”Begriper att det inte blir lika lätt här”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-01-07
Andrée Jeglertz om att byta damer i Umeå mot herrar i Djurgården
Damfotbollens störste har bytt sida.
Andrée Jeglertz är mannen som ska ta revansch för fjolårsfiaskot och göra Djurgården till ett storlag igen.
Sportbladet har träffat honom.
Efter fyra raka SM-guld med Umeå IK och lika många pris som årets tränare kände Andrée Jeglertz att det var dags att ta nästa steg i karriären.
Chansen kom i början på december när Djurgårdens manager Göran Aral hörde av sig för första gången.
Mindre än två veckor senare presenterades han som ny huvudtränare tillsammans med Zoran Lukic och i dag drar han i gång försäsongen med sin nya trupp.
– Upplägget som Göran presenterade kändes jäkligt spännande. Det var inte mycket att tveka om. Så som Djurgården vill att laget ska spela, det är väldigt likt mitt sätt att tänka fotboll. Hela grejen, att komma till en förening som har ambitioner, som vill nånting och har en tanke med sin verksamhet, det lockar ju. Sen att det var allsvenskan, det var ju ingen nackdel ...
Hur ser du på att jobba med Zoran Lukic?
– Att jobba tillsammans med en annan tränare, det kändes också väldigt lockande. Det har jag aldrig provat. Men vi kände inte varandra eller så, jag och Zoran. Vi hade träffats nån gång, inte mer. Därför är det extra skönt att ha de här ramarna. Vi är ju 4-3-3-tränare båda två, det är på det sättet vi tror att vi får ut mesta av spelarna.
Okej, vad ska Andrée Jeglertz göra med det här laget?
– Nu inför vi en ny modell att jobba
efter, det måste få ta lite tid. Det är viktigt att man tänker på det. Det är många spelare som aldrig har spelat såhär innan, det gäller att de får en bra plattform. Att de som jobbar runt laget tror till 100 procent på den här modellen. Oavsett vilket motstånd vi har, hur planen ser ut eller hur vädret är, vi ska tro på den här idén. Spelarna måste känna sig stensäkra. Sen kan vi börja prata om allt annat.
”Måste få växa fram”
Vad har ni satt upp för resultatmål?
– Inga ännu.
Intressant, med tanke på att förra säsongen lämnade ganska mycket i övrigt att önska ...
– Alltså, det kommer säkert att sättas upp målsättningar, men det är inget vi kan göra i dagsläget. Vi får se hur långt vi har kommit under våren och se vad som är realistiskt att önska från den här gruppen. Men det måste få växa fram. Vi kan inte bara gå in och säga att vi ska vinna allsvenskan. Det är viktigt att man har målsättningar som är realistiska, att man inte sätter för högt. Då blir det en börda.
Din tränarkarriär på högsta nivå handlar om Umeå IK, där har du alltid vunnit ...
– Det låter sjukt, men det är inte segrarna som driver mig. Det är utvecklingen, att aldrig vara nöjd. Jag vill se att vi blir bättre på någonting hela tiden. Högerbacken blir lite bättre varje år. Vi gör fler mål och släpper in färre. Har man den inställningen, då kan man vinna en match 3–0 och ändå känna efteråt att visst, det var bra att vi vann men vi kan bli bättre på tio saker. Jobbar man efter prestationen, då kommer resultaten också. Vänder man på det, då är risken att prestationen blir lidande.
Har du förberett dig på att det inte blir lika enkelt här?
– Det begriper man ju. Men förberett ... Det fanns ju motgångar i Umeå också, fast vi vann. Konflikter under veckan och annat. Jag tror jag kommer klara det bra.
Hur har mottagandet varit från supportrarna?
– Jag har ju inte varit hemma, så jag vet inte. Det finns säkert en del som tvivlar, men så ska det väl vara? Vissa tycker väl det är spännande med en damtränare, andra tvärtom. Men man kan ju inte vara älskad av alla.
”Intresset är enormt”
Umeå är en storklubb, men här blir det ett helt annat fokus på dig som person ...
– Visst, intresset är enormt. Och att folk är intresserade, det är ju ett tecken på engagemang och det är ju bra. Det ger mig kraft som person och i mitt jobb. Nu är det ändå lugnt, under säsong kommer man väl inte att kunna handla på Ica längre.
Är det skillnad på att träna tjejer och killar?
– Det är säkert så. Jag är själv gammal spelare så man vet ju hur man själv är. Självklart är tjejer och killar olika i personlighet. Men mitt ledarskap är byggt utifrån hur jag är som människa. Man får ju känna av litegrann.
Du har ju haft hand om den största i några år. Med all respekt för killarna i Djurgården, men Marta är ju ett betydligt tyngre namn på alla sätt ...
– Där har vi två fenomen ... Dels är hon ju en världsstjärna. Sen är hon från Sydamerika och som person har hon ett helt annat temperament.
– Där kommer ledarstilen in igen, på fotbollsplan måste alla behandlas lika. Utanför, där måste man kunna behandla olika spelare efter deras personlighet. Vissa måste man vara väldigt rak med, andra får man gå lite omvägar med. Marta, hon är ju en känsloperson och det finns den typen av killar också. Hon är en ytterlighet, sen har vi till exempel Hanna Ljungberg på andra sidan, men sin lojalitet mot laget och hur hon är. På herrsidan är det säkert likadant.