Rydström: "Zlatan är en småpojke"
Uppdaterad 2018-07-26 | Publicerad 2014-03-27
Rydström ställs mot väggen
Han vill varken kalla sig journalist eller tränare, men strateg går fortfarande bra.
Henrik Rydström har klivit ur ett strålkastarljus, in i ett annat: Att förändra svensk fotboll i grunden.
Då går det inte att backa för några strider, inte ens om motståndaren heter Zlatan Ibrahimovic:
– Zlatan är en småpojke, säger Rydström, 38.
Den här intervjun går att ifrågasätta. Jag är anställd av Aftonbladet, Henrik Rydström frilansar numera åt Aftonbladet. Vi är i någon mening kollegor, även om vi aldrig har träffats i ett privat sammanhang. Oavsett vilka frågor jag skulle ställa finns ett överhängande tvivel om jag kan förhålla mig objektivt till en medarbetare.
Det får läsaren avgöra, mina skäl till intervjun är tre:
Henrik Rydströms huvudsakliga sysselsättning är ungdomstränare i Kalmar FF: 65 procent med U17-laget och 35 procent som instruktör på KFF:s fotbollsakademi. Det vill jag veta mer om.
Jag vill också höra hur det har varit att kliva ur strålkastarljuset. Vad händer när du inte får den bekräftelse – positiv som negativ – som en elitfotbollsspelare matas med varje vecka?
Dessutom finns ett par konkreta fotbollsfrågor där ex-spelaren Henrik Rydström kan föra debatten framåt.
Okej, det finns ett fjärde skäl också, ett personligt.
I Sportbladets allsvenska bibel testade vi det något inavlade greppet att vända på rollerna: Där intervjuade Henrik Rydström mig. Jag tvingades formulera kvicka och kloka svar på ett myller av kniviga frågor – nu är det payback time.
När du intervjuade mig, Henrik: Vad var det mest korkade jag svarade?
– Förvånansvärt lite. Jag trodde att jag skulle få höra fler korkade saker. Men du har nog utvecklats.
Erton är överskattad
Som journalist har man ju ett annat perspektiv. Man tittar mycket på matchavgörande händelser, inte lika mycket på spelarna som utgör grunden och fundamentet i ett fotbollslag. Nämn en allsvensk spelare i närtid som du tycker fått för lite uppskattning – och den spelare i närtid som är mest överskattad?
– Andreas Eriksson. Hans insats för BP i fjol var bitvis formidabel.
Finns det ingen spelare i allsvenskan som är överskattad? Eller vill du bara inte nämna någon av gamla kollegiala skäl?
– Erton (Fejzullahu). Men man måste ändå gilla hans otroliga självgodhet. Det är inspirerande.
”Allsvenska lag är så primitiva”, sa Sirius tränare Kim Bergstrand efter avancemanget till semifinal i svenska cupen där de slagit ut tre allsvenska lag. Håller du med Bergstrand?
– Delvis. Sedan 2010 har det glidit åt ett mer primitivt sätt att spela fotboll. Jag tror att Conny Karlssons HIF inspirerat många. Åren innan handlade det om 4-3-3 eller varianter av det och man såg 4-4-2 som något förlegat. Men så skapade Conny Karlsson en vinstmaskin av HIF. Och grunden var ett oerhört tajt lag, 4-4-2, en högt stående backlinje och plötsligt fanns det inga ytor kvar att spela i. Följden har blivit att det är väldigt fysiskt, många dueller och kampbetonat. IFK Göteborg var ett typexempel på sådan fotboll i fjol.
Lars Lagerbäck sa en gång att en tränares betydelse för ett fotbollslags resultat är tio procent. Marcello Lippi vred upp siffran till 20 procent i och med de växande trupperna. Nu talar man oftare om ”teamet” runt laget än enskilda tränare. Vilken är din bild?
– Jag tror att man som tränare kan påverka väldigt mycket. I förberedelserna, veckorna innan match, i taktiken och i att utbilda spelarna, lära dem att hantera olika situationer. Men sedan i själva matchen...då är det som fältherrarna i dåtidens krigsslag: Ett fåfängt försök att verka betydelsefulla.
Spelare försvann
En gång på 20 år har ett allsvenskt lag försvarat ett guld (Djurgården 2002/03). Trots att exempelvis Malmö 2011 hade samma trupp som guldåret 2010 och Elfsborg hade en bättre trupp (på papperet) i fjol än guldåret 2012. Är det tillfälligheter att allsvenska lag inte kan försvara ett guld? Eller försvinner hungern? Hamnar fokus på Champions League vare sig man vill eller inte?
