Bank: Om Sverige tänker välta Tyskland bör de göra det nu
Det kommer inte bli enklare sen
ottawa. Samma överlägsenhet, samma kvalitet, samma strålande självsäkerhet.
Men det är inte samma gamla Tyskland som Sverige ska möta.
De var bra.
De kommer att bli bättre.
”Hon är en jävel på att måla naglarna”
Högsommarvärmen kommer som en smäll i ansiktet. Flyget tog mark i Ottawa, hade jag varit landslagsspelare hade jag fått kramp på en kvart.
Men det är här som motorerna ska startas om på andra sidan midsommar. Sverige har fått en chans till att göra VM till sitt och mitt i all besvikelse måste det kännas som en befrielse att ta land just här; utan press på sig, utan några förväntningar.
Dessutom är det vackert här.
Det går att sitta i solen, se glittret i Ottawa River, äta en salade niçoise med rosa tonfisk och kika upp mot the Hill och parlamentet. Det går också att åka en trappa ner på ett hotell och stirra rakt in i världens mäktigaste fotbollsvägg.
Tyskland kom före Sverige hit, och det första de skickade ut var en perfekt bild av vad de varit, vad de är och vad de har för avsikt att bli framöver.
Till vänster satt Nadine Angerer, 36-årig målvaktstiger som vunnit fem EM-guld och två VM, och som gör sitt sista mästerskap.
Till höger satt Lena Petermann, 21, som avgjorde finalen i U20-VM i fjol och gör sitt allra första seniormästerskap.
Så ser en generationsväxling ut.
Kraschade rakt in i Tyskland
Angerers mun sa att det är 50–50 mot Sverige, men hela hennes uppenbarelse dementerade det. Det var spjuveraktiga blinkningar, glimten i ögat, skratt och skämt och bisatser här och var som avslöjade att hon inte har någon som helst tanke på att åka hem från Kanada redan nu.
Det fanns en tid när Nadine Angerer var så osäker att hon missade en landslagsuttagning eftersom hon var för nervös för att våga öppna brevet som kom från förbundet. Det där var väldigt längesedan.
Nu har hon sett nästan allt, vunnit nästan allt, och svept fotbollsvärlden fram med en generation spelare som var stenhård, både fysiskt och mentalt. Sverige fick lära känna den på väldigt nära håll, under flera år började alla mästerskap med att svenskorna pratade om guld och slutade med att de kraschade rakt in i Tyskland.
Det känns verkligen inte som att vi närmat oss sedan dess.
I takt med att damfotbollen utvecklas blir skillnaderna mellan de stora och små tydligare för varje år. Sverige var pionjärer i den här sporten, ett relativt jämställt land som var tidigt ute på banan och kunde fira fantastiska framgångar.
Nu är fotbollsvärlden både bredare och spetsigare.
En och en halv miljon amerikanska flickor spelar fotboll, intresset växer lavinartat bland de unga. I Frankrike kan allt fler talanger dra nytta av akademisystemet även på flicksidan. Det rör sig snabbt i England och lite långsammare i Spanien.
Och längst fram av alla går Tyskland.
De var bra i går, de kommer att vara bra i morgon, och när Lena Petermann och de andra juniorvärldsmästarna växt klart kommer de att bli ännu bättre, ännu tempostarkare, ännu mer tekniska. Tysk damfotboll är inte utan problem, men deras pilar pekar i alla fall åt rätt håll:
När de mötte Norge klockan tio en vardagskväll såg sju miljoner tyskar matchen på tv, Allianz sluter tunga namnavtal med Bundesliga, i Wolfsburg kliver Volkswagen-koncernen in med pengar, i Frankfurt firar man fortfarande sin Champions League-titel, i München kapprustar FC Bayern för fullt, och talangutvecklingen som gjorde tyska pojkar och herrar bäst i världen har börjat spotta ur sig talanger på damsidan också.
De bygger stort för framtiden
Om Sverige vill tävla måste de bli effektivare och smartare, både här och på sikt.
Nadine Angerer kan sitt Sverige, hon har stått i mål för Djurgården och stått i vägen för landslaget fler gånger än vi vill räkna.
Jag frågade henne om vilka skillnader hon ser mellan Tyskland och Sverige, taktiskt, tekniskt, mentalt.
Hon höll inte igen särskilt mycket.
– Vi spelar på ett annat sätt, förklarade hon. Sverige spelar mycket med långbollar, de är fysiskt starka, har en snabb anfallare. Vi spelar smartare, har bättre teknik, och om man tittar på hela truppen – och inte bara startelvan – så har vi högre kvalité.
Pia Sundhages idé om ett bollinnehavsskickligt svenskt landslag packades ihop och frystes in före VM. Nu har Angerer rätt: Det är långbollar, fysik och en snabb anfallare (eller möjligen två) som Sverige har att hoppas på.
Tyskland bygger för framtiden, de bygger stort, om Sverige tänker välta dem är det nog bäst att Caroline Seger, Nilla Fischer och de andra passar på redan nu.
Visst, det kommer att bli oerhört svårt.
Men det kommer sannerligen inte att bli enklare framöver.
”Hon är en jävel på att måla naglarna”
* TV4 lördag 22.00 – Sverige-Tyskland