"Håller mig borta från omklädningsrummet"
Publicerad 2015-05-29
AIK:s nya huvudtränare: "Tjejer måste ställa krav på varandra utan att ta illa upp"
Nazanin Vaseghpanah fotbollsmentalitet passade inte in i mallen.
Hon tröttnade på att höra att hon ville för mycket – och valde att sluta 25 år gammal.
Två år senare är hon huvudtränare i AIK.
– Eftersom jag kände som jag gjorde ibland är det viktigt för mig att se varje spelare – att ge något till alla, säger hon.
Nazanin Vaseghpanah är 27 år och bor på Södermalm med sin 1,5-åriga dotter Romia.
Hon spelade själv allsvensk fotboll i Hammarby och AIK, var nominerad till Årets genombrott på Fotbollsgalan 2008 och har landslagsmeriter. Men efter säsongen 2012 lade ”Naza” skorna på hyllan – och har sedan haft en raketkarriär som tränare.
I början av året värvades hon in som assisterande tränare till AIK-coachen Mattias Eriksson – och när han nu fick sparken efter AIK:s svaga säsongsinledning med en poäng på sju matcher fick ”Naza” frågan om att ta över huvudansvaret.
– Det kom väldigt hastigt det här. Det är jävligt stort för mig. Många försöker påpeka att jag är ung men det spelar ingen roll om jag är 27 eller 47. Jag har varit med i fotbollen väldigt länge och har passionen och min vilja, som är allra viktigast.
"Ska höras när AIK spelar"
”Naza” är hes när Sportbladet pratar med henne, hon har skrikit sönder rösten på herrderbyt mellan AIK och Djurgården. Just rösten använder hon gärna och nu hoppas hon också att hennes spelare kommer att använda den mer.
– Jag vill att det ska höras när AIK tränar och har match. Sedan måste vi springa mer och våga ta jobbet för varandra. Vi måste tro att vi kan göra det här, det är mycket psykiskt. Poängen kommer inte bara trilla in.
När du själv slutade spela sa du i en intervju med damfotboll.com att du inte tyckte att ni äldre spelare blev stimulerade nog. Att mycket av träningen anpassades efter de yngre som fortfarande hade mycket att lära. Är det något du tar med dig i jobbet som tränare i AIK som är ett ungt lag?
– När jag har varit assisterande tränare har jag försökt att gå in och se individen. Jag vill att alla personer ska känna sig sedda och få dem att bli bättre. Ibland tog folk för givet att vi äldre skulle fixa det, men i mina ögon kan alla fortfarande utvecklas. Det är viktigt för mig att känna att jag gett något till alla.
I samma intervju pratade du om att din mentalitet, att du ville vinna allt och hela tiden inte riktigt var välkommen. Uppfattar du det så idag också?
– Ja, men det är min historia och mina tankar. Andra personer som krigat till sig en plats i landslaget har andra historier. Men jag hade en mentalitet att jag ville vinna mycket utan att vara otrevlig mot medspelare för det. Men när man satt på möten och de sa att man ville för mycket då kände jag att det var dags att lägga av. Jag offrade och gav allt jag hade. Nu ser jag det från andra hållet. Jag försöker hålla mig borta från omklädningsrummet så mycket som möjligt för att få den andra bilden.
Du sa också då att damfotbollen var för ”tjejig”. Är den det?
– Ja, tjejer måste ställa krav på varandra utan att ta illa upp och ta det personligt. Man säger inte till för att trycka ner, för att man tycker att du är sämst, utan för att man ska bli bättre. Där måste många tjejer steppa upp. Det är fotboll vi håller på med och vi gör det för att vinna. Inser man det så blir man mycket bättre.
Är det något du jobbar med i dina ledarstil?
– Ja, det är min uppgift att ställa det kravet. I min värld funkar det absolut så. Det är inte så att man ska vara otrevlig, absolut inte. Det handlar om vad vi vill ha. Ska det vara högt i tak i laget så ska det vara det. Då ska det inte tisslas och tasslas. Är vi rakare kommer vi göra varandra bättre. Då vet vi var vi har varandra och motståndarna kommer att se att AIK är starka tillsammans. Det är så det ska vara att möta svartgult.
Du är den fjärde damallsvenska huvudtränaren i år. Vad säger du om den rekordsiffran?
– Jag vill inte säga så mycket angående det. Man snackar mycket om att man inte ska göra skillnad på tjejer och killar men börjar man prata om det så går man åt det hållet. Alla är vi människor och det är bra om tjejer vill bli tränare. Men killar kan också bli det. Jag ser alla som människor och fotbollsspelare oavsett kön.
Vad gör du när du inte tränar laget?
– Är med min dotter. Hon är hela mitt liv. Det är henne jag lever för, och så nu det här uppdraget. Det gäller att hitta rätt. Nu gäller 100 procent för min dotter och 100 procent för AIK. Det kan bli en tuff höstsäsong.
AIK spelar sin sista ligamatch borta mot Kristianstad 18 oktober. När du tittar tillbaka på säsongen då. Vad vill du se?
– Att vi gjorde det otroligt bra i allsvenskan, det är mitt mål. Jag tar inte det här jobbet bara för att, utan för att hålla oss kvar i allsvenskan. Men det är en lång höst vi har framför oss, vi ska göra det bästa av situationen.