Simon Bank: Det här kommer alltid att vara årets bästa dag
Allsvensk premiär: Den här grytan kokar – nu lyfter vi på locket
Årets bästa dag, världens bästa serie, en arena som bågnar under trycket från trettiotusen troende.
Efter mars: en marsch till en match.
Den här grytan kokar. Nu lyfter vi på locket.
Vinícius Silva Lopes Souto. Minns ni honom?
Det kan vara värt att påminna om honom, alldeles oavsett. Vinícius var en av alla mindre lyckade brasilianska fotbollsspelare som tog en sväng förbi allsvenskan under tvåtusentalets första årtionde.
Den 1 november 2009 avslutade han säsongen med att komma in för Häcken och sänka Hammarby med sin första bolltouch. Drygt 4 000 åskådare stod på Söderstadion och led, Hammarby avslutade matchen med tio spelare och inledde en klubbrekordslång sportslig depression. Thom Åhlund var tränare, efteråt stod han med blankt ansikte och försökte säga något, vad som helst.
– Vi hör hemma i allsvenskan, försökte han.
Det dröjde fem långa år (Woody Allen: Evigheten är lång, särskilt mot slutet), men i dag spelar de hemma mot Häcken igen, i dag är de hemma igen. När de samlas på Medborgarplatsen för sin Södermarsch och ställer sig på läktaren för sin tysta minut är det för att spela i allsvenskan igen.
Det är samma serie, men en helt annan.
Söderstadion har bytt kläder och fundament, istället för en vikarierande Åhlund har de en kaizen-kejsare som heter Nanne Bergstrand, och istället för depression lyfter de locket till en serie och säsong som sjuder och skriker redan före avspark.
Allsvenskan är inte Vinícius Silva Lopes Souto-serien längre, det är inte Nathan Paulse-ligan längre.
Inte kvalitén som lockar
2015 är det en serie som gör att till och med de moderat fotbollsintresserade överväger att lösa tv-abonnemang för att kika på vad Kalmar FF kan hitta på med tre Elmar eller se om Diego Lugano är en VM-härförare eller en föredetting (det finns bara två Diego Lugano), en serie som värker fram Champions League-lag och lockar nordiska spetsar som Magnus Wolff Eikrem och Jakob Ankersen.
Jag brukade skriva att allsvenskan är som att se sitt eget ansikte i spegeln: det är inte vackert, men det är ens eget, det är vad man har.
2015 är det – allsvenskan, alltså – i alla fall inte fult. När ideologerna letar efter vägar att spetsa toppen så glömmer de gärna alla de här åren, att det inte först och främst är fotbollskvalitén som lockar oss till läktarna eller gör allsvenskan till svenskarnas särklassiga älsklingsserie.
Vore det så hade vi ju hellre kollat suddiga nätsändningar från Österrike.
Det gör vi inte.
I dag sluter flera tusen supportrar upp på Södermalm med hjärtat på skjortkragen, för att de känner igen sig, för att de hör hemma, för att de inte kan annat.
Sedan går de för att premiärse två lag som har mycket och väldigt lite gemensamt.
Hammarby är en traditionellt fattig klubb med supportrar, Häcken är en traditionellt rik klubb utan. Men Nanne Bergstrand och Peter Gerhardsson är mer klubbyggare än matchcoacher, de har sina linjer och de följer dem även när de inte följer dem.
Nanne sneglar mot Bundesliga
Nanne sover med sin manuals långsikthetsdokument under huvudkudden, sneglar mot Bundesliga och rullar lustfyllt på r:en när han säger Gegenpressing. Han vill göra Hammarby till ett europeiskt lag, med maxlöpningar och fartfotboll, och han har handlat därefter. 5-3-2-experimentet han lånat från Holland har inte varit särskilt lyckat, men laget är fint format för att klara av en återkomst i högsta serien.
De har en evighetslöpande Måns Söderqvist, de har Kennedy Bakircioglus lugn och fasta fot, en stadig mitt i Johan Persson och Erik Israelsson, och potential i Linus Hallenius.
Peter Gerhardsson är spelarnas favorittränare, det är roligt att spela i ett lag som alltid vill framåt och det är roligt att titta på. I år hoppas vi att alla Sveriges journalister lär sig stava till tvillingarna Gustafsons efternamn och att kloka fötter som Ericssons och Pekalskis får vara hela. Jag är extremförtjust i värvningen av Momo Abubakari, och ser tiomåls-möjligheter hos Nasiru Mohammed, Dardan Rexhepi och Ingen Heidar Thorvaldsson.
Hammarby och Häcken har alltså både hjärna och hjärta.
Men ryggraden?
I dag får vi ytterligare en indikation på hur ett ojämnt Bajen klarar själva skelettbygget runt sina garantispelare, i dag får vi se om Häcken lärt sig att hantera de ofrånkomliga bollförlusterna när laget rusar framåt. Rytmspelare som Abubakari, Ericsson, Simon Gustafson och Pekalski har nycklarna för att bygga ett spel som är tryggt nog för att lyfta dem en nivå till.
Häcken gör det mesta rätt, som vanligt. Hammarby har precis lärt sig att sätta en fot före den andra och röra sig åt rätt håll.
I dag går trettiotusen söderut för att se hur långt de kommit. Det var inget fel på Vinícius Silva Lopes Souto, han var lite för snäll för sitt eget bästa och hamnade så småningom i Kuwait, när han var hemma i Minas Gerais på semester förklarade han att han alltjämt drömmer om att spela för Brasiliens landslag.
Här ser drömmarna annorlunda ut, men de lever och väsnas och nu ska vi se hur skarpa de är i konturerna.
Det är årets bästa dag. Det kommer alltid att vara årets bästa dag.
Bank listar – 5 saker att hålla koll på i premiärmatchen
Marschen före matchen
När Bajen-folket samlas på Medborgarplatsen och tågar söderut vet man att fotbollsåret kan börja. Manifestationen från familjen Hammarby är alltid mäktig, i år är de sugnare än på evigheter.
El Capitán
Efter att ha blivit mästare i Brasilien och Turkiet och sydamerikansk mästare för både klubb och landslag har alltså 2010 års bäste VM-kapten hamnat på Hisingen. Ingen vet hur formen är, alla är nyfikna.
Gustafsons guldfot
Svensk klubbfotbolls intressantaste talang håller Häckens offensiv i handen. Simon G är alltid underbar att titta på, inte minst när han skäller på brorsan Samuel. Vilket sker konstant.
Kennedys kanoner
Superettans känsligaste frisparksfot lyfte upp sin klubb i allsvenskan, och målen är lika stora i allsvenskan. Börjar poängplockandet redan i premiären?
Titan-tränarnas kamp
Nanne Bergstrand och Peter Gerhardsson är två av allsvenskans absolut populäraste tränare. Positiv grundsyn, långsiktigt tänk, och sympatisk framtoning. Nu brakar de in i varandra direkt.