Bank: En svensk kronprinsessa ställde sig i kö till tronen
FALUN. Drottning Marit vinkade fint, kung Petter exploderade som förr.
Skidvärlden ställde sig på tå.
Som den stod så såg den en svensk kronprinsessa ställa sig i kö till tronen.
Det är inte särskilt enkelt att få ihop allt.
Stina Nilsson har åkt fyra stentuffa sprintlopp som en färdig världsstjärna, hon har spurtsatt huggtänderna i Marit Björgen som en färdig världsstjärna, hon har pratat om sitt lag, sin trygghet och sin planering som en färdig världsstjärna.
Men hon är bara 21.
Stina Nilsson är inte färdig alls. Hon har ju bara börjat. Och det går inte att överskatta vilken betydelse det har.
När Falun slog upp dörrarna till VM kom artontusen för att titta på. De hade med sig tutor, flaggor, skällor och en förhoppning om att å ena sidan få se stor idrott, att å andra sidan få se att den där idrotten faktiskt rymmer andra färger än blått, vitt och rött.
18 000 som fick allt
Det börjar bli tjatigt att prata om Norges dominans som ett problem för skidsporten, när de norska stjärnorna själva får frågor om saken förklarar de att det faktiskt inte alls är deras problem.
Det är de andra som måste åka snabbare, inte de norska som ska bromsa in.
Lugnet höll på att sjunka i blötslask och osäkerhet, det var mörkt som i en sotararmhåla runt om – men lagom till start bröt solen igenom.
De där artontusen fick precis allt.
Mer än något annat fick de förstås Petter Northug, och det får ni tycka vad ni vill om.
Tror man på att det måste finnas plats även för de annorlunda, tror man på andra chanser i livet, tror man på bot och bättring och att människor faktiskt kan mogna – ja, då fick man sin tro bekräftad här.
Har haft ett helvete
Northug är ofta arrogant, emellanåt en fjant, men ingen kan tvivla på att han gått igenom ett personligt helvete det senaste året. Han har slagits med hela världen de senaste nio åren, men den här säsongen har han tvingats slåss mot sig själv.
De sa att det var en tuff bana, men den var inget mot vägen Petter Northug tagit hit. När han skogshuggarhögg sig igenom den första, fruktansvärda finalbacken var det en tuktad urkraft som släpptes lös.
Han slogs mot sig själv och vann, han drog till sig lillebror Tomas i en rörande kramhög och hade fuktiga ögon under nationalsången.
Gud ska veta – han borde ju – att Petter Northug inte är någon Jesus, men när han äreåkte upploppet tillbaka, fällde ut armarna och tittade mot himlen var det en parafras på miljoner bilder av tvivel och syndernas förlåtelse.
– Att stå här med guldet betyder mycket för mig, min familj, mina sponsorer och alla som jobbat med mig, sa han. Det var en stor lättnad när jag kom över mållinjen först.
Ingen vanlig 21-åring
Skidkungen är tillbaka. Så dags hade Marit Björgen redan gjort sitt.
Mätte Marit? Nä, efter tretton år i världseliten är hon fortfarande hungrig på mer.
Men det bästa med hennes sprintguld var att det var hotat av ett 21-årigt fenomen från Malung.
För att hänga med Marit Björgen hela vägen hem i en VM-final räcker det inte särskilt långt att bara kunna åka skidor snabbt. Det är det många som kan.
Stina Nilsson var tvungen att visa att hon kan lägga upp en säsong mot ett specifikt mål. Hon var piskad att klara fyra stenhårda lopp i tät följd. Hon var tvungen att tackla en stenhård mental press inför hemmapublik. Hon var tvungen att hantera det taktiska spelet bland åkare som åkt på den här nivån massor av gånger.
Allt det där är svårt, särskilt om man bara är 21.
Men Stina Nilsson är ingen vanlig 21-åring, hon är en 21-åring som precis ställt sig i kön för att ta över Marit Björgens drottningkrona.
Redan i prologen trampade hon in före Björgen i hästskon inne på stadion, och medan herrhoppet Calle Halfvarsson ägnade dagen åt att välja fel taktik och fel rygg gjorde hon allt rätt.
Hon är snart där
Ända sedan hon var liten knatte har hon varit van vid att ligga högt över alla utvecklingskurvor, och här var det en färdig världsåkare som växlade upp till nästa nivå.
När Nilsson åker skidor är det lite som att se de där Fredagen den 13:e-filmerna där Jason Voorhees-monstret promenerar ikapp offer som springer för livet. Hon åker lågfrekvent, estetiskt, majestätiskt, utan att stressa bort sin teknik.
Till slut kom hon ikapp alla utom drottningen.
När vi till slut fick prata med henne frågade jag varifrån all den där taktiska, avslappnade mognaden kommer ifrån.
– Jag har en mental trygghet som jag utvecklat under väldigt många år, tillsammans med min mentale tränare, sa hon.
Stina Nilsson har jobbat med rådgivaren Rune Gustafsson sedan hon var tolv. Så länge har hon förberett sig för att en dag bli bäst i världen. Hon behöver få rätt sorts träningsmil i kroppen, lära sig hålla sin nivå även över distans, för att ta sig dit.
När Marit Björgen hade 150 meter kvar såg hon en vit dräkt i ögonvrån, och förstod att hon var tvungen att ge precis allt hela vägen hem.
VM har börjat, Stina Nilsson har gett sig ut på en promenad i ruskig fart.
Hon är snart där. Det dröjer inte länge innan hon är ifatt och förbi.