– Eftersom jag själv varit regerande mästare vet jag att det är ohyggligt svårt att följa upp ett guld. I vårt fall handlade det till viss del om att tongivande spelare försvann. Men det handlade också om att vi, omedvetet, blev aningen bekväma. Vi sprang inte lika mycket som tidigare, även om vi inbillade oss att vi gjorde det. Social maskning, benämnde Nanne (Bergstrand) det som.
– Jag tror att det är viktigt att hela organisationen i föreningen vet hur de ska agera för att försvara ett guld. Agera som om guldet bara var ett delmål. För det riktiga och det svåra arbetet börjar efter guldet. Med andra ord, jag tror att det fallerar i själva organisationen i föreningarna.
AIK besegrade Kalmar med 3–0 i genrepet, trots att AIK spelade hela andra halvlek med tio man. Är det Gnaget som är bra i år – eller Kalmar som går mot en betydligt sämre säsong än fjolårets fina fjärdeplats?
– Jag har ju uttryckt en viss tveksamhet när det gäller AIK. Innan segern mot mitt KFF hade Gnaget bara två segrar på försäsongen och det har läckt rejält i defensiven. Sedan kör man över oss. Hm. Jag väljer att se det som en turseger. Även AIK kan ha tur.
”Klubbarna utnyttjar oss”
Pengar, löner och övergångssummor är ett närmast tabubelagt område inom svensk fotboll. Själv tjänar jag nästan 50 papp i månaden som journalist – varför vill så få fotbollsspelare svara på vad de tjänar? Vad tjänade till exempel du i månaden sista åren som spelare?
– Med segerpremier inte mycket mer än 70 000. Och då lirade jag i princip gratis de tio första åren i Kalmar FF. Slår jag ut mina 20 år i KFF hade jag nog en snittlön per månad på 300 kr.
– Jag har annars inget bra svar. Vi talade aldrig om det i laget. Ingen visste vad de andra tjänade. Vilket är märkligt, för det är något som klubbarna utnyttjar. Vår okunskap. Jag visste dock vad Tobinho, min bästa kompis, tjänade. Och han tjänade mindre än vad jag gjorde. Helt korrekt.
Har du någon gång erbjudits svarta pengar inom fotbollen?
– Nej. Om man inte räknar resersättningen jag fick som lön i Kalmar FF 1995. Trots att jag bodde i Kalmar ville Kalmar FF skriva om min lön till resersättning. Men Skattemyndigheten upptäckte det.
Vad hände?
– Kalmar FF fick omläxa. Och höll på att gå i konkurs. För det visade sig att väldigt många spelare i truppen tydligen bodde så att de var tvungna att resa långt till träningarna. Enligt Kalmar FF.
Journalist eller tränare – vilken är din titel numera?
– Strateg.
Vad från din egen syn på fotboll anser du viktigast att förmedla till unga spelare?
– Funktionalitet. Och med det menar jag att lära sig att agera på ett sätt som gynnar laget. Bara för att jag själv var en gnuggare betyder inte det att jag inte uppskattar fotboll som spelas med fart och flärd. Men det finns inget självändamål med att kladda på bollen. Sedan vill jag lära dem att spela med glöd och passion.
Du har pratat om att du inom ungdomsfotbollen vill ”skapa ett öppnare klimat, fritt från fördomar om etnicitet och sexuell läggning”. Består klimatet inom fotbollen i dag av fördomar om etnicitet och sexuell läggning? Vad har du för konkreta exempel?
– Inte lika mycket om etnicitet som om sexualitet och kön. När jag diskuterade kvinnliga fotbollsexperter inom media med mina yngre lagkamrater resonerade många av dem som om de var uppväxta på 1930- talet. Kvinnor kan ingenting om fotboll, kvinnor kan inte spela fotboll, etcetera. Som om alla män som agerar fotbollsexperter inom media kan spela fotboll.
– Eller homosexualitet, man ser det som något otänkbart. När jag sedan argumenterar med de här killarna en och en och tvingar dem att tänka några steg längre ser de ju bristerna i sina resonemang. Men när de är i gruppen, bland andra killar, faller de in i ett stenålderstankesätt.
Hur förändrar man det?
– Säg det. Ett första steg är nog att som ledare visa att man inte måste vara på ett visst sätt som fotbollsspelare. Att man inte måste vara tuff, hård och grabbig. Men i dagsläget är den som vill visa andra sidor av sin personlighet rädd att uppfattas som vek och alla vet ju att vekhet inte är någon bra egenskap om man vill hävda sig på planen. Jag vet ju hur hårt jag fick slita för att få min litterära sida accepterad i omklädningsrummet. Jag hade med mig en bok eller tidning och fick höra att jag försökte vara så jävla speciell. För att jag ville läsa. Tänk då om du är homosexuell. Eller om du är en kvinnlig tränare.
