Hammarbys Maika Hamano i lång intervju: ”Vinna titeln”
Uppdaterad 2023-03-27 | Publicerad 2023-03-26
Hon anses vara en av världens främsta fotbollstalanger.
Nu går hon för SM-guld med Hammarby.
– Jag har spelat med många olika spelare. Och oavsett vilka jag spelar med så inser jag att jag är annorlunda, säger Maika Hamano, 18, i en lång intervju med Sportbladet.
Det har gått cirka två månader sedan Maika Hamano, 18, landade i Sverige och Stockholm för att påbörja sin utlandskarriär. En karriär som, utifrån talangen hon visat upp i bland annat U20-VM, spås bli något alldeles extra.
Värvad av storklubben Chelsea från japanska INAC Kobe. Direkt utlånad till Hammarby för att få acklimatisera sig med livet i Europa. Direkt i ropet efter mål i debuten och glimrande, offensiva insatser.
När Sportbladet träffar anfallaren i en hotellobby i södra Stockholm så är det en supertalang som börjat vänja sig vid sin nya tillvaro i Skandinavien.
Är det något särskilt som överraskat dig under de här två första månaderna?
– När man tänkte Sverige som ett land så tänkte man på att det skulle vara snö överallt. Jag trodde det skulle vara mycket mer snö, säger Hamano.
Som i typ Sapporo på vintern?
– Precis, haha.
Men kallt är det ju i alla fall?
– Ja. Men av någon anledning känns det kallare när det inte snöar. När det väl snöar så känns det varmare, säger Hamano.
– Alla här är väldigt snälla. Både lagkamrater och folk runtomkring. Så Sverige är kallt men ändå varmt hittills.
SM-guld är målet
Det råder heller ingen tvekan om att Hammarby har tagit emot supertalangen med värme. Inte bara tack vare den positiva och energiska personligheten utan kanske framförallt för hennes ”impact” på fotbollsplanen.
Hon inledde med att ösa i mål i sina inledande träningsmatcher, innan hon fortsatte med ett mål per match i cupgruppspelet. Och då har hon verkligen inte bara bidragit med mål i Bajenoffensiven.
En offensiv som skjutit Stockholmsklubben till en cupfinal – och kanske främst också skjutit förväntningarna och förhoppningarna till höjden inför den damallsvenska premiären och säsongen.
Vad är målet för laget?
– Vinna titeln, säger Hamano utan att tveka.
Kort och gott, vinna?
– Ja.
Har du något eget mål för antal mål eller liknande?
– Lagets seger är det viktigaste. Men att få spela matcher och göra poäng är viktigt. Jag vill vara bidragande till poängen på många olika sätt.
Vad är dina främsta styrkor som fotbollspelare?
Den 18-åriga anfallstalangen funderar en stund.
– Om jag ska vara ärlig vet jag inte riktigt själv. Jag har spelat med många olika spelare. Och oavsett vilka jag spelar med så inser jag att jag är annorlunda från dem. För att fortsätta sikta uppåt. Det jag har nu är snabbheten, dribblingarna och att hitta bakom backlinjer. Jag vill kunna använda det i alla olika scenarier. Framöver så får vi se om jag hittar fler, ännu bättre vapen som jag kan fortsätta utveckla.
Om VM-succén: ”Lite av en slump”
Det råder dock ingen tvekan om att hon redan besitter många av de kvaliteterna som kan göra skillnad för Hammarby i säsongen som stundar.
Du gjorde ju succé i U20-VM, hur känner du av pressen från förväntningarna som det fört med sig?
– Det som har hänt har hänt. Jag tänker att det var lite av en slump att jag lyckades där och då. Jag vill fortsätta sikta uppåt. Jag känner inte press. Jag tänker bara att jag ska göra det jag måste göra.
Har du något mål på sikt?
– Bara fortsätta sikta uppåt.
Uppåt? Innebär det att åka till Chelsea om ett år och göra succé där?
– Just nu vet jag att jag inte kommer att räcka till där. Här och nu handlar det om att fokusera på mig själv, växa dag för dag, så att jag kan lyckas väl när jag kommer tillbaka (till Chelsea).
Chelsea verkar i alla fall ha en liknande plan. Med utlåningen för att ge henne värdefull erfarenhet. Med de inplanerade engelskalektionerna på länk, som innebär att 18-åringens dagar alltid börjar med att slå upp datorn innan klockan ens hunnit slå sju.
