hon och vi lämnar vårt hörn, går in i matsalen, letar runt där, men tvingas inse att även där sitter det medspelare. Till slut är vi tillbaka vid det första hörnet där gänget skrattande får gå och sätta sig någon annanstans.
– Det går inte annars. De hade suttit där och gjort miner eller något sånt, säger Schröder och skrattar.
Men du börjar ändå vänja dig vid media?
– I början hade jag inte så jättemycket erfarenhet av det. Men jag tycker ändå att det har blivit bättre. Jag har blivit mer bekväm i det, men det kommer väl också av att jag fått öva lite mer.
Ja, du känns väldigt bekväm nu?
– Ja, det är bra! Det är positivt. Det känns som att det går åt rätt håll. Det är bara att vänja sig.
Får säga åt mamma
Hon var sex år gammal när hon började spela fotboll ute på Björkövallen på den lilla ön Björkö i Göteborgs skärgård.
– Jag började spela tack vare min storebror Alexander. Han är tre år äldre, och vi spelade alltid ihop när vi inte hade något annat att göra. Det har gjort jättemycket för mig.
Mamma Julia har handbollsbakgrund, så bollsinnet finns i familjen. När Felicia gjorde debut i det yngsta landslaget i fjol skrev Julia en kommentar på hennes instagram om att ”hjärtat sväller över av stolthet”.
Vad känner hon i så fall nu, efter allt som hänt i höst?
– Haha, mamma har alltid varit sån. Väldigt stolt. Det är nästan så att jag får säga åt henne, ”Mamma, det är lugnt nu”. Men nä, hon är så härlig.
Det är Julia som i alla år skjutsat Felicia till träningar och matcher, där varenda bortamatch spelats i Göteborg, en dryg timmes körning från skärgården.
– Hon har betytt jättemycket för mig i fotbollen också, det är jättehärligt att ha henne som mamma.
Medan Häcken-ledningen, media och Hisingslagets supportrar är smått chockade över Schröders utveckling så sitter det en person ute på Björkö och är inte det minsta förvånad. Johnny Olsson har varit hennes tränare sen hon började spela som sexåring.
– Nej, verkligen inte. Vi som har sett henne under alla år vet mycket väl vart hon ska ta vägen. Vi får väl se vem som blir först med ett erbjudande, Real Madrid eller Chelsea, nu när de får se henne spela i Champions League. Hon kommer snart att ösa in mål, jag bara väntar på det, säger han.
Vet inte hur många mål hon gjort
De senaste fem-sex åren har hon dubblerat och spelat med dels sin åldersklass, tjejer födda 2007/2008, dels med laget som är två år äldre.
– Hon har varit otrolig under hela sin karriär, alltid stuckit ut. Hon har inte bara varit ett nummer större än de andra spelarna, utan två-tre. Hon var liten till växten i början, men som spelare har hon alltid varit något utöver det vanliga, fortsätter Olsson.
Felicia Schröder själv har dålig koll på hur många mål hon gjort, vet bara att det är många. Han har mer koll.
– I fjol gjorde hon över 100 mål. Det är väldigt, väldigt få matcher genom åren där hon gått mållös av planen. Oftast gör hon mellan ett och fyra mål per match. Och på alla möjliga konstiga sätt också, de mest spektakulära mål man kan tänka sig. Jag tror att nu när det lossnat för henne så kommer hon att visa upp hela sitt register.
Intresset har funnits från betydligt större klubbar. Hon har tidvis tränat med Häcken under flera år. Olsson berättar också om samtal från Rosengård, och IFK Göteborg har också jagat henne då hon går på Änglagårdsskolan inne i Göteborg.
– Vi har trott att hon ska ta nästa steg, men hon har alltid sagt nej och stannat kvar hos oss. Vi är som en familj här ute på öarna. Och hon har utvecklat alla våra andra tjejer, vi har legat i toppen med vårt F-07-lag i Göteborg varje år.
”Familjär klubb”
Oron fanns när Felicia Schröder i våras till slut skrev på för Häcken. Hur skulle laget, som nu dessutom skulle ta ett steg upp och bli ett a-lag, stå sig utan henne?
– Det visade sig att vi stod oss väldigt bra ändå, mycket tack vare Felicia. Hon har fått de andra spelarna att utvecklas, hon ska ha massor av credd för att de gick direkt upp till division 4.
Stoltheten hos Björkö-gänget över hennes succé i Häcken går att ta på. Och det råder ingen tvekan om att känslorna är besvarade.
– De är så härliga. Det är väldigt familjärt på Björkö, alla är med varandra och har respekt för varandra. Att ha vuxit upp i en sån liten klubb ha gett mig mycket fördelar nu. Och Häcken är också en sån familjär klubb, det har gjort att jag känt mig trygg väldigt snabbt. Det är nästan som att jag är kvar i samma klubb.
Vad hade du för målsättning när du skrev på för Häcken i våras?