”Grabbigt beteende”
När jag kritiserade Zlatan Ibrahimovics uttalanden om damfotboll på min Instagram-sida klev du in i kommentarsfältet och menade att Zlatan skulle få ”ett gäng ryggdunkningar och en massa hö-hö från andra småpojkar”. Vilket han mycket riktigt fick. Är Zlatan en småpojke i det här avseendet?
– Ja, verkligen. Du har väl läst hans bok? Märkligt att så många sansade människor kan hylla honom för ett så grabbigt beteende som han ger uttryck för gång på gång i boken. I synnerhet i den senare delan av boken. Självförhärligande in absurdum.
Zlatan backade senare från delar av hans uttalanden, i synnerhet det om cykeln, men det gjorde knappast hans unga fanclub i kommentarsfälten. Vad skulle du vilja se att Zlatan tar strid för nästa gång, med tanke på den oerhörda möjlighet han har att påverka framför allt unga människor?
– Tänk vad välgörande det hade varit för väldigt många om Zlatan hade beskrivit stunder när han känt sig osäker och när han tvivlat. Att han förklarar att det är naturligt, att man inte alltid måste vara ultramacho. Om alla de här osäkra killarna – som låtsas vara säkra för att överskyla just osäkerheten – hade förstått att alla människor, också Zlatan, tvivlar ibland tror jag att de hade mått bättre.
”Zlatan kan inte fly”
Men vad har en förebild som Zlatan för ansvar? Har han något ansvar alls egentligen?
– På ett sätt, nej. Varje individ har rätt att agera utifrån sitt eget huvud. Samtidigt kommer det ett ansvar med ökat inflytande. Det kan inte Zlatan fly ifrån. Samtidigt innebär inte det ansvaret att han inte får göra fel.
Många spelare har ju vittnat om problemen man måste hantera när strålkastarljuset slocknar. Funderade du något på eventuella konsekvenser innan du tog beslutet att sluta i fjol?
– Inte på det där med strålkastarljuset. Men på det där med identitet, självbild och kärleken till fotboll. Jag har verkligen tyckt om att vara fotbollsspelare. Vardagen. Slitet. Att inte få vara det längre, det skrämde mig som fan. Jag sköt det framför mig i flera år.
Hur har det varit?
– Det har varit överraskande bra. Hittills är det som en befrielse. Jag har genom åren tagit på mig ett stort ansvar som spelare, blivit en symbol för Kalmar FF och jag har ju också varit intelligent nog att förstå konsekvenserna av förluster och motgångar. Så när vi har förlorat matcher har det tagit hårt på mig. Och folk har ställt mig till svars. Jag har också insett att jag nog var tämligen trött på den fysiska aspekten av fotboll.
Men att inte få den där bekräftelsen vid matcher längre, negativ som positiv, vad kompenserar du det med?
– Att göra muscle up och lägga upp det på Instagram, säger Henrik Rydström.
Påståendet är helt sant. Där finns egenfilmade snuttar på Rydström som svingar sig upp i romerska ringar.
Kanske är det klokt att hålla sig i trim med tanke på alla han riskerar att reta upp genom den här intervjun.
Så säger Rydström om...
...varför han slutade twittra:
– Jag kan bli intensiv. Jag hade 20 000 följare och om någon skrev något om mig eller till mig ville jag givetvis vara hövlig och svara. Även de som var negativa. Varje reaktion fick 50 reaktioner. Som fick 50 nya
reaktioner. Det blev för mycket.
…MFF-fansens banderoll mot nazism som först stoppades av MFF-styrelsen, sedan tilläts:
– Att vi är så jävla skitnödiga och försiktiga och livrädda att stöta oss med några att vi till slut inte är någonting. Vi blir Sveriges Radio. Nazism är åt helvete. Hur kan vi ens fundera på att stoppa en banderoll som är EMOT nazism? Om vi aldrig vågar stå upp mot något släpper vi snart fram det mörka i samhället. Eller förresten, det är ju exakt det vi redan gjort! Jag har sedan 2009 offentligt fajtats med Sverigedemokrater. Har någon inom fotbollsfamiljen uttryckt sitt stöd till mig? Givit mig tummen upp? Har Kalmar FF gjort det? Nej, nej. Däremot fick jag lova Kalmar FF att aldrig mera hålla tal på första maj för det gjorde sponsorer upprörda! Och att aldrig mer skriva negativt om Kungahuset för det gillade inte folk i KFF:s styrelse. Man häpnar.
…vilken fråga som engagerar honom mest inför höstens riksdagsval:
– Bristen på empati. För att det är bristen på den som gör att vi har ett främlingsfientligt parti i Riksdagen och mest av allt bryr oss om vår egen, egoistiska verklighet.
…Henke Larssons möjligheter att bli en lika framstående tränare som han var som spelare?
– Nja. Eftersom han var en fantastisk spelare krävs det att han når tränarhöjder som få svenska tränare varit i närheten av. Och det tror jag inte han är kapabel till.