Här och nu är hon dock tydlig med att det är Hammarby som är hennes enda fokus. En klubb hon inte kände till innan hon begav sig från Japan.
Hur tänkte du när du bestämde dig för att åka till Sverige?
– Jag vet ju inte om jag inte testar. Så jag bestämde mig för att åka.
Har det varit som du hade förväntat dig?
– Jag hade inga direkta förväntningar till att börja med, men jag är glad att jag kommit hit.
”Jag hade glömt den hemma...”
Och som sagt har hon tagits emot med värme. Bland annat av fansen.
– Det är en annan känsla än i Japan. Mycket rök. Fans med väldigt mycket passion. Fotbollen finns verkligen i vardagen här, är känslan jag fått.
Hur var det att träffa dem första gången?
– Hmmm.. Wow! Haha.
Hon har dessutom redan hunnit få en present från fansen.
I läktarbilder från herrderbyt på Tele2 arena, där flertalet spelare från damlaget var på plats på läktarna, så viftar alla Hammarbyspelarna med sina halsdukar. Förutom Hamano, som bara viftar med fingret utan någon halsduk.
I efterföljande match, cupkrossen med 4–1 mot Piteå, så fick Hamano en halsduk från en supporter.
När den händelsen dyker upp i samtalet så medger japanskan att hon inte riktigt fattade vad som pågick (vilket också framgår av bilderna där hon först försöker lämna tillbaka den).
– Jag har ingen aning vad som hände. Fick en halsduk av en kameraman, säger Hamano.
När Sportbladet förklarar händelseförloppet som sannolikt föranledde gåvan så trillar polletten ned.
– Ahhh. Alltså grejen är att jag hade en hemma men glömde den, haha.
”Tycker du om lakrits?”
Så nu har Maika Hamano alltså två Hammarbyhalsdukar i sin lägenhet.
Det är ju första gången du bor i Europa, är det första gången du bor själv också?
– I INAC Kobe så bodde jag själv ett tag. Men det var korridor och jag hade många kompisar där. Och jag hade nära hem så kunde åka hem när som. Var inte så mycket känsla av att bo själv. Här så är man väl egentligen mest i klubbhuset eller på träning med alla. Så det är ju ingen ensam känsla. Men lite mer egentid har man.
Och om inte egentid så hänger hon oftast med grannen och lagkompisen Lotta Ökvist.
– Vi åker alltid tillsammans till och från träningarna, säger Hamano.
Är det något som varit extra svårt sedan du kom hit?
– Att gå till mataffären.
Mataffären?
– När man ska köpa mat och ingredienser så har jag ingen aning om vad vissa grejer är. Jag har mest köpt massa olika grejer och testat. Men det passar verkligen inte min smak. Tycker du om lakrits?
Det gör inte Sportbladets halvjapanske utsände heller.
Lagar du mat och så också?
– Jag vet inte om man kan kalla det matlagning, men jag kämpar med det i alla fall.
”Andersson? Är det det hon heter?”
Något hon också kämpar med är engelskan och kommunikationen – där hon dock är tacksam för lagkamraternas stöd och hjälp.
– Jag pluggar engelska. Lagkamrater hjälper mig att berätta när man ska använda vissa ord och fraser. Det som står i läroböckerna är svårt att förmedla känslor med. Så sådant man använder i vardagen hjälper lagkamraterna mig med. Det underlättar otroligt mycket.
Rent sportsligt, någon särskild lagkamrat du imponerats av?
Svaret kommer direkt.
– Jonna!
Andersson?
– Andersson? Är det det hon heter? På vänstersidan.
Precis vänsterbacken som var i Chelsea förut.
– Ja, Jonna!
Utan följdfråga fortsätter Hamano och förklarar Jonna Anderssons storhet:
– Jonna är otrolig. Jag spelar ju nära henne på planen. Och när jag slår en passning till henne så blir det alltid en fantastisk passning tack vare Jonnas positionering. Det kan vara att jag bara slår bollen på måfå, men där är Jonna så det ser ut som det är en helt otrolig passning. Det, hennes inlägg, hennes assist... Hon är hundraprocentig. Helt otrolig. Det är roligt att spela med henne.
Känslan är med all sannolikhet ömsesidig.
Trots allt verkar Maika Hamano trivas utomordentligt med Hammarby och vice versa.
