”Jag ska elda upp skidorna efter VM”
Bank: Petter Northug brinner och hålet efter honom kommer vara så stort att det är svårt att föreställa sig
FALUN. Är det här det sista vi får? Tänker han verkligen elda upp sina skidor inne på VM-stadion i Falun?
Ingen aning.
Men Petter Northug brinner, efter honom finns bara aska kvar.
Det har jag sett med egna ögon.
Jag har aldrig sett en skidåkare utan huvud.
Hur mycket de än tränar, hur väl de än lyckas pricka formen, hur mycket tid de än lagt på att finslipa tekniska och taktiska detaljer så sitter huvudet där det sitter. Det måste med.
Och Petter Northugs huvud är som ingen annans.
Om han tänkte som alla andra skulle han vara som alla andra, och det har han aldrig varit.
Han hånar konkurrenter ute på banan, han åker snålskjuts på landslagspass, han bryter sig loss från kollektiv för att satsa på sitt och sina. Han twittrar bilder som bagatelliserar ett allvarligt brott, han är en retsticka och en rebell, en kraftkung och en konstnär.
Nu är han här.
Vi satt en korridorspurt från rummet där Emil Jönsson gav upp sin VM-dröm, och lyssnade när skidvärldens krönte kung satte i gång sitt. Northug ser alltid ut som om han kommit direkt från sängen så pass tidigt, men hans tunga var vaken. Dagen före OS-premiären i Sotji skrev jag att han sett bakfull ut, som att han inte riktigt var där.
Nu är han här.
Huvudet verkar sitta på plats, ögonen sov men tungan var vaken. Det här var den pigge, samlade, vasse Petter Northug. Petter Smart. Helt blixtrande, halvt besvärlig. Lika egensinnig som bondkatterna hemma på Selli gård där uppe i Trøndelag.
Ibland är det ju så här med Northug. Arrogans och briljans. Show och underhållning, så länge som det sker på hans villkor.
– Jag ser fram emot en fin klassisk sprint, sa han. Det är ju det VM-guldet jag saknar.
Stod på toppen av världen
I dag börjar VM på riktigt, det är ett arrangemang som byggts på politiska lögner och glädjekalkyler men det är en tävling som kommer att bjuda på norska och svenska flagghav, på fantastisk skidsport.
Petter Northug är en av de stora favoriterna redan i dag, på sprintdistansen, men framför allt är han mästerskapets allra största berättelse.
För fyra år sedan stod han på toppen av världen och tittade ner. Han vann VM på ett kokande Holmenkollen, retades med Marcus Hellner och kung Carl Gustaf och var så stor som man över huvud taget kan bli i den här sporten.
Han hade vunnit allt, för en personlighet som byggt sin karriär på att slåss mot fiender fanns inget kvar att slåss för. Petter har krigat mot sitt skidförbund, mot våra skidåkare, mot medierna och mot jantelagen (hans twitter-alias är ”Jantelov1”).
För ett år sen fanns inget kvar.
I dag finns allt kvar.
Sotji var en idrottslig katastrof, och just som han börjat vägen tillbaka körde han av den. Petter Northug satte sig i sin Audi A7 med 1,65 promille i blodet, och kraschade mot ett vägräcke i Trondheim. Författaren biografitecknare Sverre M Nyrønning skriver om hur Petters advokat körde honom från polisstationen till Hell, där managern Are Sørum Langås väntade för att köra honom till hemlig adress på andra sidan svensk-norska gränsen.
Hoppas det har varit en jobbig resa
Rattfylla är moralisk roulette med människors liv i potten, det krävs en hel del för att återvinna omgivningens förtroende efter den sortens brott. Northug fick en andra chans, nu är han i Falun för att påminna världen om vem han vill vara.
Han har åkt, bokstavligen, To Hell and back.
Jag hoppas att det varit en jobbig resa, att han lärt sig mycket på vägen. Det är som det är med Petter Northug, han är en modern idrottsmaskin med idrottsmaskiners styrkor och brister, hans grundvillkor är lika lättlästa som hans agerande är svårläst. Man behöver inte kunna stava till ”Zlatan” för att göra den analysen.
I veckan skrev VG att den norska landslagsledningen kommer att sätta hårt mot hårt för att tvinga tillbaka Northug i landslagsfållan framöver, att de tänker sätta punkt för hans individualiserade sponsorupplägg. Han har vunnit allt han vill, han ska ha sagt att han vill göra en brasa med sina tävlingsskidor inne på Lugnet när VM är över.
Det här blir förmodligen hans sista stora mästerskap, hålet efter honom kommer att vara så stort att det är svårt att föreställa sig.
Skidkungen är i Falun
Jag har alltid tyckt om att följa Northug. Han har trotsat den norska självbilden lika mycket som han utmanat skidsportens gränser. Skidåkningen behöver intresseväckande, moderna stjärnor mer än någonsin, och trots eller tack vare sina brister har han både burit och lyft sporten.
Och sa jag att han vunnit allt han vill så ljög jag.
Skidkungen är i Falun, han har huvudet och tändvätskan med sig. Inget vore mer retligt för svenskarna än om han fick tysta festen och ta det enda guld han saknar.
Det låter inte som den sorts möjlighet som Petter Northug tänker missa.