– Att ta en startplats, och sen utvecklas på alla sätt och vis både på och utanför planen.
Du var 15 år och hade som målsättning att ta en startplats hos en av guldkandidaterna i allsvenskan…?
– Nej nej, inte i år. Utan på lång sikt. Men det är kul att det har gått så snabbt att jag får möjligheten redan nu.
Försök förklara då, hur det gått till?
– I Björkö så la jag väldigt, väldigt många timmar på planen. Så det kan väl vara en faktor. Och sen att jag vågar, och vågar misslyckas. För det är det jag lär mig av. Och så familjen, de finns där och hjälper mig.
Hyllningen: En komplett spelare
Johnny Olsson kan inte heller riktigt förklara hennes snabba resa. Men är för den sakens skull inte förvånad.
– Hon är en så komplett spelare, med så otroligt mycket kvalité i kroppen. Det finns liksom inga begränsningar. Hon är bra med bägge fötterna, snabb, stark, skjuter som en häst med bägge fötterna och tar avslut från alla möjliga håll. Jag har sett henne göra mål på de mest osannolika sätt. Och sen, på det, så är hon en fantastisk framspelare också. Hon gör lika många assists som mål.
Men han erkänner att han var lite orolig i våras, när 16-åringen snabbt gick från Häckens F17-lag till utvecklingslaget i elitettan.
– Ja, då var jag lite orolig, ska det verkligen gå så här fort direkt?
Han, och Häcken, fick dock snabbt revidera sina tankar efter att hon gjort sex mål på sju matcher i elitettan och sen då mål i den allsvenska debuten som inhoppare i omgång tre.
Efter att Mak Lind efter sommaruppehållet tog över tränarrollen efter Tottenham-flyktade Robert Vilahamn så har Schröder varit given i startelvan, förvisso till viss del på grund av Clarissa Lariseys fotskada.
– Hon fick chansen när jag klev in här och hon har tackat och tagit emot. Hon avgjorde i Champions Leauge, har gjort mål i ligan och är nyttig i offensiven. Plus att hon även jobbar hårt i det defensiva. Så jag är jättenöjd med det som hon visat upp, säger Lind.
Vilka skulle du säga är hennes största styrkor?
– Hennes spets är hennes tekniska förmåga. Hon är väldigt skolad i sina fotbollsaktioner. Sen är hon smart, om du tittar på målet hon gör mot Twente, den förstatouchen… Alltså, det är hög klass på den. Den typen av aktioner ser jag ofta hos henne på träning också.
”Hålla fötterna på jorden”
Men mitt i alla hyllningarna finns det också fog för viss återhållsamhet. Mak Lind pratar regelbundet med Schröder om förväntningar och krav, både från henne själv och omgivningen.
– Det viktigaste är att hon lyckas hålla fötterna på jorden. Det kan gå snabbt. Du är ung och det går bra för dig, och då kommer förväntningarna att öka. Då gäller det att vara jäkligt noggrann, både för mig som tränare, och för Felicia, och hålla förväntningarna på en rimlig nivå. Det är absolut inget problem nu, det är mer som en heads up, att hon ska tänka på detta.
Lind lägger ner mycket tid på att jobba med sin supertalang.
– Jag pratar mycket med henne, försöker finnas där för henne när hon vill prata. Så att hon förstår sin roll och förväntningarna. Hon ska ta det i den takten hon klarar av. En äldre, mer erfaren, spelare vet på ett annat sätt hur man hanterar en motgång mitt i en match. Här gäller det att jag pushar så mycket jag kan, för vi kan vrida och vända på det hur mycket som helst, Felicia är fortfarande bara 16 år.
Det måste vara inspirerande för dig som tränare också?
– Jättemycket. Det är det bästa jag vet när jag har en fotbollsspelare som är mottaglig, som går att utveckla, är hungrig och vill så mycket själv. Det är jäkligt viktigt.
Schröder håller med och gillar samspelet dem emellan.
– Mak är väldigt ärlig och jag känner att jag kan prata med honom om allting. Det är väldigt tryggt för mig också. Som ung spelare så har jag ju inte så mycket erfarenhet. Sen var han ju back under sin spelarkarriär också, så han kan ge mig mycket tips i min anfallsroll. Vi pratar om mycket, och det känns väldigt bra.
Kan ta första guldet
På söndag spelar Häcken en av de viktigaste matcherna i elitdamlagets korta historia. Seger mot Hammarby på ett närmast fullsatt Tele2 Arena skulle ge klubben deras första SM-guld någonsin på damsidan.
– Det ska bli jättekul. Det är såna här matcherna jag längtar till och vill spela.
Hon är, trots den senaste tidens succé, långt ifrån säker på att hon kommer att spela från start. Men ute på Björkö sitter Johnny Olsson och är desto mer övertygad.
– Jag är övertygad om att hon kan avgöra hela matchen. Får hon bara spela från start så, det räcker med en chans, då sätter hon den.
