SKROTA SM-SLUTSPELET
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-06
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Wennerholm: En finalserie skapar dramatik som i kvalet
Det kan vara dags att skrota SM-slutspelet i ishockey.
Och införa en SM-finalserie.
De åtta slutspelslagen möts hemma och borta – precis som i den stekheta kvalserien.
Mer dramatik och jämnare fördelning av intäkterna.
Frågan har aktualiserats de senaste veckorna, där Kvalserien känts hetare än SM-slutspelet.
På omröstningen på sportbladet.se tycker över 71 procent av läsarna att kvalserien är hetare.
Jag håller med.
Och det är siffror som borde få folket hos Hockeyligan och Svenska Ishockeyförbundet att fundera lite.
SM-slutspelet är inte heligt och guldstriden avgjordes faktiskt av en SM-finalserie i sju säsonger mellan 1968 och 1974.
Det åtta bästa lagen gjorde upp i en snabb-serie.
Bäddar för dramatik
Leksand blev sista lag att ta SM-guld efter seriespel 1974, då de åtta slutspelslagen möttes tre gånger i en rak serie.
Totalt 21 matcher.
Jag tycker det räcker med 14.
Och ju mer jag har funderat, desto fler fördelar hittar jag.
Åtta lag är med hela vägen och det bäddar för dramatik och snabba kast i tabellen.
Precis det vi upplever i kvalserien just nu.
Det ger också en bättre fördelningspolitik av inkomsterna mellan klubbarna.
Nu är det några få som kammar in de miljoner som slutspelet genererar och det är ungefär samma lag som går långt varje år.
I NHL har man sitt lönetak som jämnat ut slagkraften mellan lagen. En SM-finalserie skulle fungera på samma sätt här hemma.
Alla åtta lag skulle tjäna i stort sett samma pengar på ett slutspel och kunna konkurrera på någorlunda lika villkor.
Intresset för slutspelet skulle också vara spritt i större delar av landet.
Nu är HV 71 och Linköping i final.
Två av landets rikaste klubbar.
Slaget om E 4 kommer naturligtvis att bli både hett och välspelat.
Ett lokalt derby
Det är ingen tvekan om att det är Sveriges två bästa lag som möts.
Samtidigt är det ett väldigt lokalt derby mellan två lag som har få anhängare utanför sina hemstäder.
Här har ju kvalserien en fördel av att ha med både Leksand och Brynäs – de två lag som har flest fans i flest delar av landet.
Men årets SM-slutspelet har varit rätt avslaget.
Bäst av sju har blivit bäst av fem i fyra av de sex spelade matchserierna.
Det har aldrig blivit någon dramatik, utan alldeles för lätta segrar.
Ett enda möte har gått till sju matcher och det var kvartsfinalen mellan Färjestad och Frölunda.
Det var också den matchserie där det tände till mest.
Långa uppehåll
Nu har bäst av sju-formatet i stället visat upp sina svaga sidor.
Snabba segrar har också gett långa uppehåll och det är aldrig bra.
Med en SM-finalserie skulle det finnas fasta matchdagar och en helt annan kontinuitet.
Alla lag skulle vara garanterade sju hemma-matcher och stora intäkter.
Serien är också så kort att det blir svårt för något lag att rycka i tabellen.
Det går också att komma ur en formsvacka, typ den Modo hade i sin kvartsfinalserie mot Timrå och sedan komma igen andra halvan av serien.
Nackdelarna är att hockeyn av hävd alltid avgjorts i slutspel med kvarts-, semi- och finaler.
Det hör liksom till.
Men det går ju att ha även i en SM-finalserie om man lägger till en ren SM-final mellan seriens etta och tvåa – men då räcker det med bäst av tre.
Men möjligheterna är många och det behövs lite nytänkande i hockeyn.
Kvalserien är ju en av de smartaste idéer som införts.
Vill bara tjäna pengar själva
Samtidigt är det skrämmande att höra Frölundas och Färjestads pampar Per-Anders Örtendahl och Sture Emanuelsson prata om att dra ner till tio lag i elitserien.
Är det utveckling?
Även om de påstår att syftet är att dra in mer pengar till svensk hockey i stort, talar de naturligtvis i egen sak.
De vill tjäna mer pengar själva för att kunna skänka småslantar längre ner i systemet.
Nej, så utvecklas inte svensk hockey.
Då får vi bara en hockeyns överklass på ännu färre orter.
Hockeyn måste spridas och expandera.
Det är enda sättet att växa.