Jag har inte gett upp hoppet om det här laget
Mats Wennerholm: Räcker inte till final – men en bronsmatch?
PORTLAND. Nicklas Bäckström har landat i den svenska VM-truppen och det känns som en föraning om den generationsväxling som är på gång i Tre Kronor.
Men kan morgondagens svenska landslag bli lika starkt som den Gyllene Generationens – med namn som Peter Forsberg, Mats Sundin, Nicklas Lidström och Daniel Alfredsson?
Ja, jag tror det.
Skruvar vi fram klockan lite knappt två år är det dags för OS i Vancouver.
Då kommer Sveriges två största stjärnor att heta Henrik Zetterberg och Nicklas Bäckström.
Backen Victor Hedman är troligen en ung och OS-debuterande 19-åring.
Och kanske, kanske har 20-årige Jacob Malmström satt lite press på Henrik Lundqvist som förstemålvakt i Tre Kronor.
Det är sådana tankar som far genom skallen när jag ser Tre Kronors träning i Portland den här dagen, då det ösregnar utanför den iskalla träningshallen.
De svenska spelarna där nere på isen är kraftigt nederlagstippade och den största svenska stjärnan heter Nicklas Bäckström, 20, från Valbo utanför Gävle.
Beviset för att det är något på gång i svensk hockey.
Dubbel generationsväxling
Det är ju inte bara e n generationsväxling på gång.
Det känns som det är en dubbel generationsväxling, då mellangenerationen med stjärnor som Henrik Zetterberg och Henrik och Daniel Sedin samtliga fyller 30 år samma år som OS i Vancouver spelas.
De har aldrig fått chansen att ta över på allvar, då Sudden & Co behållit greppet även då de är på väg mot 40.
Men Zäta och resten har några produktiva framför sig.
Säg att de ska bära svensk landslagshockey i sju, åtta år framåt de gånger det är OS och de gånger de kommer loss till VM.
Där ingår också Johan Franzén.
Han har varit en sensation i Detroit efter jul.
Smålänningen som fyller 29 i december har förvandlats till en svensk bulldozer, som öser in mål för Red Wings.
För mig är han den största knallen i NHL den här säsongen vid sidan av Nicklas Bäckström.
Nio gånger f l e r NHL-svenskar i år
Så vad är det som säger att inte NHL-svenskarna som trots allt är med i VM-laget lyfter sig?
Det är trots allt nio NHL-spelare med i truppen, nio gånger så många som förra året då Alexander Steen var enda NHL-svensken i det lag som tog sig till bronsmatch mot hemmanationen Ryssland.
Så jag har inte gett upp hoppet om det här laget än.
Efter 1–5 mot USA i träningslandskampen här i Portland natten mot måndag svensk tid, är utgångsläget det bästa möjliga med blågula ögon sett.
Totalt utspelade och totalt utdömda.
Men kom ihåg att det amerikanska laget består av enbart NHL-spelare som kommit med matchtempo i kroppen och utan en svår omställning till mindre rink.
Svenskarna fick sig en läxa, men det var också avsikten med den här landskampen.
Nu säger hjärnan att det här svenska VM-laget kommer att vara totalt chanslöst i kampen om guldet.
Det tror jag fortfarande.
Men det kan räcka till en ny semifinal och en ny bronsmatch.
Svenskarna får en tuff uppgift mot Frankrike redan i andra VM-matchen.
Fransmännen har sin stora hockeyhjälte Cristobal Huet i mål, lagkompis med Nicklas Bäckström i Washington Capitals.
Och Colisée Pepsi i Quebec är utsålt till den matchen och omkring 15.000 franskkanadensare kommer att hålla på fransmännen.
Det blir en udda upplevelse att spela i Kanada och upptäcka att Frankrike har hemmaplan.
Men så är det i den fransktalande provinsen Quebec, där många hellre skulle tillhöra Frankrike än Kanada.
Stefan Liv fick ett riktigt utbrott på träningen i går, då han fick ett skott rakt i masken av djurgårdaren Patric Hörnqvist.
Liv slog klubban i ena stolpen med ett våldsamt baseball-slag som förvandlade målvaktsklubban till flisor.
– Det är sånt som händer, sa Liv efteråt.
– Det brinner till ibland.
Men skönt att se känslor och att det här är ett lag som bryr sig.
Det tänker visa att det inte är så dåliga som många påstår.
Det är ett gott tecken.
Min fotograf (ja, Sportbladets, alltså) är från Karlskoga och har ätit cheeseburgare tre dagar i rad nu i en stad känd för att servera det bästa av havets läckerheter.
Man tycker ju att han borde beställa fisk nångång.
Eller något kött som inte är malet och kräver ett halvt kilo ketchup.
Jag antar att det är Malaga-grillen som fostrar smaklökarna i värmländska Karlskoga, denna kulinariska medelpunkt mitt i stan.
Fotgrafens bror - Jimmy - skulle gladeligen ge detta stamställe tre stjärnor i Guide Michelin.