Rossi är poesi på motorcykel - trots fallet

ROM

Valentino Rossi, den oövervinnelige, krockade och ramlade ur Japans Grand Prix i söndags.

Sånt händer till och med italiensk idrotts okrönta kung. På söndag har han chansen att ta sin sjunde VM-titel.

Inget funkade för MC-guden Rossi i söndags. Det är ovanligt, men säkert ingenting att oroa sig över.

Ingen är perfekt.

Bara Valentino Rossi.

Han vinner med en sådan självklarhet att man får nypa sig i armen för att känna efter om det händer i verkliga livet.

Söndagens händelser är bara en liten skönhetsfläck på myten Rossi. Nu har visserligen ärkefienden och huvudkonkurrenten Max Biaggi en matematisk chans att gå om honom.

Men matematik är en sak och motorcykel är en annan.

Rossi blev sur

Sagan om Valentino Rossis sjunde VM-titel vid 25 års ålder kommer antagligen att avgöras på söndag i Malaysia, en vecka senare än beräknat.

Pazienza. Man får ha tålamod, som italienarna säger.

Rossi blev sur i Japan därför att han anklagades för farlig körning och ledsen för att han skadade sin vän, Marco Melandri. I övrigt tror jag inte att han är det minsta skakad. Förmodligen tycker han bara det är roligt att det kommer lite mer spänning i de sista tävlingarna. Problemet med en sådan som Valentino är ju att han dödar mästerskapet genom att vara så otroligt överlägsen. Alla talar om Zlatan, Totti och Kakà. Men den oslagbare är Valentino.

Han är så otroligt cool. Italienarna har vant sig vid honom nu. I början behandlade de honom som en lustig krumelur, en sorts Pinocchio som försökte bli människa genom att köra motorcykel.

Det låg ingen elakhet i detta. Valentino Rossis stil och uppenbarelse var bara så olik hans landsmäns bild av en framgångsrik idrottsman. Inga flotta kläder, ingen frisyrgelé och inga bimbos. Han talar en fullständigt begriplig och välartikulerad italienska.

Dessutom levererar han små korta fraser som låter som eviga sanningar. Om Valentino Rossi inte vore motorcykelkung, skulle han ha blivit filosof.

Möter Alexander den Store!

Det gör honom till en intressant figur även utanför MotoGP-loppen. Den italienska tecknaren Milo Manara har gjort en serie av honom och i den har Valentino bett att få träffa tre personer som han beundrar, Jim Morrison, Steve McQueen och Alexander den Store.

Rossi kryper liksom in i serien och fantiserar om ett möte med Alexander den Store!

-Någon har sagt att jag påminner om honom. Därför måste jag träffa honom i serien. Jag skulle vilja snacka lite med honom, säger Valentino Rossi i en alldeles färsk intervju.

Det de har gemensamt är en omänsklig framgång tidigt i livet i kombination med tur och vinnarinstinkt. Alexander och Valentino skördar seger efter seger.

Valentino dödar inte sina motståndare med vapen, men han förgör dem med sin talang och sin självkänsla. Han har nerver av stål och hans gängliga kropp är lika stark och följsam som de fantastiska cyklar han kör.

Han får loppen att se ut som musik och poesi. Rossi tycks bli ett med sin maskin. Vad hände när Valentino bytte från segervissa Honda till Yamaha säsongen 2004?

Jo, Yamaha vann MotoGP med Rossi i sadeln.

Det är alltså han som gör skillnaden. Men när ska han tröttna på att tävla utan en likvärdig konkurrent?

Valentino Rossi drömmer om en motorcykelresa med en god vän och mer tid för att läsa, lära och få idéer.

Bara inte stå still. Steve McQueen sade att livet är att tävla, allt det andra är bara en enda lång väntan. Och vänta kan Valentino Rossi inte. Då blir han galen.

Men det finns andra som väntar på honom. Ferraris chefer vill se Valentino Rossi som Schumachers arvtagare. Om han antar den utmaningen, blir han kung på riktigt.

VeckANS 5 hetaste

Kristina Kappelin