Grattis...
Publicerad 2015-05-20
...Janne ’Party-Janne’ Andersson, 52, tränare för IFK Norrköping, som innehar inte mindre än elva placeringar på Sportbladets 100 höjdare-lista från allsvenskan under 2000-talet:
– (skratt) Fy fan.
Omslaget bär dessutom ditt ansikte.
– Åh fy fan.
Hur känns det att få personifiera allsvenskans moderna historia, åtminstone den mer underhållande delen?
– Det är väl kul i så fall, det är jätteroligt. Om det nu är bra grejer. Jag har varit väldigt arg många gånger, eller engagerad. Det är kul om det har ett underhållningsvärde även om det sportsliga är det viktigaste.
Hur många allsvenska matcher har du egentligen coachat? Det måste vara närmare en miljon?
– (skratt) Ungefär. Räknar man som assisterande hade jag 434 stycken inför den här säsongen. Det är 18:e allsvenska året. Men jag tänker hålla på hålla länge till. Jag brinner för det, tycker fortfarande det är lika roligt. Sedan har jag så klart en förhoppning om att få prova på en annan liga än allsvenskan.
”Bobbie Friberg är jäkligt skön”
Vilket av dina åtta stora utbrott är du mest nöjd med?
– (skratt) Det kommer jag inte ihåg. Jag har fått många fler. Om jag inte haft det engagemanget och den vinnarskallen, hade jag inte orkat med det här jobbet. Men ibland blir man för engagerad, det kan brinna till. Många gånger är man inte så stolt i efterhand men där och då brinner det. Jag tycker det är ett sundhetstecken att man är engagerad. Det hade varit värre om jag varit likgiltig.
Örebros tränare Alexander Axén är också en så här skönt småbutter filur som kan reta upp sig på väder, vind och fjärdedomarens skylt. Hotar han din position på sikt, tror du?
– Axén har uttryckt något väldigt bra: Han ser mig som sin förebild. Därför tycker jag bra om honom. Det är en en klok och begåvad person. Han kan säkert ta sig dit på sikt men kommer att få kriga om han ska ta sig förbi mig.
Om du själv spontant får tänka på ett roligt ögonblick/händelse/person från det allsvenska 2000-talet, vad dyker upp först?
– Jag har jobbat med intressanta och roliga människor. En favorit är Bobbie Friberg, en jäkla skön lirare. Bobbie låg på gränsen i en del aktioner, ibland över gränsen, men jag kunde aldrig skälla ut honom för han var så jävla skön. Jag borde skällt på honom men han kom undan den jäveln, han träffade mig i själen
Rök ihop med Nanne
Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Just nu? Exakt just nu? Jag ska sätta mig och titta på klipp från Hammarbys matcher och förbereda vårt möte. Det ska bli roligt.
Ja då får du ju träffa Nanne Bergstrand igen som du rök ihop med 2007.
– Den är rolig. Bakgrunden är att jag en gång under alla år hade bestämt mig för att sitta på läktaren. De gör tydligen det i England, en del managers, för att få bättre överblick. Det varade inte mer än 20 minuter, då gick jag rakt ner och skällde ut Nanne. Men vi vände och vann matchen så det blev något positivt av det. Magnus Arvidsson gjorde två mål.
– Förresten, 2012, också mot Kalmar, var jag irriterad på domaren, fjärdedomaren och assisterande domare. Jag visste i paus att nu kommer de gå in på sitt rum och komma överens om att ”Nästa grej Janne säger då tar vi upp honom på läktaren”. Så jag tänkte att den chansen ska de fan inte få. Istället gick jag upp och satte mig på läktaren själv, och såg andra halvlek därifrån. Det var strategiskt. Jag gick ner fem minuter före slutet, och vi vann med 2–0.