Nu är det gubbarna som är bäst i Italien

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-02-17

Kristina Kappelin: Seniorerna är bäst - det bara är så

Seniorerna är bäst. Det bara är så. I helgen var ingen bättre än Inters snart 36-årige Mihajlovic och tänk bara på Costacurta, Maldini, Zola?

Alessandro Costacurta fortsätter att vara en av de bärande kolonnerna i Milans försvar. Den 24 april fyller han – håll i er – 39!

Det gör Billy till den äldste av de bäste i den italienska gubbligan. Det är ju vad man kallas när man är över 35 i fotbollsvärlden.

Men vad vore Serie A utan sina underbara gamlingar?

Det är förstås för att jag inte är någon vårkyckling själv som jag bara älskar några av dem.

Kombinationen av erfarenhet, skicklighet, klass och stil är oemotståndlig och passionen är inte att ta fel på.

Veckan hjälte fyller ... 36!

Vi kan ju börja med Sinisa Mihajlovic som fyller 36 på söndag och är veckans hjälte i Inter. Tack vare hans otroliga frisparkar, vann Inter sin helgmatch mot Roma med 2-0. Francesco Totti, anno 1976, bara gapade.

Sinisa deklarerade efteråt med sedvanlig blygsamhet att han skjuter bäst i världen. I lördags gjorde han det utan tvekan. Roberto Mancini blev kritiserad för att han tog med sig en pensionär från Lazio, men visst är det fart på åldringen. Sinisa är en outtröttlig fighter.

Paolo Maldini firade nyligen 20-årjubileum i Milan. 20 år! Snart fyller han 37 och har inga planer på att sluta.

Maldini är lika oantastlig på planen som utanför.

Aldrig har ens skuggan av en skugga fallit över den gudomlige Paolo. Han kommer alltid i tid till träningen, utför sitt jobb med säkerhet och elegans och gör ytterst sällan några tabbar. Paolo är en fotbollsdiplomat och en gentleman, en svärmorsdröm och ett exempel i fråga om uppträdande och stil. En orsak till den goda stämningen i Milan är säkert att lagkaptenen är en sådan självklar och positiv förebild.

Maldini är snyggast, men Gianfranco Zola slår alla rekord vad gäller kombinationen talang, sympati och intelligens. Zola ser ut som en grottmänniska, men han är den enda spelare jag någonsin lärt känna som stämde träff i en bokhandel.

Efter sin lysande karriär i England, kom han hem i somras och har fört sin kära hemmaklubb Cagliari till oanade höjder i Serie A. Nu ligger laget åtta i ligan, snäppet efter Roma, utan att ha ens hälften av Romas dyrköpta proffs, men en kapten som kan få sina lagkamrater att utföra mirakel.

Själv har den sprittande 38-åringen bidragit med 6 mål den här säsongen. Dessutom uttalar han sig med omdöme i frågor som gäller fotbollen som samhällsfenomen och han var den enda som öppet tog avstånd från Juventus i samband med dopingdomen.

I England har han fått medalj av drottningen. I Italien borde han utnämnas till sportminister.

På mittfältet i årets överraskningsklubb Udinese, fortsätter Nestor Sensini att fördela bollarna. På 1990-talet spelade han jämsides med Brolin i Parma. Nu har han en del i Udineses framgångar, även om hans prestationer är ojämna. I helgens match anklagar La Gazzettas hårda kritiker honom för att hänga med dåligt. Men lite missar måste vara tillåtna när man går på sitt 39:e i en av världens tuffaste ligor.

Di Canio är undantaget

Ingen regel utan undantag. Det svarta fåret bland Serie A:s mogna män är förstås Paolo Di Canio, som fyller 37 i sommar.

Han delar visserligen sin generations pliktkänsla och starka lagtillhörighet. Om han bara hade hållit inne med sina politiska preferenser, skulle han inte enbart älskas av fascister.

Men Di Canios fascisthälsning på Olympiastadion är ett exempel på osedvanligt dåligt omdöme och, tyvärr, på att det är betydligt större tolerans för extremhögern i Italien nu än för bara några år sedan.

Di Canio är undantaget som bekräftar regeln. Gubbarna är bäst.

Veckans 5 hetaste

Kristina Kappelin

Följ ämnen i artikeln