Politik gav honom chansen - man rör inte ”Il Pinturicchio”

I går återförenades den älskade Alessandro Del Piero med sitt folk.

Han är en stor spelare.

Han kan bli ett stort problem.

Lapo Elkann, 27, har ett bra liv. Han är ung, han är vacker, han har mer pengar än han kan räkna, han har en toksnygg skådisflickvän och en statuspost i Juventus.

Det är lätt att förstå att en grabb som Lapo kan få storhetsvansinne då och då, som när han i veckan gjorde det otänkbara.

Ifrågasätta Alessandro Del Piero?

Så gör man bara inte.

Lapo Elkann påstod att Del Piero är en lyxvara, att han inte är värd alla pengar (runt 100 miljoner om året, inklusive reklamkontrakt) eftersom han inte längre är en absolut nyckelspelare.

Nej, så säger man inte, inte ens om det är alldeles sant. Vilket det är.

Elkann är dotterson till den store Gianni Agnelli, och arvtagare till Fiat-imperiet. Om det är något Fiat lärt sig de senaste åren så är det att hålla i pengarna.

Och Del Piero är, krasst sett, en dum investering för Juventus just nu.

Il Pinturicchio är en legendar, en hjälte, en evig ikon - men som spelare är han i Fabio Capellos ögon tvåa i rollen som fri anfallare bakom Trezeguet. Zlatan Ibrahimovic är etta.

Capello behöver alternativ

Juve kommer att spela många matcher i vinter, Capello behöver alternativ, han kommer att rotera laget. Men de argumenten omfattar inte Del Piero, ty Del Piero är en alldeles för stor spelare för att sitta på en bänk med "TVÅA" stämplat i pannan.

Det kommer att ge slitningar, dålig stämning, irritation och oro. Inte minst bland fansen, en folkgrupp som per definition är så förändringsfientlig att den kan gå ut i krig om favoritlaget byter färg på benskyddstejpen.

Så självklart fick Del Piero spela mot Ascoli.

Att Zlatan satt på bänken, sliten efter landslagsspel, ligaspel och Champions League, var givet. Men varför testades inte Adrian Mutu? Det finns nog två svar på den frågan.

Det ena gav Del Piero själv, med två mål (varav en urläcker frispark).

Det andra svaret är - politik.

Med två Del Piero-mål kunde Capello visa Fiat-folket att ikonen fortfarande behövs, fansen fick en kärleksfull dejt med sin gamla flamma och Alex själv blev på gott humör.

Han har alltid varit en vinnare, alltid lyft sig i de stora matcherna, men det var roligt att se honom även mot Ascoli, i en hopplös regnmatch.

Bakfullt Juventus

Juve såg bakfullt ut, trögfotat och ointresserat. PSV Eindhoven springer dubbelt så långt, dubbelt så snabbt, under en normal nedjoggning. Vieira gjorde sin sämsta match sedan han kom, och kantspelet som Capello arbetat så hårt med i år var obefintligt.

Ascoli, laget som kom sexa i Serie B med ett bättre lag än det nuvarande, kunde faktiskt ställt till det. Så illa var det.

Men Del Piero löste biffen med sin delikata fot, och när man pratar om problem i Turin idag så pratar man säkert mer om Zlatan Ibrahimovic. "Flamingon" har glömt hur man gör mål.

Zlatan var inte särskilt skarp när han kom in efter paus, han missade ett par chanser.

När blir den där nollan ett bekymmer för Zlatan?

Det tror jag att han avgör själv. Så länge som han inte blir mer besvärad än att han kan fortsätta briljera i spelet så är det ingen fara. Capellos förtroende ruckas inte så lätt.

Och allt annat är ju alldeles perfekt för Juventus.

Inter gjorde bort sig storligen på Sicilien förra helgen, och Milan förlorade i Genua igår. Där kan vi snacka om riktiga problem.

Milan har fått resultaten med sig tidigare i höst, och förtjänade smällen de fick av Sampdoria.

Jag skulle oroa mig redan nu

Walter Novellino har aldrig trivts med att möta (sitt gamla) Milan, men igår satte hans Samp sitt kollektiva spel till hundra procent.

Den spelsmartare Zauli fick chansen istället för rivjärnet Flachi, ett sympatiskt val som visar vilken offensiv bredd Novellino har, även utan den skadade Bazzani. Då gör det inte så mycket att defensiven är sämre än i fjol.

I alla fall inte mot Milan.

De rödsvarta fick (äntligen) ett rasande vackert mål Gilardino-mål, men mer var det inte. Inget kantspel, ingen elakhet i eget straffområde, ingen fart i spelet.

Nu är det redan fem poäng upp till Juventus i toppen, och om jag hette Carlo Ancelotti skulle jag börja oroa mig redan nu.

Om jag hette Lapo Elkann, däremot, skulle jag nog mest ligga lågt.

lll

Apropå Milan: Paolo Maldini firade 800 matcher i Milan och 570 Serie A-matcher (tangerat rekord) igår.

Han var värd ett bättre jubileum.

Simon Bank