Finnkamp i Götet – lika korkat som 08-derby i Köpenhamn

OSAKA-STOCKHOLM-DUBLIN. Jag nobbade också Finnkampen. Jag tänker fortsätta nobba tills de slutar förstöra den genom att lägga den i Göteborg.

Jag åkte på bröllop i stället.

En Finnkamp kräver Stockholm och Helsingfors.

Korkat Finnkampen fungerar bäst på Stockholms Stadion. Att flytta den till Göteborg var lika korkat som om man skulle flytta ett derby mellan AIK och Djurgården till Köpenhamn.

Fotbollslandskampen mellan Sverige och USA häromveckan var ett fiasko. Det kom ingen publik. Trots att Zlatan var med. Svenska fotbollförbundet funderar på att sluta lägga landskamper på Ullevi. Antingen är det för lite publik – eller för dålig publik som buar ut svenska spelare.

Friidrottsförbundet lägger gärna landskamper i Göteborg.

Orsaken är enkel: den stavas pengar.

Göteborg som arrangörsstad pytsar upp bra cash och arrangörerna får tillgång till hela konferenskomplexet runt Korsvägen för sina jippon. Sponsorerna är glada. Sponsorerna får ju vara nästan helt ifred från övrig jobbig publik.

Göteborgarna mutar förbundet – bjuder över Stockholm som är chanslöst. Den kaxiga huvudstaden har inga muskler medan Göteborg satsar massor. Det är de i sin fulla rätt till.

Men Finnkamperna har ju inte blivit några succéer. Jag tror inte ens att göteborgarna fattat att det är så kallad ”landskamp”. De tror det är nåt mästerskap igen. Det blir för lite känsla, för lite finländare och för mycket goa gummor. Det blir liksom mest en friidrottskväll bland andra.

Finnkamp när det fungerar är på Stockholms Stadion eller Olympiastadion i Helsingfors. Då är det rivalitet, skummande folkfest, intensitet och friidrott som faktiskt betyder någonting.

Att flytta den till Göteborg var ungefär lika korkat som det skulle vara att flytta derbyt mellan Gais och Blåvitt till Målilla.

Eller Djurgården–AIK till Köpenhamn.

Finnkamp kräver nog helt enkelt... finnar. Det är för långt och dyrt att ta sig till Göteborg.

Så flytta tillbaka den till Stockholm. Omedelbart. Göteborg är bra på friidrott – men de bör nog i framtiden nöja sig med saker som VM och EM.

Som extra grädde på snömoset hade friidrottsförbundet bullat upp med ett seminarium i går. På kortet stod:

Inbjudan till seminarium i samband med Finnkampen:

”Har Public Service råd med morgondagens idrottsevenemang?”

Plats: Filmstaden Bergakungen, Skånegatan 16.

Tid: 7 september kl 13.00–16.00

Seminariet kommer att ta upp frågor som:

”TV-sänt idrottsevenemang –kommunal vinstlott”.

”Vem tjänar mest på tv-sändning: tv-bolagen eller elitidrottaren”.

”Varför är Finnkampen ett ”måste” för SVT och finska YLE”?

Medverkar gör bland andra: Kari Manty sportchef YLE, Albert Svanberg sportchef SVT, Åke Stolt, sportjournalist, Karin Mattsson, ordförande i Riksidrottsförbundet, Kent Asp, professor Göteborgs Universitet, Lennart Karlberg, Svenska Friidrottsförbundet och Karin Lundgren, ordförande Göteborgs Friidrottsförbund.

Dit gick jag inte. Inte ens en flock vilda dopningsmonster från gamla DDR skulle kunnat fått dit mig.

Det måste varit de tråkigaste tre timmarna sen Chalmers seminarium ”Emaljerade stuprör – en spännande forskningssektor inför 2000-talet.”

Kristallen är svensk tv:s eget pris – i år finns inget pris i kategorin ”tv-sport”. Idiotiskt, med tanke på att sport är det viktigaste tv-kanalerna har just nu.

Gränsen mellan hjälte och idiot är tunn ibland. Mannen på gräset i friidrotts-VM som tog upp ljudet av nedslaget (!) för släggorna måste anses vara den ulitmata kombinationen av hjälte och dåre.

Undrar hur han fick jobbet?

Undrar vem som ansåg det viktigt?

Undrar hur arbetarskyddet i Japan såg på det?

När jag tittade på låren på IFK Göteborgs 15-åring Niklas Bärkroth så funderade jag lite på hur knatteträningen i Blåvitt går till. Vilka tillskott får pojkarna i sin müsli?

Det var ett väldigt gnällande på Johnny Holm för att han kallade Donald Thomas för en pajashoppare. Löjligt gnäll. Världen blir bättre när det finns folk som vågar säga vad de tycker utan att tänka på att de riskerar att hamna i all världens sportkrönikörers tråkiga gnällspalter.

För jag menar; varför får Susanna Kallur gnälla över att Michelle Perry knuffade henne – medan en pappa och coach inte får gnälla lite?

Tävlingsjuryn höll för övrigt inte med nån. Thomas vann. Perry vann.

Stockholmsoperan har börjar med singelkvällar. Det måste de ha lärt sig av Kalmar FF.

För övrigt anser jag att Abgar Barsoms frispark var det snyggaste mål som en äkta örebroare gjort sen Orvar Bergmarks dagar.